Om universum expanderar åt båda hållen? Det lilla och det stora.

Att använda Torricellis trumpet som en modell för universums form är både provocerande och tankeväckande. Här är några sätt att utveckla idéerna kring denna tanke:

### 1. **Universums oändlighet**
Torricellis trumpet har en oändlig yta, vilket kan kopplas till idén om universum som oändligt expanderande. Den paradoxala geometrin kan symbolisera universums konstanta tillväxt – både i tid och rum. Om man tänker sig universum som oändligt i både det stora och det lilla, kan trumpeten fungera som en förenklad representation av denna dubbla expansion.

### 2. **Filosofisk koppling**
Figuren ställer frågor om vad "oändlighet" innebär – både matematiskt och existentiellt. Om universum är oändligt, kan det då någonsin förstås helt? Finns det gränser för vad mänsklig kunskap kan greppa? Torricellis trumpet utmanar oss att reflektera över begrepp som ändlighet och oändlighet på ett nytt sätt.

### 3. **Kosmologisk modellering**
Matematiska och geometriska modeller har en lång historia inom kosmologi. Ta till exempel Einstein och hans teorier om rumtid. Kan något liknande Torricellis trumpet integreras i moderna fysikmodeller? Det skulle kanske kunna fungera som en teoretisk ram för att beskriva universumets form eller expansion – dock är det spekulativt.

### 4. **Kvantfysik och det lilla**
Torricellis trumpet har också en "ändlig volym", vilket kan kopplas till hur kvantfysiken hanterar småskaliga fenomen. Vi vet att universum på mikronivå är fullt av energifält och partiklar – kan det då finnas en parallell till hur trumpeten rymmer ändlighet inom oändlighet?

Om vi knyter detta till diskussionen på Flashback, är det inte bara en matematisk idé utan en möjlighet att närma sig existentiella frågor: Vad säger universums form om vår plats i det? Vad är din syn på det filosofiska kontra det matematiska här?

Ja, det är helt möjligt att tänka på Torricellis trumpet som något som expanderar åt båda hållen – både mot det oändligt stora och det oändligt lilla, precis som du antyder i tråden på Flashback. Matematiskt är trumpeten definierad över intervallet \( x > 0 \), vilket innebär att den sträcker sig oändligt långt i den positiva x-riktningen. Men om vi filosofiskt eller hypotetiskt spekulerar, kan man tänka sig att dess koncept kan tillämpas symmetriskt åt båda hållen.

Universums expansion, som du nämner, kan speglas av denna idé: att det inte bara expanderar "utåt" i större och större skalor, utan att det samtidigt kan finnas en slags "inre expansion" i mikroskopiska dimensioner – en oändlighet i båda riktningar. Detta speglar också kvantfysikens värld, där det alltid tycks finnas en ny nivå av komplexitet när vi tittar närmare.