Citat:
”Kan verka märkligt men S är vår naturliga partner i framtiden”, skrev Olsson nyligen på X.
– Jag pratar inte om att vi ska styra med Socialdemokraterna i dag, och inte heller ens i morgon. Jag pratar om framtiden – om tio år när vi kanske har en ny ledning inom både SD och S, säger han.
I teorin är det ingen dum tanke.
Jag lekte själv med den tanken en gång i tiden när jag gick från S till SD. Att det egentligen vore det naturliga. S kan få med SD på att bevara välfärden och alliansfriheten (RIP) och SD borde kunna få med S på invandringsstopp (som vid Lucia 1989!) och skärpta straff för brottslingar. Och med MP ute ur bilden kanske även på kärnkraftssatsningar.
Så borde det ha kunnat vara, men verkligheten var en annan. S skämde ut sig gång på gång på gång. I stället för att lyssna så låtsades de missförstå. I stället för att diskutera så vrålade de -IST! och -FOB! Och i propaganda där de förklarade sin syn på SD så uttryckte de sig samtidigt så falskt och så infantilt, som om avsikten var att lura barn. Var det så de såg på väljarna?
Det sagt så är det ju möjligt att SD-politikern i artikeln får rätt och att det kan bli ett samarbete om 10 år.