Antinatalism

Vi går ju sannolikt sakta men säkert mot den eviga förintelsen. Detta skrämmer många människor såpass mycket att dom måste ta till sagoboken.

När människor blir rädda så upphör förnuftet och dom vänder sig istället till vem som helst som kan erbjuda en lösning på deras problem. Religionen blir deras tröst.

Med gudar eller utan, verkligheten ser ut att vara skapt för att vi inget ska få veta.

Ja, människor är rädda för att separeras från sina liv och sig själva. Sedan är inte andelen religösa i Sverige hög utan det är ganska "ute" att vara religös nuförtiden.
Det är mer inne att vara vetenskapstroende, men ändå verkar vi tro att våran existens är speciell på nåt vis.

Det enda speciella med livet är att det varar en enda gång, ett väldigt kort tag, och sedan aldrig återkommer.

" - Vi andas, pinas och pinar,
och skryter och ropar: jag är.
Det uslaste kryp, som förtvinar
det ropar: jag är, se här."

Nils Ferlin

Ja man blir förbannat trött på det idiotiska i vår situation. Det positiva är att man även till slut blir less till den grad att man slutar bry sig om döden och vad som händer eller inte. Man orkar inte ens vara upprörd, ledsen eller rädd.

Stämmer bra. Som barn och ungdom var jag ofta blyg och rädd. Idag är jag antingen förbannad eller likgiltig. Nästan allting i livet och "samhället" är en skändlighet som på sin höjd är värd förakt.

Det är synd att det inte upplevs lika kort som det egentligen är. En tråkig timme kan kännas som rena evigheten.

Man kan tänka som så att det inte finns någon anledning att vara varken ledsen, rädd eller upprörd. Naturen som skapade oss kommer sköta sitt oavsett om vårt medvetande fortsätter eller slocknar, det spelar ingen roll vad vi tror eller inte.

Så är det tills det inte är längre. Inga svar kommer någonsin finnas denna sidan graven. Det är uppenbart. Så man kan lika gärna utgå från att det inte finns någon mening eller efterliv rent praktiskt.

Ja det är ytterst svårt att inte bli arg. Men om inte vreden kan kanaliseras till något konstruktivt eller snarare destruktivt haha, så är den rätt poänglös. Likgiltighet är nog mer passande. Man är ändå snart härifrån för att aldrig någonsin återvända.

Jag skall väl inte bli tjatig och än en gång påpeka hur mycket jag älskar den här mannen och hur klockrent i princip allt han säger är. Eller jo det skall jag förresten.

"The belligerently stupid won't read the For Dummies book" av Inmendham

https://youtu.be/bBa1giiMvmE?si=Cq606x1qB9bosetB

Ja, det är det allra rimligaste att göra. För om det nu skulle finnas en mening med livet så har vi ändå ingen nytta av det här och nu, eftersom vi aldrig kommer få reda på det medans vi lever.