Citat:
Ursprungligen postat av
reethorse
Jag har inte varit en bra flickvän. Inte vetat vad jag velat och bara tagit allt som de kommer. Vi har haft mkt ups and downs.
Jag har varit otrogen två ”gånger”. Hängde med en snubbe när jag var utomlands och otrogen två tillfällen och sedan när jag och min pojkvän hade de svajigt och ja inte visste va ja ville träffade ja en annan och var otrogen och reste iväg med honom två tillfällen.
Sämsta flickvännen ever, I know.
Min pojkvän vill fortfarande att det ska bli vi igen. Jag ser dock ingen förbättringspotential då han inte kan släppa det (förståeligt dock) och vi kommer inte framåt med nånting.
Jag ska såklart vara ”tacksam” att han vill ge mig en ny chans. Men om det inte blir bättre mellan oss är det väl ändå inte lönt?
Bör jag vänta på att han inser att han aldrig kommer kunna släppa det eller borde jag ge han en knuff i rätt riktning?
Det är så mycket konstigt här, så jag vet inte ens vart jag skall börja.
Tycker synd om dig, för det första.
För du verkar ha massa hål du behöver fylla, och nu menar jag inte bara fysiskt.
Och ingen person/djur eller annan levande varelse kommer fylla detta tomrum i dig. Bara du vet.
Människor som är otrogna fattas något väldigt grundläggande, och det är ett samvete och empati.
Och har man inte det, så har man inte en bra grund för ett stabilt förhållande.
Troligt har du undvikande anknytningsmönster och han ambivalent, blir pull and push förhållande.
Du verkar vara omogen och även ego, tror mycket om dig själv, och du förstör för dig själv också.
Du kan ha alla diagnoser du vill, men frågan är, vill du verkligen förändras? Och Det gör du ändå inte på några få månader.
Så det bästa du kan göra för dig själv och honom är att göra slut och vara själv något år, minst!!!
Och försöka fylla de tomrum du har i din själ, med annat än bara egoism och bekräftelse från andra.
Lite roligt att läsa att du inte kommer vara otrogen igen, det kommer du, det vet du själv. Det är redan något slags mönster du har.
Det krävs (fast nu tjejgissar jag) inte mycket för att du skall lockas iväg. Det är så jag tolkar din text.
Nu låter jag säkert elak och taskig, men detta är vad jag tror utifrån vad du skrivit.
Du förtjänar också äkta kärlek, det gör vi alla, fast tyvärr har du redan besudlat detta förhållande, och en gång visst....men två ggr, nej knappast värdigt, det kommer bara bli ännu skadligare för er själva om ni fortsätter. Ni ligger redan på skitiga lakan...
Det enda som skulle fungera - Kanske- är att du säger att du släpper honom, att du skall jobba på dig själv och är celibat/själv i iaf minst 6 mån. Sen kan ni prata igen. Sätt upp regler hur och när ni hörs, kanske 1ggn/mån eller nåt, och så får han leva sitt liv som han vill.
Och du försöker jobba på dig själv och fylla det tomma områden i din själ.
Detta om ni vill och fortfarande älskar varandra.
Ni har aldrig älskat varandra kanske han dig, men inte du honom.
För du vet nog inte än vad kärlek är än.
Och älskar man någon så gör man inte varandra illa sådär -> Alltså allvarlig reser iväg med någon, det krävs en del för det. Engagemang, förberedelser, packning m.m.
Fast vad vet jag.
Antigen är man kär/förtjust/förälskad/älskar eller så är man inte det, och då är man inte tillsammans punkt. Det fungerar inte om bara en är på banan, båda två måste verkligen vilja det.
Öppen och ärlig Kommunikation är svaret
Svar på din fråga: Ja han borde lämna dig! Och aldrig mer titta tillbaka. Du är inte hans problem att fixa. Du behöver fixa dig själv.
Lycka till!
