Citat:
Ursprungligen postat av
FNLS
OS-laget 2026:
Hur bygger man då ett OS-lag? Ja det finns ju vissa likheter med VM. Det är sex grenar och fyra startande i varje lopp (förutom sprintstafett såklart). Men till skillnad mot VM har regerande mästaren ingen friplats. Teknikerna är omvända mot årets VM och OS är utspritt på fler dagar, inte minst andra veckan är det glest med tävlingar. Det öppnar för att fler ska kunna åka mer. Och det krävs, för truppen får bara innehålla 8 damer och 8 herrar, mot 12 per kön på VM.
Jag tänker att man måste ha sex stafettåkare, det innebär att minst 2 av sprintåkarna måste vara distansalternativ. Och bland distansåkarna är det nog bra om åtminstone en kan vara reserv för sprinten också. Och så en salig blandning på fristil och klassiskt, där fristil är lite mer värdefullt och allt som oftast en större bristvara i svensk skidåkning (för att inte tala om finsk).
På damsidan har jag svårt att se att det inte ska bli årets landslagsåtta. Och sett till denna säsong innebär det Sundling, Dahlqvist, Svahn och Hagström i sprint samt Karlsson, Andersson, Ilar och Ribom för övriga lopp. Det som framförallt kan rucka på den uppställningen är om Ribom får fart på sin sprintkarriär igen. Skulle det ske på Hagströms bekostnad kan det peta henne helt ur truppen, för det är ingen åkare man vill ha i distansgänget. Då ligger Rosenberg närmast till hands att ta sista platsen istället.
Å andra sidan kanske man ändå hellre vill ha en så bra sprintreserv som möjligt trots allt. Hagström som sprintreserv är trots allt en väldigt mycket större medaljchans än fjärdeåkaren på tex femmilen. Så det kanske är den platsen man får vaska om man måste prioritera, så länge man har full täckning till stafetterna. Ett långskott är om Karlsson tänkte sig köra sprint, det blev inte så mycket av det i vinter (kvartsfinal i Ruka), men förra vintern var hon på pallen i Oberhof.
Karlsson och Andersson kan känna sig OS-klara, dom är särklassiga på långdistans och i synnerhet femmilen. Och jag har svårt att se hur Sundling inte ska bli uttagen, även om hon i dagsläget inte är given någonstans kan hon mycket väl få sex starter. Ilar är trots segern i Lillehammer bara fjärdeval på 10 fritt, dock en ganska ohotad sådan i dagsläget. Och sen är det för många jämnstarka i sprint för att jag ska våga ge någon en plats redan nu, men att det givetvis ska bli fyra startande i sprinten.
På herrsidan är Anger och Poromaa givna och bör få klartecken redan i första vändan i maj. Börjar man sedan på sprintsidan minns man Grate som tog karriärens första pallplats på OS-banan i vintras. Och då har vi ändå ett halvdussin andra sprinters av ungefär samma klass. Svensson gjorde egentligen en lika bra tävling som Grate på för-OS, bara att han blev trea bakom samma två norrmän i semin och åkte ut. Däremot fixade han karriärens första medalj i VM-sprintstafetten. Danielsson var också, som så ofta i klassisk sprint, i semifinal på för-OS men har svårt att förvalta det till finalplatser. Och från U23-VM hämtar vi Grahn och Skoglund som stakade-stakade-stakade hem guld och silver. Och på en bana där risken eller chansen för stiltje på sista toppen är stor kan man komma långt på bra stakning.
Problemet för dessa fem är att ingen är pålitlig på distans. Svensson har möjligen då och då varit det men är det knappast längre. Min förhoppning är att Skoglund ska växa fram som en Anger light, men han är inte där ännu. Och ska vi ha sex stafettåkare finns det kanske bara plats för två av dessa i OS-sprinten. Grahn är mitt förstaval, och efter pallplatsen senast ger jag den andra till Grate.
Tror man inte på Skoglund som hybrid får man hitta en annan och förstavalet kan bli Halfvarsson, som ska ägna sina två sista år på en sprintsatsning, som var närmast bakom Kläbo för ett par år sedan. Dock börjar åldern ta ut sin rätt för honom och detsamma kan nog sägas om Häggström som varken höll som sprinter eller distansåkare i vintras. Hittar man inte rätt bland åldringarna får man leta ungt istället. Både Bergström och Lindberg lämnar nu junioråldern med bra resultat, men steget till senior är sällan spikrakt. Jokern är fortfarande junior, men när det kommer till staka-staka-staka håller Vasaloppsvinnaren Myhlback redan högsta klass.
Som komplement till Poromaa på distans ligger Burman och fristils-Berglund bäst till. Den sista platsen, tillika sprintreserv, hade jag tänkt ge till Halfvarsson, men ska han nu bli sprinter kanske det är dumt. Gisselman och på slutet Rosjö har varit de två bästa distansåkarna i vinter, men ingen av dem duger som sprintreserv. Vilket man för all del inte måste ha. Man vill man det så blir det någon av hybriderna nämnda ovan. Det kan bli Skoglund, Bergström eller Lindberg, men nog vore det häftigaste om det blir Alvar Myhlback.
OS-truppen 2026:
Sundling, Svahn, Dahlqvist, Hagström
Karlsson, Andersson, Ilar, Ribom
Anger, Grahn, Grate, Skoglund
Poromaa, Burman, Berglund, Myhlback
Damåttan känns rätt given även om jag resonerar liteannorlunda.
Som du säger kan man åka alla loppen i OS, så om vi antar att alla är form känns dessa uttagningar givna:
Sprint: väldigt öppet, en medaljkandidat måste petas
Teamsprint: Jonna tillsammans med den av Linn, Maja och Emma som visar bäst form
10 km skate: Ebba, Frida, Moa och Jonna kan tas ut redan nu, med reservation för Ilars form
Skiathlon: Ebba, Frida och Jonna givna. Linn klart starkaste alternativet om hon hittar rätt i träning och undviker skador
Stafett: skiatlonkvartetten får köra stafetten om de inte gör bort sig under OS
Femmil: samma kvartett igen.
Om Hagström är den som petas till sprinten kan man överväga Märta som reserv på plats, men hon lär inte få köra något.
Herrarna känns oerhört mycket svårare.
Anger och Wille tas ut till allt dem vill. Burman är trolig tredjeman. Resten känns som väldigt öppet, men Myhlback tror jag inte alls på
