Bör det vara lagstadgat att butiker måste acceptera kontanter?

Det finns garanterat möjligheter där detta kommer ske, men tro mig, alla företag idag värderar MVC lösningar och väldigt ofta blir det väldigt dyrt.
Jag minns strömavbrottet som mörklade hela södra sverige 2003, och det blir väldigt mörkt inne i en stora matbutik så av rena säkerhetsskäl så kan man inte låta folk vandra fritt. För att inte glömma bort stöldrisken. Men personalen var snabba började skänka bort glassen.

Streckkodsläsarna är inte direkt en speciellt dyr eller svår grej. De har redan handhållna streckkodsläsare. Det som behövs är att byta ut dem mot lite uppdaterade varianter. I med ett minne, en arduino och en bildskärm så är du good to go där.

Det största hindret är neggon som du. "Neeeej, det GÅÅÅR inte, det är JÄÄÄTTEKOMPLICERAT och kommer kosta TRILJAAARDER".

Sen är det också vanligt att dessa neggon kommer med tusentals små scenarion som blir svåra att hantera, under den falska premissen att alla dessa små scenarion måste gå att hantera för att det ska kunna vara någon idé alls. Men i verkligheten måste inte allt flyta på under en kris som om ingenting hade hänt. Är det kris så är det, och allt är bättre än inget. Bara för att ta ett påhittat exempel i en hypotetisk framtid när vi har slutat med vanliga id-kort och all identifikation är elektronisk. Hur ska vi då kunna hålla koll på åldersgränser för tobak? Well, en jättelätt temporär lösning är att inte sälja tobak. Trots allt, så är det jävligt mycket bättre att kunna köpa mat, men inte tobak än att inte kunna handla alls.

Finns viljan är det överkomligt, både vad det gäller pris och komplexitet. Självfallet kommer det inte vara gjort på en eftermiddag, och självfallet kommer det kosta mer än en dosa snus. Krisberedskap har kostnad.

Neggo?
Nej jag är realist, för vi jobbar just nu på min arbetsplats med MVC och de olika scenarierna av incidenter som måste beaktas gör snabbt komplicerat. Strömavbrott och mörker är ett utmärkt exempel.
Så till slut bubblar det ner till sannolikhet för att inträffa och så länge som den är rimligt låg och konsekvensen är att hålla stängt en dag eller två så är jag rätt säker på vad alla företag kommer att välja.

Men om du har lösningarna på alla problem så kanske du skulle trolla fram de lagförändringarna som är de stora hindrena.

Nöden är uppfinningens moder och allt går att ordna bara man är villig till det. I ex. stora matbutiker är det bara att avdela en mindre del av lokalen, där man säljer från och lysa upp denna med diverse nödbelysning. Allt blir krångligare men alternativen är sämre...

Jag tror att i riktiga kriser så kommer både uppfinningsrikedomen, samt entreprenörsandan att ta över - då är inga hinder oöverkomliga.

Självklart, men än har vi (kanske tur det) inte ens varit nära den gränsen och den stora frågan är ju var den går. För coop gick den ju uppenbarligen inte vid vara komplett nerstängd för hur många dagar det nu var.

Det låter som en onödig lag att införa. Låt varje butik själv bestämma vilka betalningsalternativ de vill erbjuda.
Lagar ska man ha så få som möjligt, men så många som nödvändigt.

Nej, förvisso, men jag tror att de då ansåg detta vara en sällsynt abnormalitet - jag tror (draget ur rövhålet) att om det skulle ske relativt ofta så skulle detta få dessa koncerner att ändra sig. Sedan är inte alla matvarubutiker (ännu) stora centran, finns fortfarande små diton. Dessa, samt pizzerior och annat, säljer, iofs, redan nu allt de kan, även vid strömavbrott och datahaverier...

Såklart, och alla gör ju sin egen "MVC" analys och ser vilka möjligheter. Swish, iZettle och liknande lösningar (inkl cash) kan ju alltid fungera. Men om vi nu pratar livsmedel så är ju butiksledet en sak, än värre är ju ledet innan. Högautomatiserad logistik hanterar ju störningar olika bra.
En sak är säker, vi lever i en sårbar värld och det är inte bara butikens streckkodsläsare som behövs vid en längre störning.

Att man införde Postgirot var för att man ansåg att betalningssystemet är en infrastruktur som bör vara statens ansvar, inget man kan överlåta åt privata företag. Att ingå i betalningssystemet är en fundamental rättighet för alla, och något som bör skiljas från kreditgivning och finansiella tjänster mera allmänt.

Nu har vi just den risken i betalningssystemet att det är beroende av privata företag, som alltså inte får tillåtas falla utan har tagit ett punggrepp om betalningssystemet. Och att ha tillgång till betalningssystemet är ingen rättighet utan något som godtyckligt avgörs av privata företag.

Det skulle lösa mycket om betalningssystemet åter blev en statlig infrastruktur och tillgången till det en medborgerlig rättighet reglerad av lag där tvister kunde prövas i förvaltningsrätt och via JO/JK.

Så är det - sårbarheten är skrämmande hög och kommer enkom bli etter värre iom att du snart inte kan göra ett jota utan att vara påloggad internet...

Cash is king!

Jag undrar om inte guld är king.

Detta är förstås bara rent trams, från början till slut.

Har du hört talas om att låta räven vakta hönshuset? Riksbanken valde på 90-talet att släppa kontantlogistiken och lägga denna i händerna på affärsbankerna, som till skillnad från i de flesta europeiska länder utgörs nästan helt av privatägda storbanker.

I euroländerna utförs kontantlogistiken av de nationella centralbankerna kostnadsfritt:


Detta är inte konstigare än att det är gratis att åka på Autobahn, att låta barnen i skola eller att få en kostnadsfri MR-undersökning (i Tyskland finns inte ens patientavgifter som i Sverige), och staten, delstaterna och kommunerna betalar kostnaderna för detta. I länder som i mindre grad, är t.o.m. i hög grad elförsörjning och järnvägar statligt finansierade och drivna. Tyskland går inte som land back på att ha ett effektivt och robust betalningssystem eller en välutbildad och hälsosam befolkning, och Frankrike och Schweiz går inte back på att ha stabila elsystem och järnvägssystem i absolut världsklass (till skillnad från Sveriges och Tysklands katastrofsystem).

Men låter man istället bankerna (och handeln, som precis som bankerna gärna ser att folk spenderar i snitt mellan 25 och 40 procent, lite beroende på undersökning, mer pengar när de betalar med kort och andra kontantlösa betalningssätt) kommer de göra allt i sin makt för att stegvis försvåra, fördyra och på sikt utrota kontantanvändningen. Sedan kommer svennebananer som du och pratar om hur dyrt och omständligt det "av naturen" är att hantera kontanter.

Att svenskar inte förstår att olika aktörer har olika intressen och att situationer formas efter hur mycket makt de får, och att den förändras ytterligare när de sedan kan skaffa sig mer makt, är något jag aldrig riktigt förstått (mer än att svenskar saknar sinne för "det politiska", ej att förväxla med "politik" - mer om Carl Schmitt senare).

Svenskar är som något sorts drivved, dessutom med en uppläxande attityd mot omvärlden som inte är förståndshandikappad på samma sätt. Ytterst bisarrt. För tyskar t.ex. (jag är halvtysk själv) är det omöjligt att begripa den sortens tänkande som ni svenskar har. Hade inte svenskar varit obildbara bondlurkar (jag har verkligen inget emot bönder men jag kommer inte på ett bättre ord så här tidigt på morgonen) hade jag sagt att ni behöver en rejäl dos Carl Schmitt, men man kan lika gärna försöka rekommendera detta till får och grisar ärligt talat.

Förutom att privatisera kontantlogistiken och lägga den i händerna på bankerna, som vill ha bort kontanterna så snart som möjligt, har man också låtit kortutgivarna och bankerna förbjuda butiker att t.ex. vägra ta ut avgifter vid kortanvändning under en viss summa, ens när butikerna går med förlust. Man ska komma ihåg att även för små transaktioner så är det på omsättningnen som bankerna och kortbolagen tar ut sina rörliga avgifter, inte på företagens vinster - särskilt för små butiker med små marginaler och många små transaktioner har detta enorm betydelse.

Det är sant att kontanthantering inte är gratis för butiker, inte ens i länder där själva logistiken och där affärsbankerna inte har mage att ta ut stora avgifter för t.ex. dagskassor, men dessa kostnader är i princip fasta, dvs. det dras inte samma 2 procent på transaktionen när någon kommer in och köper en Snickers för 15 kronor (eller vad det är nu, kanske 25?) som när de köper snus och Trisslotter för 500 kronor.

Denna inställning är förstås något som Riksbanken ångrar nu. Riksbanken skryter om att de är en av världens äldsta centralbanker (grundad 1669) men de glömde bort att anledningen till att de grundades var för att införa statligt monopol på utgivning av pengar, eftersom privata pengar då, som alltid, ledde till återkommande katastrofer.

Det här plötsliga uppvaknandet har förstås mest resultat i bisarra och desparata utspel som Stefan Ingves förslag om att förvara kontanter i depåer ute i skogarna, vad han nu ens ville lösa för problem med detta. Kanske vore det bättre att öppna fler centralbankskontor i Sverige? I Tyskland t.e.x har Bundesbank, alltså centralbanken, ungefär 40 olika bankkontor utspridda runt om i landet dit till och med privatpersoner är välkomna (man kan inte betala räkningar där som man kunde tills för några år sedan, men ganska mycket kan man göra), men vars huvudsakliga funktion är att stödja de lokala affärsbankerna med som sagt t.ex. statsfinansierad logistik.

Närmare bestämt är det 31 av kontoren som tar del i kontantlogistiken (vilken som sagt sköts av de statliga centralbankerna utan avgifter), liksom 29 motsvarande kontor i Frankrike, 16 kontor i Italien och 13 i Grekland (!). I Sverige (ett av Europas till ytan största länder) har Riksbanken förstås bara ett enda kontor, nämligen förstås i Stockholm. T.o.m. pytteländerna Slovakien och Kroatien har 6 respektive 8.

Dessa affärsbanker består sedan i sin tur till stor del - för mindre til största delen -- av kommunala sparkassor, kooperativa banker och byggsparkassor för bolån - åter igen ser vi skillnaden mellan privata kartellbanker och ett till största delen kooperativt/kommunalt/delstatligt banksystem, som för övrigt även andra kommunistländer som bl.a. Schweiz och Frankrike har. Och surprise surprise - banker som kunderna själva äger och styr över drar inte in eller fördyrar kontanhanteringen mot kundernas (ägarnas) vilja. När jag bodde i Tyskland (under lång tid men inte länge sedan) var det normalt t.o.m. för små bankkontor (i kooperativa banker och sparkassor mer specifikt) att fortfarande ha myntinsättningsautomater.