Vid 19 år levde Hitler i Wien, ensam och tämligen rotlös. Mamma hans dog för 1-2 år sedan har lämnat extremt djupa sår, och fadern, som han hatade, är sedan länge borta. Hans systrar är kvar i hemstaden Linz, men han själv flydde hemmiljön och driver omkring, livnär sig på ströjobb - skottar grus, bär tegel - och överlever på ett knapert arv samt sporadiska barnbidrag. Nätterna tillbringar han på gatan, i härbärgen eller hos bekanta i samma utsatta situation.
Fortfarande försöker han sig på enklare målningar och vykort av Wiens vyer som han säljer, men konsten känns hopplös numera. Han är djupt desillusionerad, känner sig utanför samhället och saknar jämlikar. Hans identitet är oklar - är han unik, en utvald själ med extrem klarsynthet? eller bara en patetisk misslyckad drömmare? Hemstaden, fadern, skolan och avslagen från konstinstitut har alla förstärkt känslan av att han är värdelös drömmare.
Han har inga riktiga vänner, inga viktiga kontakter med kvinnor och ingen riktning i livet. Drömmarna han en gång hade har krossats av en omvärld som han ser som psykopatisk - en värld som ovetandes trampar vidare, omedveten om vad den berövat honom. Inombords är han nollställd. Men han är oskyldig till detta, och världen är skyldig honom allt tillbaka. Han vet att dessa tankar är fåfänga, men de gnager ändå inom honom.
För att hålla fast vid känslorna från sin barndom söker han sig till musik, framför allt Wagners svulstiga operor. De fyller honom med en nästan besatt känsla av storhet och tragik - en upplevelse han anser att den blinda massan aldrig kommer förstå. Gradvis ersätter denna känsla hans konstnärsdröm: det är inte längre han som ska söka erkännande, utan världen som ska tvingas vakna och inse sin egen misär.
Samtidigt börjar han känna ett allt starkare förakt mot dem han ser som avvikande eller lågt stående - romer, judar, ”negrer”, folk med handikapp, eller bara motbjudande utseende överlag - människor som inte passar in i hans inre idealiserade värld. Den här tiden präglas dessutom av social oro, där arbetarrörelsen kämpar mot överheten, polis och militär slår ner demonstrationer och samhället vibrerar av politiska strömningar. Men Hitler tillhör varken överklassen eller arbetarna - han är "ett ingenting", han finns inte, syns inte. Han är en osynlig observatör och åskådare till världen och verkligheten.
I denna vilsenhet dras han allt mer till konspirationsteorier, mytiska föreställningar och pseudo-intellektuella skrifter, som Sions vises protokoll och dom många avyttringarna som det ledde till, samt Armanen-ordern, Ariosofin och Teosofin, Ordo Novi Templi, List-sällskapet m.m. Han börjar befästa ett självförtroende inombords, skapar sin egen inre verklighet, där han själv och de få "klarsynta" är de som verkligen förstår världen, till skillnad från den blinda massan som bara vandrar vidare i okunnighet och förfall - lurade av alla ondsinta och makthungriga.
Att försöka överföra det här till Sverige år 2025 är svårt. Men jag kastar mig rätt in, i att en modern kontext motsvaras Hitler av en ung man, som vi kan kalla ... Hinken
född i en småstad i mellersta Sverige omkring 2006/2007. Han har vuxit upp i en familj med svårigheter men utan social kollaps. Hans skolgång har varit fragmenterad, eventuellt med särskilda stödinsatser, och gymnasiestudierna har troligen avbrutits eller inte påbörjats alls. Och i så fall påbörjade han-, eller avvisades ifrån- eller hoppade av ifrån estetiskt gymnasium.
Han var ömtålig, komplex, och svårtolkad redan dom väldigt liten. Förlusten av hans älskade mor för 1-2 år sedan är bara den senaste i en lång rad livsupplevelser som har påverkat honom djupt, och han har haft svårt att hantera sorgen. Han känner sig sviken av sjukvården och ser deras behandling av modern som missriktad, vilket har förstärkt hans känsla av utanförskap och misstro gentemot systemet.
Idag lever han i en relativ isolering och t.o.m. undviker en del av de sociala stödstrukturer som finns att tillgå. Han bor ensam i en liten bohemisk lägenhet - som inte är välskött eller särskilt hygienisk - långt i utkanten av Malmös eller Stockholms förorter. Där lever han ett introvert liv, själv, och upplever sig mer som en åskådare av livet snarare än deltagare i det. Hans inkomst bygger på en kombination av arv efter föräldrarna, försörjningsstöd och sporadiska svartjobb.
Om han har haft kontakt med psykiatrin har han troligen diagnostiserats med ångestrelaterade besvär, neuroticism, och svårigheter att släppa det förflutna, eventuellt ADD i kombination med autistiska drag torde ha misstänkts. Psykoterapi hade kunnat vara ett alternativ, men hans känslosamma natur gör att han inte törs konfrontera sina inre konflikter och ser sig snarare som någon som förtjänar förståelse, erkännande och tröst, snarare än behöva göra våld på sig själv för att reparera orättheter som andra, världen, rentav Gud gjorde honom.
Han har ingen bil, inget körkort, inga planer på sånt heller. Han har en eller två nära vänner, men undviker nya människor. Relationen till kvinnor är distanserad, och han har svårt att knyta djupare band. Han har inga framtidsplaner, ser ingen plats för sig själv i tillvaron.
Men det innebär ändå inte att han är självdestruktiv, ägnar sig inte alls mycket åt droger eller alkohol osv. Han är rädd för att påverka sin självupplevt klarsynta invärtes värld med sånt, som är det han litar på mest av allt i livet. Någonstans så finns ett abstrakt hopp om absolution kvar - absolution eller hämnd.
Hans intressen kretsar kring film, litteratur och internet diskussioner. Han fascineras av storslagna berättelser med tydliga tematiska linjer och idealistiska hjältesagor. Filmer som Sagan om Ringen-filmerna, Star Wars, The Matrix, Gladiator, Lejonkungen, Indiana Jones, Da Vinci Koden, Braveheart, The Dark Knight och liknande. Men kanske framförallt filmer som är väldigt berättarmässigt och detaljmässigt välgjorda filmer, där filmskaparna lyckats tå till varenda liten detalj, även varenda känslomässig nyans, helt rätt och uniform. Minsta lilla förnimmelse av att nånting är fel eller off, så märker Hinken det direkt, och störs mycket.
Han engagerar sig djupt i politiska och ideologiska frågor online, där han utvecklar en stark övertygelse om alternativa samhällsförklaringar och konspirationsteorier. Han är definitivt långvarig medlem av Flashback, men även andra mer extrema och eventuellt slutna sammansättningar online. Han har samma alias på alla ställen, och har aldrig bytt alias, konto eller nåt sånt. Han är dock inte fundamentalist/extremist - inte än.
Hans syn på världen präglas av misstro mot etablerade institutioner och en uppfattning om att han och en begränsad krets av individer ser sanningen, medan majoriteten människor är manipulerade eller vilseledda. Normala dags- och kvällspressen har han börjat misstro alltmer, för att ovetande vara en del av samma konspiratoriskt bakomliggande agenda och vinkling.
Han hatar muslimer och vänstern, och har tydlig aversion mot allt ’icke-svenskt’. Personer med mörk hy, romer, muslimer, ”negrer”, icke-nationalistiskt beteende osv. Han tycker svenskarna är ett av världens mer framstående folk.
Politisk sett dras han till nationalistiska och systemkritiska rörelser med tydligt rasistiska förtecken, men han hyser samtidigt en skepsis mot organiserade politiska aktörer med hög status. Han ser sig själv som mer insiktsfull än de flesta, även inom de kretsar han sympatiserar med. Men han menar inte han är insiktsfull för sin egna nytta eller äras skull. Hinken är asketisk och patriot.
Han gillar nationalistiska- och patriotiska organisationer som är mycket tätt sammanslutna och uppvisar stor misstänksamhet mot avsides människor. Nästan som sekter. Politiskt kan Hinken förstå SD, men föraktar dom. Devis för dom bytte sitt hat mot en religion, mot hat mot en helt annan religion. Så gör inte sanna idealister, tänker han. Han tycker SD är politiskt korrekta mellanmjölks-nationalister som är korrupta och inte går att lita på. AFS är något bättre, dom hymlar åtminstone inte med sanningen som SD, utan är mer skoningslöst rakt på sak.
Större rörelser som Q-anon och Counter Jihad är något han visar alltmer intresse för. Men igen, Hinken tycker alla har fel, och HAN är den som kan göra allt rätt, och tittar på dessa aktörers tal på TV med mycket kritiskt sinne. NMR är måhända användbara, men är i grunden en samling korkade lättledda huliganer vars bästa användning skulle vara som samhällelig bulldozer. Inte mycket annat.
Hinken är tämligen gränslös och saknar spärrar när det gäller politik. Gäller det att ’få ut muslimerna ur Sverige’? Så tycker han att "Ja vafan bara skicka ut dom, upp på tågen och ut ur landet bara. Hur jävla svårt ska det va? Varför accepterar vi den här skiten i vårt land från första början? Det är ju vänsterns jävla import-dynga, som dom vägrar ta ansvar för!!". Hinken menar det, 100%.
I debatter och diskussioner på nätet så framstår han som väldigt kunnig, även om de ljusskygga dimensionerna av mänskligheten. Han förklarar och argumenterar med en så stor energi och verbal skicklighet, att folk nästan blir paff ibland. Folk känner dom respekterar hans passion och kunniga skicklighet, till den grad att man inte vill säga emot, även om det han försvarar ändå känns lite knasiga i sig. Folk t.o.m. upplever att dom utvecklas själva, i diskussionerna med en sådan meningsmotståndare.
Men hinken smickras inte av tack-betygelser. Han är stark troende i sentimentet ”Alla människor är totala idioter, tills motsatsen bevisats”.
