Hjälp att sluta känna mig äcklig/smutsig

Det låter rimligt att du fått en bra uppfostran på ett sätt.
En gammeldags som gör att saker å andra sidan känns lite fel nuförtiden.
Hans råd passade lite bättre när han växte upp eller när hans föräldrar växte upp.
Det går i arv och dags för dig att bryta det nu.
- jamen, hur gör man då?
Ett sätt är väl att koppla känslor till det som orsaker känslorna, och se varifrån känslorna kommer.
Att fundera igenom det ordentligt. kanske med hjälp av en manlig(?) terapeut?
och efter det föröka att hantera dem också genom extern hjälp om man inte fixar det själv.
har man en mogen partner och ett bra förhållande kan man kanske våga öppna sig där
------
Inte bara grubbla alltså utan att prata om det. Pratar man om saker man skäms över kan man få hjälp samtidigt som skammen släpper även genom att bara öppna upp.

Ja alltså det är ju just det som känns som det äckliga. Att om jag tänker mig själv naken, i en sexuell situation, så känns det så smutsigt. Det känns inte smutsigt när vi gör det. Jag älskar sex med honom. Men jag skäms och känner mig äcklig och smutsig innan och efter. Jag skäms och vill inte att nån ska veta att jag gör sånt

Alltså... Jag vet ju mer eller mindre att det är den här präktiga synen som är problemet. Det jag inte vet är hur jag bekämpar den? Jag vet ju att jag har rätt att ha ett sexliv som tjej, jag vet att jag har rätt att njuta med min kille.

Men hur bekämpar jag de psykologiska hindren???

Jag tror inte jag vill prata med nån psykolog om detta. Men jag ska prata med gubben min istället. Han är den enda jag känner förtroende för

Dialog, kommunikation - det skadar sällan.

Men ville diskutera det här också, då han så klart inte förstår min skam.

Känns som jag är uppfostrad religiöst och präktigt eller nåt.

Ja... Jag har pratat med honom om det inför i flytt. Men jag vill ändå ha lite input.

Hela poängen är ju att jag inte vågar det...

Alltså, det här är ju ett uppenbart problem. Och inget som kommer lösa sig med lite uppmuntran och hurtiga heja-rop. Du lider ju av tvångstankar. Det är ett riktigt problem. Det finns ju folk som inte kan kliva över trösklar eller ta i dörrhandtag av samma anledningar. Det är väl jättebra att du berättar för din partner för all del, men du kommer ju behöva professionell hjälp med det här. Med andra ord gå till en psykolog.

Det vill du inte av olika anledningar. Och det är självklart inget tvång. Men du kommer liksom aldrig komma framåt i vagnen utan professionell hjälp. Tvångstankar är inget man liksom "tänker bort" eller som försvinner av sig själv. Vilket du själv märkt.

Du har kanske rätt. Men det tar emot så jädra mycket att prata sexuella saker med en främling öga mot öga. Jag kommer känna mig så hemsk att de vet att jag gör sånt. Bara min kille vet att jag gör sånt. Det känns så himla feö

Men du har helt rätt. När jag läser din text inser jag att jag behöver hjälp.

Jag har nåt sexuellt komplex

Inser också hur glad jag är över min gubbe. Utan honom hade jag väl inte vågat ha sex överhuvudtaget 😱