Vi som vägrar kriga (för Sverige eller annan nation)

Men Ni väntar er förstås att vi andra vettiga ska skydda Er.

Sorgliga kvinnliga försök att skambelägga.

Så du har inga sakliga rationella logiska argument ALLS?? Och det tycker du ska motivera unga män? Jösses. Har du provat att använda hjärnan till annat än skambeläggande någon gång?

Jag hållet helt med dig. En god vän till mig är psykiatriker, och jobbade ett tag för Försvarsmakten. Hans jobb var att bestämma - men hans egna ord - "vem som skulle bli kanonmat" och vem som skulle få högre befattningar inom militären.

Visserligen förstår jag, rent krasst, att sådana bedömningar måste göras. Men du har ju rätt. I krig finns inga vinnare! Problem i världspolitiken borde lösas genom förhandlingar!!!

Det är något oerhört osmakligt med att mala ner människor - liv - söner - föräldrar - i en gigantisk apparat märkt KRIG, och hoppas att man ska tjäna några dollars eller hektar mark på det. Som vi gör nu t ex, i Ukraina. 200 000 döda hittills. Vi kommer stötta det kriget in absurdum - för evigt! Vi har tydligen miljarders miljarder att skänka till detta politiska "projekt" (som går ut på att hindra Ryssland från att utvidga sina gränser), och snart ska vi också skicka vår egen befolkning in i krigsmaskineriet. Våra barn. Fy fan säger jag bara.

När man dessutom betänker vad som framkommit på senare tid, att det finns förband som knäcker sina soldater så duktigt - genom svält, överarbete och vårdvägran - att de begår självmord eller överväger att bryta sina ben (!) för att slippa kriga, då blir det ännu äckligare.

Om jag har en destruktiv relation, där min man och jag slår varandra, så kommer alla proffessionella ge mig samma råd: "Lämna honom". Varför? För att våld löser ingenting! Det enskalerar bara, det triggar mer våldsamt beteende.

Sluta titta på TV det är inte bra för dig kompis.

Finns en del strategier - tex från ww1.

Det går inte att "förhandla" med sadistiska , ondskefulla psykopater som apdvärgen Putler och hans anhang ; det enda som kan stoppa dem är kallt stål och tappra , självuppoffrande krigare.

Utifrån ditt förryckta resonemang så hade Hitler helt tagit över den fria världen 1939 , med allt ohyggligt det hade fört med sig . Det går inte att "förhandla" med sadistiska , ondskefulla psykopater som apdvärgen Putler och hans anhang ; det enda som kan stoppa dem är kallt stål och tappra , självuppoffrande krigare.

Apdvärgen..? Klart det går att förhandla med en tålmodig man som Putin. Bara ge honom det landområde han ville ha, så hade inte EN KVARTS MILJARD MÄNNISKOR dött helt i onödan..?

Putin kommer hu få sin vilja igenom ändå vad de verkar. Så allt detta lidande var till ingen nytta. Skamligt.

Det handlar om politiska ambitioner. Väst vill inte låta Ryssland vara med och spela boll, pga att man är rädd för Ryssland pga att de är stora, rika och mäktiga. Det är inte en fråga jag kommer skicka mina barn i döden för i alla fall. Men du får gärna göra det!

Sedan håller jag absolut med dig om att det kan finnas saker som är värda att dö för. Detta är - enligt mig - inte en sådan sak.

Det finns, tror jag, många av oss ute i Sveriges byar och städer, som av olika anledningar landat i ett beslut: Jag kommer aldrig någonsin dra på mig en uniform och lyda order.

Tänkte att vi här kunde dela med oss av våra tankegångar kring ämnet nu när världen verkar förbereda sig för konflikt igen. Hur kommer det sig att just du inte vill leka krig och pang-pang med de andra pojkarna?


För mig handlar det nog främst om två saker, en tung filosofisk anledning och en mer 'prosaisk':

1. Krigets totala meningslöshet och avsaknad av vinnare. Det finns inga vinnare i krig eftersom vi egentligen slåss mot en inre fiende. Krig är, tror jag, en manifestation av (och likriktning av) gruppens kollektiva rädslor. När soldater mördar varandra ute på slagfältet begår de i själva verket självmord, vilket blir tydligt när de sedan kommer hem och lider av PTSD och depression. Botet mot krig kommer aldrig vara mer krig, utan en total vägran hos alla att delta i just krig. Trump, von der Leyen, Netanyahu och Hamas ledare kan väl utmana varandra på duell istället?

Det finns, tror jag, många av oss ute i Sveriges byar och städer, som av olika anledningar landat i ett beslut: Jag kommer aldrig någonsin dra på mig en uniform och lyda order.

Tänkte att vi här kunde dela med oss av våra tankegångar kring ämnet nu när världen verkar förbereda sig för konflikt igen. Hur kommer det sig att just du inte vill leka krig och pang-pang med de andra pojkarna?


För mig handlar det nog främst om två saker, en tung filosofisk anledning och en mer 'prosaisk':

1. Krigets totala meningslöshet och avsaknad av vinnare. Det finns inga vinnare i krig eftersom vi egentligen slåss mot en inre fiende. Krig är, tror jag, en manifestation av (och likriktning av) gruppens kollektiva rädslor. När soldater mördar varandra ute på slagfältet begår de i själva verket självmord, vilket blir tydligt när de sedan kommer hem och lider av PTSD och depression. Botet mot krig kommer aldrig vara mer krig, utan en total vägran hos alla att delta i just krig. Trump, von der Leyen, Netanyahu och Hamas ledare kan väl utmana varandra på duell istället?

2. Samhällskontraktet i Sverige är rivet. Denna anledning vägde nog tyngre för mig när jag var yngre, men jag känner ändå att den fortfarande är relevant. Sverige och dess invånare har valt att sätta andra folkgrupper framför den svenska. Man har jobbat hårt i decennier för att piska i den vite mannen att han är roten till allt ont. Man har försökt så gott det går att vrida på sanningar, krossa politiskt motstånd, man har skuldbelagt och rasism-anklagat in absurdum. Att jag, som vit man, skulle lyfta ett finger för denna staten - som ser mig som ondskan och fienden - finns inte på världskartan. Det kommer aldrig att hända.

Önskar alla de som snart kommer kasta sig ut i strid ett stort lycka till. Kanske kommer vi mötas någon gång i framtiden på en strand någonstans. Om jag sitter och ristar i sanden med en pinne vill jag redan nu be dig att inte rubba mina cirklar.