Citat:
Ursprungligen postat av
flyzz
Jag har tidigare argumenterat för att visitationszonsreformen bör skrotas, eftersom den leder till rasprofilering och gör invånare i brottsutsatta stadsdelar till föremål för överkontroll och underbeskydd. Resultaten från Hageby i Norrköping stärker tesen. Där inrättades en visitationszon i juni 2024 och mer än 400 poliskontroller genomfördes. Polisen lyckades då hitta två gram hasch på en missbrukare och en kniv på en hemlös.
Dagens kriminalpolitik utgår från den falska premissen att samhällskontraktet är i farozonen och därför behöver återupprättas. I själva verket skrivs det aktivt om för att befästa ett segregerat samhälle där politik för det gemensamma ska bli svårt att föreställa sig.
Av Leandro Schclarek Mulinari
Leandro Schclarek Mulinari är kriminolog och biträdande lektor i socialt arbete vid Södertörn högskola.
https://www.expressen.se/kultur/ide/400-poliskontroller-for-2-gram-hasch/
Är det verkligen vettigt att genomföra 400 poliskontroller för 2 gram hasch?
Det är klart att det inte är vettigt att genomföra 400 poliskontroller för 2 gram hasch. Det är inte bara slöseri med resurser – det visar också hur svensk narkotikapolitik bygger på moralism och symbolpolitik snarare än fakta och verkliga lösningar.
Det handlar inte om att komma till rätta med missbruk eller hjälpa människor. Det handlar om att statuera exempel, markera kontroll, och det sker nästan uteslutande i områden där människor redan ligger i samhällets skugga. Profilering? Absolut. Oavsett hur polisen vill formulera det själva.
Det här är en politik som skadar. Det leder till domar som får konsekvenser långt bortom själva brottet. Människor förlorar möjligheter till jobb, utbildning, vård, stöd – till och med rätten att bo kvar på vissa boenden. Att dömas för ringa narkotikabrott är inte bara ett streck i belastningsregistret – det är ofta början på ett ännu större utanförskap.
Samtidigt legaliserar och avkriminaliserar fler och fler länder cannabis. I Sverige går vi åt andra hållet. Det är inte rimligt att kunna dömas för att ha spår i blodet från ett ämne som är lagligt i landet man just besökt. Och det blir bara värre när man inser hur godtycklig tillämpningen är – vem som stoppas, testas, döms.
Det här handlar inte om att vara “för” cannabis. Det handlar om att vara emot en politik som bevisligen inte fungerar, och som dessutom förstärker det utanförskap den säger sig vilja bekämpa.