Svår relation till svärföräldrar

Ursäkta jag bumpar en gammal tråd…
Hur fan gör man då man vill slippa sina svärföräldrar? De är ett rent helvete att ha en relation med dem.
Ignorera, ställa till med storbråk, terapi?

Ursäkta jag bumpar en gammal tråd…
Hur fan gör man då man vill slippa sina svärföräldrar? De är ett rent helvete att ha en relation med dem.
Ignorera, ställa till med storbråk, terapi?

Ignorera är mitt spontana svar. De är partnerns föräldrar - inte dina. Däremot bör du ju säga till partner om varför du ej vill ha kontakt.

Finns barn med i bilden tycker jag dock det är lite annorlunda. Barnen har rätt till en relation med mor/farföräldrar och då får man nog hålla masken för deras skull.

Storbråk, terapi etc kommer inte leda framåt.

Hej,

Jag och min sambo har vitt skilda familjer. Min familj är lätt och ledig. Vi skojar mycket och skrattar. Vi är öppna och intresserade av andra. Inte så ängsliga socialt utan vi kan prata lite med olika människor och tycker om att ha trevligt. Vi är duktiga på att inte anmärka på ord eller åsikter, utan fokuserar på sammanhanget vi möts över.

Min sambos familj är annorlunda. De är ganska fyrkantiga. Man kan inte riktigt prata om vad som helst, då skruvas det på sig. Ironi och skoj kan leda till att det blir spänt. Det är generellt ganska svårt att känna sig avslappnad helt. Det är många människor som anses lite märkliga av dem, och de har svårt att prata med vem som helst. De tittar hellre snett än är toleranta.

Jag blir lätt nervös i min sambos familjs sällskap. Är så ovan vid det där fyrkantiga. Energin tar slut på 1 timma och jag känner mig dränerad. Får känslan av att jag inte lyssnas på eller att det jag säger är fel.

Vad kan jag göra för att orka med? Försökt olika vinklar. Ibland har jag bara varit som jag är och kört på för att slippa förställa mig, andra gånger har jag varit mer återhållsam och försökt hålla mig i bakgrunden.

Tips?

Hej,

Jag och min sambo har vitt skilda familjer. Min familj är lätt och ledig. Vi skojar mycket och skrattar. Vi är öppna och intresserade av andra. Inte så ängsliga socialt utan vi kan prata lite med olika människor och tycker om att ha trevligt. Vi är duktiga på att inte anmärka på ord eller åsikter, utan fokuserar på sammanhanget vi möts över.

Min sambos familj är annorlunda. De är ganska fyrkantiga. Man kan inte riktigt prata om vad som helst, då skruvas det på sig. Ironi och skoj kan leda till att det blir spänt. Det är generellt ganska svårt att känna sig avslappnad helt. Det är många människor som anses lite märkliga av dem, och de har svårt att prata med vem som helst. De tittar hellre snett än är toleranta.

Jag blir lätt nervös i min sambos familjs sällskap. Är så ovan vid det där fyrkantiga. Energin tar slut på 1 timma och jag känner mig dränerad. Får känslan av att jag inte lyssnas på eller att det jag säger är fel.

Vad kan jag göra för att orka med? Försökt olika vinklar. Ibland har jag bara varit som jag är och kört på för att slippa förställa mig, andra gånger har jag varit mer återhållsam och försökt hålla mig i bakgrunden.

Tips?