Hur känner man igen en kvinna med borderline?

Jaså pwBPD har empati och till och med för mycket av den varan? Det är ett falskt påstående. En pwBPD har dock gigantiska mängder av sympatier men ingen empati. En människa med ett gott hjärta discardar inte en annan människa på det mest brutala sättet bara för att de träffat en ny källa som kan ge dem uppmärksamhet.

Jag har träffat minst 100 i tjänsten.
2, kanske 3 privat.
EIPS-symtom är på en skala.

Du synes träffat borderlinare (termen är obsolet och ogillad av många) som varot av den sämre sorten.

Om du jobbat mkt med dessa indiver så är du fullt medveten om att empati är något som är svårt att mäta...

Du ska alltså veta hur dom verkligen känner och inte vad dom säger...

Sen finns det även en manipulation sida hos dom flesta BPD och kan lätt säga saker för att bli omtyckta..

När det verkligen gäller så upplever jag att dom snabbt "stänger" av sin empati och det kan vara ett försvar men ibland vettifan...

Jag är tillräckligt kunnig för att känna igen mönster och är det något psykiatrin lider av så är det ett överskott av störda människor som arbetar inom vården. Och det gäller vården överlag då människor med kluster B personlighetsstörningar dras till den eftersom de parasiterar på patienterna för att få uppmärksamhet, offer, makt etcetera på vis de sällan får lika lätt på andra platser.

Gå och lägg dig igen.

Det fetade är bästa jag läst i tråden. Ingen empati alls däremot tror jag gäller mest i de sämsta stunderna.

Jag har själv varit med om denna själsligt urholkande och känslomässiga berg- och dalbana. Mitt enda tips, som är så enkelt, är att inte bygga relationer med personer som pratar massa skit om tidigare partners. Man kan såklart ha kritik, men när det blir mycket drar jag öronen åt mig.

Forskning på området vittnar om att personer med BPD kan ha svårigheter med kognitiv empati, vilket är förmågan att förstå och sätta sig in i en annan persons tankar, känslor och perspektiv. Detta kan leda till missförstånd i sociala interaktioner.

Å andra sidan visar en del forskning att personer med BPD kan ha en förstärkt emotionell empati, vilket innebär att de känner andras känslor starkt, ibland till och med mer intensivt än andra. Detta kan dock leda till att de blir överväldigade av andras känslor (emotionell smitta) och upplever personlig distress.

Det finns en så kallad "empathy paradox" inom BPD. Personer med BPD kan vara mycket känsliga för andras känslor och stämningar, men deras svårigheter med känsloreglering och instabila relationer kan göra det svårt för dem att uttrycka sin empati på ett konstruktivt sätt. Deras intensiva känslomässiga reaktioner kan ibland misstolkas som brist på empati.

Fluktuationer beroende på känslomässigt tillstånd är vanligt. Empatinivåerna hos personer med BPD kan fluktuera beroende på deras aktuella känslomässiga tillstånd och intensiteten i deras relationer. I situationer med hög emotionell stress eller rädsla för övergivenhet kan den kognitiva empatin försämras.

Det är viktigt att skilja BPD från andra tillstånd som narcissistisk personlighetsstörning (NPD) eller antisocial personlighetsstörning (ASPD), där bristen på empati ofta är mer uttalad och annorlunda i sin natur.

Sammanfattningsvis visar forskningen inte entydigt att personer med BPD generellt har lägre empati. Det verkar snarare handla om en komplexitet där den kognitiva empatin i vissa situationer kan vara nedsatt, medan den emotionella empatin kan vara förstärkt. Svårigheterna ligger ofta i hur de intensiva känslorna regleras och hur empatin uttrycks i interaktion med andra.

En annan paradox du gärna får dela i tråden är deras starka och äkta känslor .!

Vad betecknar man eg en äkta känsla när det kommer till kärlek och älska ?

Om känslan att verkligen älska någon dag 1 för att sen "älska" någon ny dag 2 är väl något man faktiskt isåfall måste ifrågasätta ?

Hur äkta blir en känsla som t.ex älska om den är så ombytlig ?

För vanliga människor så står ju äktheten på en känsla för att den INTE är så ombytlig...!!

Därav brukar man ju kalla folk som gillar Tottenham ena veckan och Liverpool andra veckan för medgångs fans

Förstår ditt resonemang fullt ut och håller delvis med.

För neurotypiska personer (utan känslomässiga regleringssvårigheter) är "att älska" ofta förknippat med ett inre åtagande, en känsla som består även när den inte känns "stark" varje sekund. Den har ett "jag vet att jag älskar dig" snarare än "jag känner det hela tiden".

För personer med Borderline är styrkan i känslan ofta själva beviset. Om det inte känns starkt – så är det inte "verkligt". Men det gör att de byter fokus snabbt – den känslan som igår kändes som livets mening, kan idag kännas tom eller till och med hotfull. Det här är inte falskt eller manipulativt – det är ett uttryck för en instabil inre värld.

Så det är rimligt att ifrågasätta hur äkta en känsla är, om den är helt beroende av stundens impuls. Men samtidigt: Hos personer med BPD är känslan subjektivt äkta i ögonblicket, trots att den objektivt sett kan verka instabil eller motsägelsefull. De är ofta inte oärliga eller medvetet bedrägliga, utan drabbade av en känslomässig ombytlighet de inte valt.

Ja och detta blir såklart ett stort problem !

Vi måste ju tyvärr förhålla oss till att deras känslor är så ombytlig..

Därav så måste vi också förhålla oss till deras empati och kärlek på ärligt sätt..

Vi kanske helt enkelt ska svara dom när dom säger : Jag älskar dig så otroligt mkt att jag aldrig känt såhär !!

Svar : Jaha idag kanske , imorgon älskar du väl grannen !

Jag tror att vi är överens om att om känslorna är så grunda så måste man betrakta deras känslor som 3årings känslor..

Då kan man faktiskt inte ens sätta en riktig etikett som empati, älska

Givetvis är det så, och det enklaste för en normal person, eller vem som helst som inte lider av borderline, är att inte ha någon kontakt alls med vederbörande. Mer eller mindre samtliga relationer som involverar BPD resulterar i skilsmässa, relationen är som en tickande bomb eller krutdurk som bara väntar på att implodera. En del människor verkar vara hågade av att se BPD-individer som "projekt" och leva för att försöka läka eller "fixa" deras personligheter, vilket är dömt att misslyckas, iaf för lekmän i sammanhanget.

Precis så och jag finner det fascinerande att läsa överallt om påståendena att pwBPD känner så otroligt mycket och specifikt då att de älskar för mycket och har för mycket empati. De kan inte älska. De kan däremot vara besatta (de har en egen term för detta som de kallar "obsessive love" som de taggar #obslove på sociala medier).

Att de känner något för någon för stunden har jag inga problem med att tro på, men det är en, som med alla deras känslor, en flyktig känsla och de väljer att kalla det för empati när det inte alls är empati utan sympati. Distinktionen är viktig.

De kan inte älska. De kan inte visa/känna empati. Däremot så kan de hata och vara arga och vara extremt uppmärksamhetssökande vilket leder till en brutalt uppbrott (discard).