2017-07-31, 12:36
  #1
Medlem
mjukmjukares avatar
Har någon erfarenhet av ständigt återkommande gallblåseinflamationer vilket har tvingat fram en OP?
Hur lång tid gick innan OP? Var det mellan två inflammationer som OP gjordes, då man ju inte vill operera när den är just inflammerad....
Mycket smärta innan hjälp?
Hur var OP och hur blev det efteråt?

Tacksam för info.
Lever själv i ett helvete sedan 3-4 mån. och är i för dåligt skick för att opereras.
Inflammationerna kommer för tätt och är nästan kronisk.
Och smärtlindringen är inte riktigt vad man önskar.

Är mycket intresserad av hur detta blir efter en OP?


´
Citera
2017-07-31, 13:33
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av mjukmjukare
Har någon erfarenhet av ständigt återkommande gallblåseinflamationer vilket har tvingat fram en OP?
Hur lång tid gick innan OP? Var det mellan två inflammationer som OP gjordes, då man ju inte vill operera när den är just inflammerad....
Mycket smärta innan hjälp?
Hur var OP och hur blev det efteråt?

Tacksam för info.
Lever själv i ett helvete sedan 3-4 mån. och är i för dåligt skick för att opereras.
Inflammationerna kommer för tätt och är nästan kronisk.
Och smärtlindringen är inte riktigt vad man önskar.

Är mycket intresserad av hur detta blir efter en OP?


´


Jag drabbades av det för några år sen.
Sökte läkare redan efter första gallstensanfallet för jag blev så sjuk och helt däckad med feber efteråt.
Har för mig att jag fick Voltaren och remiss för ultraljud skickades.
Vilket gjordes en och en halv månad senare, ett antal senare syntes.

Och ytterligare en och en halv månad senare opererades jag. Träffade kirurgen dagen efteråt och han sa att min gallblåsa var både inflammerad och infekterad därför togs hela gallblåsan bort.
Idag är enda minnet av de där helvetesmånaderna ett stort ärr på magen.

Det var verkligen som att få tillbaka ett normalt liv igen för jag var så extremt sjuk under månaderna innan operation. Behöver inte undvika nån typ av mat,mår bra på precis allt.
Citera
2017-07-31, 13:52
  #3
Medlem
whoracles avatar
Ja den operationen kan vara det bästa jag gjort.
Det var väl 6-7 år sedan nu och har inte ångrat det en sekund.
Efter operationen återgick livet till det vanliga, har haft kortare känningar (4-5 minuter) ett par gånger men inget fullskalig anfall sedan jag fick gallblåsan borttagen.
Antar att du fått diklofenak stolpiller? De tycker jag hjälpte ganska bra när jag hade gallstensanfall.
Citera
2017-07-31, 14:15
  #4
Medlem
Jag lider med dig. Jag hade en period med riktigt rysliga anfall; en gång på en flygplats och senare flyg, och en annan gång tog knappt någon smärtlindring på akuten. Lyckades till slut få stopp på det genom att ta bort saker tills dess min stress minskade (stress är en stor orsak till gallstensattacker). Sen så började jag motionera, inte gymma, utan promenera och jogga. Och så lade jag om kosten till att äta soppa nästan varje lunch, samt att jag skar ner på fettet (inte chips varje helg, inte heller plusmenyer och fan vad det var). Efter någon månad hade jag inte ens några "känningar" av problemet.

Så gick åren. Ett ultraljud konstaterade att jag hade tre-fyra stora stenar, och eftersom nya anfall uteblev så kunde jag få ta bort dem. Min frus bästa vän är kirurg, och hon sa att proceduren att ta bort gallan i sin helhet är enkelt och sällan med komplikationer - dock, sa hon, alla ingrepp är ingrepp, och därför aldrig riskfri. Det gjorde att jag då inte tog någon operation. Eftersom mitt "nya liv" gjorde att jag kunde leva gott så kändes det bra. Jag får dock diklofenak och spasmofen utskrivet på recept.

Ett år senare får min syster ett anfall, på nyårsdagen. Ingen kirurg på plats pga helg, och de vill inte akutoperera eftersom min syster svarar på smärtstillandemedel. Måndagen kommer och en operation görs, då en sten sitter fast i gallgången beslutar läkarna att göra en mer avancerad operation. Något går dessvärre fel och gallsaft läker ut i buken, och det resulterar i att min syster på någon dag är nära att dö. En vecka på IVA där hon bland annat hålls nedsövd under 24 timmar gör att hon överlever, men hon spenderar nästan fem månader på sjukhus. Tre månader senare springer hon en mil - vilket gör henne till en jävla fighter!

Två år senare, jag har nu en dotter på ett år. Vi sover så som småbarnsföräldrar gör, några timmar varje natt, men inte sammanhängande. Jag märker att om jag startar dagen med frukt så mår jag bättre. Sagt och gjort, jag byter ut smörgåsar och kaffe till en skål med frukt och lite yoghurt. Två veckor senare smäller det till när jag är ensam med min dotter. Jag fattar direkt, lägger mig ner på golvet och börjar vagga fram och tillbaka. Dottern tror att vi leker, men jag lyckas få henne att hitta på annat, och att hon inte ska se min tårar - och därav själv bli ledsen. Svårt att trösta när man själv inte mår bra. Förstår ganska snabbt att frukten har med saken att göra - slutar genast. Tyvärr är det för sent. Får tre gallstensanfall i veckan. Går till primärvården, nytt ultraljud, en till sten har uppkommit. Jag är skraj för att göra en operation efter hur det gick för min syster. Men, jag är rädd att jag ska få detta när jag är ensam med barnet - dessutom reser jag ibland i jobbet och jag vill inte återuppleva resan från några år tillbaka. Då jag inte är hög prio så tar det nio månader innan jag får opereras.

Jag kommer in på morgonen, har varken ätit eller druckit sedan kvällen innan. En sköterska lovar att jag kan få dricka en liten kopp kaffe så fort jag fått på mig alla sjukhuskläder, och han lovar att stå redo med en kopp så fort jag kommer från uppvaket. Jag rullas ner, får ta tre tabletter, börjar sakta somna in eftersom jag inte kunnat sova på hela natten. Kirurgen kommer för att hälsa, jag lyckas vakna så mycket att jag kan fråga honom om han gjort denna procedur förut. Svaret blir att han gör tre sådanahär operationen om dagen två veckor i månaden, året om. Och har 20 års arbetslivserfarenhet, och forskning på ämnet. Jag kontrar då med att "detta ska bli hans bästa operation någonsin". Vi skrattar, sköterskorna skrattar, jag får en mask överhuvudet och *BAAAAAAM*

Jag vaknar två timmar senare. Två sköterskor står och tittar på mig. Jag har talat i sömnen. Jag har skrattat. Jag har nämnt Direktör Wall-Enberg. Jag körs upp på mitt rum, sköterskan kommer med en kaffekopp. Kirurgen kommer upp någon timme senare och han får en high-five. Bästa operationen någonsin.

En timme senare kommer en till patient inrullandes i mitt rum. Hans fru är med. Hon är nedstämd. Kirurgen kommer tillbaka. Han får förklara att operationen gick sämre än planerat och att mannen kommer behöva ligga kvar i några dagar. Jag får stanna kvar över natten. På morgonen kan jag åka hem. Sedan dess är jag helt symptomfri.

Jag skriver hela denna historia för att ge dig en helhetsbild av hur det kan gå. Jag vet inte hur ditt liv ser ut, hur du äter, motionerar. Om du är man eller kvinna. Är du kvinna och nyligen fött barn så kan det vara en ganska övergående fas eftersom kroppen måste komma i balans. Är du en äldre man så kan det vara av att du är en del av patriarkatet och ska straffas (det sista är ett skämt, självklart).

Vad jag råder är att om du inte fått diklofenak och spasmofen utskrivet på recept så se till att få det genast. Diklofenak är lika starkt som Alvedon, men då du tar det i form av suppositorier så lindras smärtan väldigt fort. Spasmofen innehåller morfin, och är därför starkare - och vanebildande. Jag tog aldrig denna just av denna anledning. Ingen idé att chansa, och mina anfall, förutom det jag nämnt ovan, var tillräckligt lindriga.

Försök att se över ditt liv, tills du kan opereras. Är det stressigt, kan du kanske sjukskrivas för att få bukt på detta? Kan du lägga om kosten? Tar du en promenad så kan du kanske se en förbättring. Som sagt, det är mycket man kan göra - du känner dig själv bäst.

Lycka till. Skriv gärna om hur det går.


Spasmofen: http://www.fass.se/LIF/product?userT...19470313000024
Diklofenak: http://www.fass.se/LIF/product?userT...19900316000146
Citera
2017-07-31, 14:47
  #5
Moderator
Ja du kan få operera med återkommande gallstensanfall, oftast vill de inte operera som du säger när det är en pågående inflammation om de inte behöver. Efter operationen blir det förhoppningsvis bättre men man kan få små anfall (inte så vanligt), vad gäller mat rekommenderas att ta det lugnt med fet man men att man får känna efter själv, många kan äta samma kost som innan medan andra har lite svårare för en viss typ, det lär du dig själv och får anpassa dig efter det.

Hur lång tid det tar innan operation beror mest på hur sjukhusläget ser ut, vissa landsting har väldigt lång kötid medan andra har kortare, gäller att ha lite tur med belastningen på sjukhuset när de kan genomföra (största saken är dock en personalfråga om de har nog med personal).

Om operationen går komplikationsfritt är det en rätt liten operation som görs med titthålskirurgi, många ställe när det en dagoperation där du kommer på morgonen och får fara hem på eftermiddagen kvällen. Ibland kan de få gå från titthålsoperation till öppen och då kanske du får vara kvar över natten, sällan man behöver vara längre om ingenting annat tillstöter.

Smärtlindring är redan nämnt och bra, diklofenak (voltaren) brukar vara bra tillsammans med paracetamol,spasmofen är vid värre smärtor och det behöver du recept på.
Citera
2017-07-31, 17:44
  #6
Medlem
mjukmjukares avatar
Tack alla för schyssta svar!

Som flera av er nämnt så är Diklofenak och Spasmofen på menyn.
Till det Paracetamol (Alvedon) samt pga nästan konstant pågående inflammation även två sorters antibiotika för att förhindra blodförgiftning. Till slut Omeprazol för ett gammalt magsår.

Blir fantastiskt glad över att läsa att allt detta smärthelvete och febertoppar försvinner, och att allt blir som förr.
Tack för den infon!!
Citera
2017-07-31, 22:39
  #7
Medlem
Jeremiadlantents avatar
Citat:
Ursprungligen postat av mcsmartie
Jag lider med dig. Jag hade en period med riktigt rysliga anfall; en gång på en flygplats och senare flyg, och en annan gång tog knappt någon smärtlindring på akuten. Lyckades till slut få stopp på det genom att ta bort saker tills dess min stress minskade (stress är en stor orsak till gallstensattacker). Sen så började jag motionera, inte gymma, utan promenera och jogga. Och så lade jag om kosten till att äta soppa nästan varje lunch, samt att jag skar ner på fettet (inte chips varje helg, inte heller plusmenyer och fan vad det var). Efter någon månad hade jag inte ens några "känningar" av problemet.

Så gick åren. Ett ultraljud konstaterade att jag hade tre-fyra stora stenar, och eftersom nya anfall uteblev så kunde jag få ta bort dem. Min frus bästa vän är kirurg, och hon sa att proceduren att ta bort gallan i sin helhet är enkelt och sällan med komplikationer - dock, sa hon, alla ingrepp är ingrepp, och därför aldrig riskfri. Det gjorde att jag då inte tog någon operation. Eftersom mitt "nya liv" gjorde att jag kunde leva gott så kändes det bra. Jag får dock diklofenak och spasmofen utskrivet på recept.

Ett år senare får min syster ett anfall, på nyårsdagen. Ingen kirurg på plats pga helg, och de vill inte akutoperera eftersom min syster svarar på smärtstillandemedel. Måndagen kommer och en operation görs, då en sten sitter fast i gallgången beslutar läkarna att göra en mer avancerad operation. Något går dessvärre fel och gallsaft läker ut i buken, och det resulterar i att min syster på någon dag är nära att dö. En vecka på IVA där hon bland annat hålls nedsövd under 24 timmar gör att hon överlever, men hon spenderar nästan fem månader på sjukhus. Tre månader senare springer hon en mil - vilket gör henne till en jävla fighter!

Två år senare, jag har nu en dotter på ett år. Vi sover så som småbarnsföräldrar gör, några timmar varje natt, men inte sammanhängande. Jag märker att om jag startar dagen med frukt så mår jag bättre. Sagt och gjort, jag byter ut smörgåsar och kaffe till en skål med frukt och lite yoghurt. Två veckor senare smäller det till när jag är ensam med min dotter. Jag fattar direkt, lägger mig ner på golvet och börjar vagga fram och tillbaka. Dottern tror att vi leker, men jag lyckas få henne att hitta på annat, och att hon inte ska se min tårar - och därav själv bli ledsen. Svårt att trösta när man själv inte mår bra. Förstår ganska snabbt att frukten har med saken att göra - slutar genast. Tyvärr är det för sent. Får tre gallstensanfall i veckan. Går till primärvården, nytt ultraljud, en till sten har uppkommit. Jag är skraj för att göra en operation efter hur det gick för min syster. Men, jag är rädd att jag ska få detta när jag är ensam med barnet - dessutom reser jag ibland i jobbet och jag vill inte återuppleva resan från några år tillbaka. Då jag inte är hög prio så tar det nio månader innan jag får opereras.

Jag kommer in på morgonen, har varken ätit eller druckit sedan kvällen innan. En sköterska lovar att jag kan få dricka en liten kopp kaffe så fort jag fått på mig alla sjukhuskläder, och han lovar att stå redo med en kopp så fort jag kommer från uppvaket. Jag rullas ner, får ta tre tabletter, börjar sakta somna in eftersom jag inte kunnat sova på hela natten. Kirurgen kommer för att hälsa, jag lyckas vakna så mycket att jag kan fråga honom om han gjort denna procedur förut. Svaret blir att han gör tre sådanahär operationen om dagen två veckor i månaden, året om. Och har 20 års arbetslivserfarenhet, och forskning på ämnet. Jag kontrar då med att "detta ska bli hans bästa operation någonsin". Vi skrattar, sköterskorna skrattar, jag får en mask överhuvudet och *BAAAAAAM*

Jag vaknar två timmar senare. Två sköterskor står och tittar på mig. Jag har talat i sömnen. Jag har skrattat. Jag har nämnt Direktör Wall-Enberg. Jag körs upp på mitt rum, sköterskan kommer med en kaffekopp. Kirurgen kommer upp någon timme senare och han får en high-five. Bästa operationen någonsin.

En timme senare kommer en till patient inrullandes i mitt rum. Hans fru är med. Hon är nedstämd. Kirurgen kommer tillbaka. Han får förklara att operationen gick sämre än planerat och att mannen kommer behöva ligga kvar i några dagar. Jag får stanna kvar över natten. På morgonen kan jag åka hem. Sedan dess är jag helt symptomfri.

Jag skriver hela denna historia för att ge dig en helhetsbild av hur det kan gå. Jag vet inte hur ditt liv ser ut, hur du äter, motionerar. Om du är man eller kvinna. Är du kvinna och nyligen fött barn så kan det vara en ganska övergående fas eftersom kroppen måste komma i balans. Är du en äldre man så kan det vara av att du är en del av patriarkatet och ska straffas (det sista är ett skämt, självklart).

Vad jag råder är att om du inte fått diklofenak och spasmofen utskrivet på recept så se till att få det genast. Diklofenak är lika starkt som Alvedon, men då du tar det i form av suppositorier så lindras smärtan väldigt fort. Spasmofen innehåller morfin, och är därför starkare - och vanebildande. Jag tog aldrig denna just av denna anledning. Ingen idé att chansa, och mina anfall, förutom det jag nämnt ovan, var tillräckligt lindriga.

Försök att se över ditt liv, tills du kan opereras. Är det stressigt, kan du kanske sjukskrivas för att få bukt på detta? Kan du lägga om kosten? Tar du en promenad så kan du kanske se en förbättring. Som sagt, det är mycket man kan göra - du känner dig själv bäst.

Lycka till. Skriv gärna om hur det går.


Spasmofen: http://www.fass.se/LIF/product?userT...19470313000024
Diklofenak: http://www.fass.se/LIF/product?userT...19900316000146

Väldigt bra svar. Såpass bra att det skulle kunna vara del i en broschyr inför elektiv cholecystektomier. Skicka in det till där du opererades vettja.
Citera
2017-08-02, 21:38
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Jeremiadlantent
Väldigt bra svar. Såpass bra att det skulle kunna vara del i en broschyr inför elektiv cholecystektomier. Skicka in det till där du opererades vettja.

kanske det. De som jobbar inom vårde ska veta att de är uppskattade.

Tack!
Citera
2021-04-10, 20:47
  #9
Bannlyst
Var tre veckor sen operation, ja hade hellre sett att ja hade fått dö... Hospital Waste.
Citera
2025-04-19, 02:27
  #10
Medlem
freethinker2024s avatar
Ska på ultraljud nästa vecka! Mitt bilirubin var lite högre och har massiva massiva problem med framförallt magsäcken (gastrit och kanske magsår) men även tarmarna tycks krångla... Min pappa har påvisats ha högre bilirubin och fick lära sig att det kan ha med ärftlighet att göra! Vill minnas att jag i väldigt unga år hade besvär efter en kebabtallrik (medan min polare inte alls hade samma)... Kanske född med en lägre kapacitet att smälta fett! Frågan är dock om man kan ha högre bilirubin (då och då?) utan att det nödvändigtvis indikerar problem med gallblåsan (spekulation)... Men viktigast: läste på en amerikansk sida att många operationer för avlägsnande av gallblåsan görs helt i onödan... Tänk på att omställning av livet (rutiner, kost, motion, sömn osv) kan göra all skillnad... Gallblåsan är viktig och har läst lite om problematik efter avlägsnande t ex att sura uppstötningar (nästan värsta jag vet) tom kan förvärras beroende på... Så man borde testa med att leva sunt och unna sig en fika eller ett glas vin och snacks vid något enstaka tillfälle eller ett par tillfällen per vecka ABSOLUT MAX...
Citera
2025-04-19, 06:36
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av mjukmjukare
Har någon erfarenhet av ständigt återkommande gallblåseinflamationer vilket har tvingat fram en OP?
Hur lång tid gick innan OP? Var det mellan två inflammationer som OP gjordes, då man ju inte vill operera när den är just inflammerad....
Mycket smärta innan hjälp?
Hur var OP och hur blev det efteråt?

Tacksam för info.
Lever själv i ett helvete sedan 3-4 mån. och är i för dåligt skick för att opereras.
Inflammationerna kommer för tätt och är nästan kronisk.
Och smärtlindringen är inte riktigt vad man önskar.

Är mycket intresserad av hur detta blir efter en OP?


´

Trådens rubrik: " Problem med Gallstensanfall / Inflammerad Gallblåsa "

[ Xól-os ] betyder [ Galla ] uttalas ( Kshól-os ) samt Latiniserat [ Chole ]

[ Chole-Cystít ] Inflammation inom ( Vésica Felléa ) det
vill säga, inom Gall-blåsan och [ Chol-Angít ] det vill säga, Inflammationer inom Gall-gångarna.

Mitt råd till dig, är beträffande daglig konsumtion av
[ Beta-Glukáner ] på ett korrekt sätt.

Beta-Glukáner är vattenlösliga fiber, och som förekommer rikligt hos [ Havregryn ] _ dessa har en kraftfull förmåga att binda sig till kolesteroler inom Mag- och Tarm-kanalen och sålunda kraftigt minska kolesterol-absorptionerna och detta, vilket i sin tur, och med tidens gång, leder till en god balans mellan det goda, och det dåliga kolesterolet.

Beta-Glukánerna har en direkt påverkan på Gall-blåsan
och, som leder till en regelbunden tömning av det lagrade blås-innehållet till Tolvfingertarmen samt, att det är sedan länge, bevistat, att så är fallet då en viss mängd av Beta-Glukáner tillförs kroppen dagligen.

Enligt nedan skrivet kan du läsa om hur du skall gå tillväga för att sålunda och med tidens gång, få en mera tillfredsställande Gallblåse-funktion.

Uttrycket ( Med tidens gång ) talar för, att ingenting, kan förbättras under en kafferast, det vill säga, en individ måste ha tålamod och vara regelbunden med vad den gör och på sikt, invänta ett positivt resultat, det vill också säga, att den som har tålmodighet, kommer till sist att få sin belöning.

Tag en tallrik, lägg sedan upp på tallriken [ 8 till 10 rågade matskedar ] med råa havregryn, därefter tar du en kastrull och kokar upp kallt kranvatten på din spisplatta.

Låt kranvatten koka upp under minst 3 minuter.

Tag kastrullen med det kokta vattnet och slå försiktig på cirka en halv deciliter vatten i mitten på havregrynen som ligger på tallriken.

Tag sedan matskeden och blanda in vattnet i havregrynen genom att dels, försiktig röra om med matskeden och därtill också med hjälp av matskeden, lyfta upp havregryn och vända på dem för att sålunda låta havregrynen få suga till sig vattnet.

Sedan fortsätter du med att hälla på ytterligare lite kokt kranvatten och därefter på nytt, röra om samt även lyfta och vända havregrynen.

När du har fått en halv-kletig havregryns-massa på
tallriken är du sedan klar för att äta havregryns-massan.

Detta tillvägagångs-sättet enligt ovan skrivet handlar om att man [ Skållar havregrynen ] istället för, att under ett antal minuter koka havregrynen till havregryns-gröt, sålunda behåller man helheten, av de, för kroppen, nyttiga Beta-Glukánerna.

Under den första veckan rekommenderas du av mig att konsumerar 8 - 10 matskedar med råa havregryn varje dag och absolut helst under tidig morgontid som du skållar med kokt kranvatten före ätningen.

Under den andra veckan rekommenderas du att öka intaget av skållade havregryn till 12 matskedar per dag
och dygn.

Enligt ovan skrivet skall tilläggas beträffande att helst
äta sina skållade havregryn under tidig morgontid _ detta beror på att kroppens [ Enzym-aktivitet ] är som allra högst tidigt på morgonen vilket leder till en bättre och mer tillfredsställande matspjälkning.

När du äter en tallrik med skållade havregryn, så rekommenderar jag, att du sätter dig ner bekvämt och avslappnat i en fåtölj eller i en soffa och sedan spisar havregryns-massan i absolut lugn och ro, det vill säga, låt det ta tid att äta havregryns-massan.

3 till 4 timmar efter det att du har ätit en tallrik med skållade havregryn, först därefter kan du äta vad du vill, men, ät ingen annan föda i kombination med havregryns-massan.


Mvh/@JokerMannen
Citera
2025-04-19, 13:27
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av mjukmjukare
Har någon erfarenhet av ständigt återkommande gallblåseinflamationer vilket har tvingat fram en OP?
Hur lång tid gick innan OP? Var det mellan två inflammationer som OP gjordes, då man ju inte vill operera när den är just inflammerad....
Mycket smärta innan hjälp?
Hur var OP och hur blev det efteråt?

Tacksam för info.
Lever själv i ett helvete sedan 3-4 mån. och är i för dåligt skick för att opereras.
Inflammationerna kommer för tätt och är nästan kronisk.
Och smärtlindringen är inte riktigt vad man önskar.

Är mycket intresserad av hur detta blir efter en OP?


´

Ett extra tillägg till föregående skrivna och
postade inlägg.

Orsaken till [ Gallstens-bildningar ] inom Gallblåsan,
kan ibland vara kopplad till förhöjda [ Blodfetter ] så
som, att ha en [ Diabetes-sjukdom ]

Cirka 85% av [ Chole-Cystít ] beror på, att en, eller flera Gallstenar täpper till Gallblåsans hals och sålunda inhiberar utflödet av Gallvätskan.

Ansamlingen av Gallvätskan inom [ Gall-Vesíklen ]
under för lång tid, leder oftast till en inflammation,
även kvarliggande konkrement så som större Gallstenar orsakar inflammation.

Då en kronisk [ Chole-Cystít ] föreligger, blir inflammationen antingen, återkommande eller också, ihållande.

Återkommande Gallstensanfall, är för en individ, något mycket plågsamt och, det absolut bästa sättet för att slippa ifrån ett fortsatt lidande är helt enkelt sagt, att låta sig få bort-opererat sin Gallblåsa.

Konkrement bildas inom [ Vésica Felléa ] det vill säga, inom Gallblåsan när Gallvätskan är för mycket koncentrerad, när sedan kristaller fäller ut, så kommer kristallerna efter en viss tid att bilda små konkrement
eller också, större stenar.

Gallstenar inom Gallblåsan är i största utsträckningen
den vanligaste orsaken till uppkomsten av [ Chole-Cystít ] men, även [ Polyper ] som har bildats inom Gallblåsan kan orsaka liknade besvär.

En, eller flera Polyper inom Gallblåsan kan
diagnostiseras med hjälp av [ Ultraljuds-bild ] och på
det sättet, att när patienten ändrar sitt ligg-läge, så syns Polypen eller Polyperna på samma plats medans en Gallsten flyttar på sig inom Gallblåsan vid kropps-läges-ändringen.

Den förutsättning som krävs för bildningar av
kolesterol-kristaller samt konkrementer inom Gallblåsan har att göra med, att Gallvätskan som lagrats inom Gallblåsan är övermättad med [ Kolesteroler ] samt inkluderat [ Bilirubiner och Kalk ]

Ett dagligt och, ett tillräckligt intag av [ Beta-Glukáner ]
har en mycket positiv effekt på kolesteroler så som även blodsockret.

Jag vill avsluta detta inlägget med att få önska dig allt väl och därtill sagt, att du kommer att kunna uppnå ett bättre mänskligt tillstånd än det, vilket du just nu befinner dig i, och plågas ut av.

Ett stort lycka till på din framgång till en bättre kroppslig organ-hälsa.

Mvh/@JokerMannen
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in