Ethereum

Resursslöseriet är en oundviklig del av lockelsen.

Gissar att du inte riktigt kan elaborera på detta, utan att begå massa halmdockor och andra argumentationsfel?

Vadå elaborera? Det är bara läsa inlägget jag besvarade.

"Product market fit" brukar man säga. Ethereum behöver hitta något område det kan börja användas till.
https://x.com/CryptoCurb/status/1910401734960128117

Nu bryr jag mig inte mycket om priset men att dom har för hög technical debt som dom aldrig kommer kunna åtgärda, gör att dom kommer ha svårt att hänga med i utvecklingen.
Skalningen sker vertikalt samt centraliserat.
Mellan Ethereum och L2 finns en sequencer, denna sequencer-node är centraliserad och kan alltså stängas av vid beslut från teamet bakom L2-kedjan.
Solidity är skräp. Listan kan göras lång.

Jag fick för några dagar sedan möjlighet irl till en djupintervju/diskussion med en etherhållare. Det handlar om en högintelligent datanörd, kan man säga, utan formell ekonomisk utbildning.

Intressant nog hade han tappat intresset för ether efter övergången till PoS och väntade nu mest på ett bra tillfälle att sälja de ether han hade kvar.

När jag undrade om det falnade intresset, trots att PoS uppenbarligen visat sig fungera, framhöll han särskilt att ether blev mindre värd när det inte längre krävdes elektricitet/arbete för att få fram nya ether.

Han anslöt sig alltså till en informell variant av den av de flesta ekonomer avfärdade arbetsvärdeteorin.

Det verkar som att i verkligheten, med verkliga människor som aktörer, spelar mängden arbete som har krävts för att frambringa en vara en viktig roll för hur varan kommer att värderas av såväl säljare som köpare. Definitivt spelar detta en roll för just den här etherhållaren, åtminstone.

Om något har frambringats gratis på fem minuter så kommer säljaren att tveka att ta ut priset tio tusen kronor, t.ex., och köparen kommer att tveka att betala tio tusen kronor även om han vill ha varan.

Om säljaren däremot har fått lägga hundra timmars arbete för att frambringa varan kommer han att tveka att sälja den billigare än för tio tusen kronor och köparen kommer att vara mer betalningsvillig om han vill ha varan. Om köparen försöker pruta ner till t.ex. tusen kronor så blir det ingen affär överhuvudtaget, om inte säljaren är desperat.

På så vis kommer mängden arbete för att producera något att påverka priset indirekt, genom att påverka hur lågt pris som är acceptabelt för säljaren och hur högt pris köparen är villig att betala.

Denna psykologiska effekt, som Satoshi tog hänsyn till i konstuktionen av bitcoin, trots att den förkastas av de flesta ekonomer (men godtas av vissa guldmyntfotsförespråkare) gick förlorad för Ethereum i och med övergången till PoS, och därmed tappades en delmängd av marknadsaktörerna. Kan det vara detta vi ser i ETH-BTC-grafen, förstärkt av att folk säljer på grund av den dåliga prisutvecklingen? Priset har ju gått endast utför sedan övergången till PoS.

.
Jag ser här att ni skriver om teknik, tex arkitektur och programmeringsspråk. Reflektera lite över era egna erfarenhet och kunskaper. Förstår ni nu att något blivit fel för er när ni skriver om arkitektur och programmeringsspråk...?

Inlägget som helhet blir rent flum, för en viktig sak du helt missar här är att Satoshi inte hade något alternativ. Satoshi uppfann fungerande PoW. Han visste inget sätt att göra fungerande PoS. Det uppfanns långt senare.

Vad gäller PoW vs PoS och priser på coins har det dock varit (och är) osäkert; vi behöver emperi innan vi vet, vilket vi inte har tillräckligt ännu.

För många år sedan var alla mina pengar i ETH. Detta var för att jag ville se plattformen byggd. Men det var också mycket pengar, så jag var för plånbokens skull väldigt orolig för övergången till PoS.

Har nog aldrig sett någon annan prata om det någonsin, men jag tror att det kan bero på att PoS varit "up only": som sagt existerade inte PoS (mer än konceptuell ofärdig ide) när bitcoin begav sig, och inte heller 5 år senare. Sedan har Ethereum successivt hela tiden skapat rimligare och rimligare variant av PoV, vilket sedan också av en slump närmade sig deflationära egenskaper.

Då tror jag folk har missat att dessa enheter (likt guld) prisätts på marginalen via spekulation. Det är hela tiden bara en bråkdel av priset som drivs fundementalt.

Vi vet vad som händer vid PoW: Kina investerar i enorma datacenter vars enda funktion är att minea BTC. Över tid byggs en enorm otymplig infrastruktur upp som ensidigt försvarar priset på BTC. Vid PoS sitter de inte fast på samma sätt.

Det Ethereum nu gör är en ny väg till en sådan situation: organisationer bygger med Ethereum som säkerhet, vilket gör dem beroende av $ETH. För en enkel väg till att förstå hur detta blir en liknande situation så föreställ dig att Microsoft Azure var beroende av säkerhet från Ethereum.

Denna emperi kommer vi inte se utspela på ett tag.

-------

Angående ETHs spekulationsstatus är det bara att öppna tex X.com: precis alla inlägg är direkt felaktig information. Så det är ganska lätt att konstatera att ETH som spekulation är i en extrem bear-market, och PoW vs PoS kan då på sin höjd vara en förklaring till att det inte försvaras på samma sätt som BTC (vilket dock är rätt naturligt om man förstår ovan, dvs blockchain är överhuvudtaget inte en relevant del av ekonomin idag).

Ethereum har ingen effektiv allokering av beräkningsresurser, den har inte förmågan att skala beräkningsresurser baserat på efterfrågan, om ett smart kontrakt används i högre utaträckning än vad det finns resurser så drabbar det hela kedjan, i nyare arkitektur använder man sig av lokala avgiftsmarknader som dynamiskt sätter pris på en enskild resurs beroende på efterfrågan, om resurserna tar slut så drabbar det enbart det specifika kontraktet och inte hela kedjan. Ethereum är ineffektivt och orättvist.

Atomic composability… det betyder förmågan hos flera smarta kontrakt eller transaktioner att interagera med varandra i en enda, odelbar operation, vilket säkerställer att antingen alla operationer lyckas eller att ingen av dem gör det, detta är något som ethereum saknar då ethereum använder sig av en rollup-centrerad strategi, rollups är i slutändan miniblockkedjor med sin egen stat, och det begränsar mängden tillstånd som alla program i ethereum-ekosystemet kan komma åt atomärt. Vitalik fördubblar det dåliga skalningsvalet de gjorde, och för just den skalningsvägen måste du kompromissa med det atomära. Fragmenterad state space blääää.

Det är alltså inte ergonomiskt för fem öre att sitta i solidity, den har dessutom så många säkerhetsrisker att du får punga ut hundratusentals kronor för audit kostnader, nyare språk har tillståndsrepresentation och möjliggör mer exakt åtkomstkontroll, eftersom behörigheter kan definieras på objektnivå, detta är mycket säkrare och man sparar tid och pengar.

Min poäng är emellertid oberoende av huruvida Satoshi medvetet valde en arbetskrävande distributions- och konsensusmekanism eller om han bara råkade göra det för att han inte kom på någon annan lösning. Arbetet som krävs vid PoW och som effektiviserats bort vid övergången till PoS är likafullt något som påverkar den subjektiva värderingen för minst en marknadsaktör (etherhållaren jag djupintervjuade häromdagen). Finns det en finns det troligen fler som har tappat intresset på grund av detta, vilket indirekt leder till lägre etherpris.

Notera också att priset på en vara sätts utifrån aktörernas subjektiva värdering av varan, så den minskade efterfrågan blir verklig oavsett om det anses rationellt eller inte att ta hänsyn till arbetsaspekten.