Om man krymper universum till jordens storlek och sedan krymper jorden på samma skala så blir jorden oerhört mycket mindre än en atom. Så liten att den nästan inte finns. Gud skapar alltså hela universum och sedan fokuserar han på en prick som är så liten att den nästan inte finns, i sammanhanget.
Om jorden vote en centimeter i diameter så är solen en meter. Sedan finns det objekt därute som UY Scuti som är 1700 meter i diameter. 1700ggr större än solen.
Ett tusen sjuhundra gånger. Större. Än. Solen.
Men gud fokuserar på den löjligt lilla pricken och detaljstyr en av livsformerna där ner till detaljnivå, vad de får äta, vilka kläder de får ha, när de ska vila, hur de ska sköta sina slavar och vad man gör med en kvinna vars hand råkat nudda en annan mans blygd under ett försök att skilja sin egen man från honom under ett bråk. Vad man ska göra? Hugga av handen. Gud blir arg och vred eller nöjd på grund av vad den här obetydliga livsformen gör. Eller hur. Tänk att kunna skapa ett objekt 1700 gånger större än solen och ändå bli vred för att någon snattar i kiosken eller brister i respekt mot sina föräldrar på en liten prick som nästan inte finns. Och när jorden är så liten, hur liten är inte människan då? Vi är säkerligen under planck-längd här.
Hur tänker ni religiösa när ni inser universums storlek? Varför tror ni att gud stirrar sig blind på en prick som nästan inte finns jämfört med universum? Det hade ju räckt med att skapa vårt solsystem, eller Vintergatan om man nu vill ha några stjärnor också.
Om jorden vote en centimeter i diameter så är solen en meter. Sedan finns det objekt därute som UY Scuti som är 1700 meter i diameter. 1700ggr större än solen.
Ett tusen sjuhundra gånger. Större. Än. Solen.
Men gud fokuserar på den löjligt lilla pricken och detaljstyr en av livsformerna där ner till detaljnivå, vad de får äta, vilka kläder de får ha, när de ska vila, hur de ska sköta sina slavar och vad man gör med en kvinna vars hand råkat nudda en annan mans blygd under ett försök att skilja sin egen man från honom under ett bråk. Vad man ska göra? Hugga av handen. Gud blir arg och vred eller nöjd på grund av vad den här obetydliga livsformen gör. Eller hur. Tänk att kunna skapa ett objekt 1700 gånger större än solen och ändå bli vred för att någon snattar i kiosken eller brister i respekt mot sina föräldrar på en liten prick som nästan inte finns. Och när jorden är så liten, hur liten är inte människan då? Vi är säkerligen under planck-längd här.
Hur tänker ni religiösa när ni inser universums storlek? Varför tror ni att gud stirrar sig blind på en prick som nästan inte finns jämfört med universum? Det hade ju räckt med att skapa vårt solsystem, eller Vintergatan om man nu vill ha några stjärnor också.