Citat:
Ja, ungefär så. Vad jag menar är att det är en liten minoritet som driver samhället framåt och att den stora massan konsumerar lika mycket resurser som den skapar. Den stora massan är i bästa fall neutral men kan - i ett välorganiserat samhälle - hjälpa till att bevara och förvalta det som skapats av andra.
Den som är nyfiken på vad den stora massan åstadkommer, när den lever i ett samhälle som är så dysfunktionellt att man inte tar vara på den här lilla andelen män som faktiskt skapar något, kan studera valfritt arabland... Värdelösa shithole-countries utan struktur, ty de som skulle behövas för att skapa något ur kaoset har ingen talan, eller så existerar de inte, pga inavel som sänker intelligensen.
Det är en paretodistribution. Exempel på pareto som ofta lyfts fram är tex 80/20-regeln. Den kan tolkas som att folk brukar använda 20% av sina kläder 80% tiden, eller att på en typisk arbetsplats så utför 20% av de anställda 80% av arbetet.
En annan observation man kan göra med utgångspunkt av paretofördelningen är att roten ur antalet anställda i en organisation skapar hälften av värdet. I en organisation på 25 personer är det alltså 25^0.5 = 5 personer som skapar hälften av värdet.
I en organisation med 10000 är det alltså 100 st som skapar hälften av världet.
Ju längre åt höger man kommer i paretodistributionen, desto exceptionellare människor träffar vi på. Och av genetiska fortplantningsskäl är nästan alla av dessa män. De som räknas är samhällsbyggarna, de som utför ett arbete, för samhället framåt eller gör en upptäckt som miljontals kan dra nytta av och bygga vidare på. Exempel kan vara Isac Newton, Charles de Gaulle, Aristoteles, Alfred Nobel, Martin Luther King eller Marie Curie... (Ser du, en kvinna på slutet där. Marie Curie var definitivt en 0.1-procentare.)
Den stora massan är dödvikt, eller bär med nöd och näppe sin egen vikt. De som bidrar med mer än vad de konsumerar är kanske 10% av männen och 0.1% av kvinnorna. Det känns rimligt.
Att det (när det gäller att bygga en civilisation) skulle gå 100 högpresterande män på varje högpresterande kvinna känns rimligt. Kvinnor (som grupp) skapar inte så mycket.
Den som är nyfiken på vad den stora massan åstadkommer, när den lever i ett samhälle som är så dysfunktionellt att man inte tar vara på den här lilla andelen män som faktiskt skapar något, kan studera valfritt arabland... Värdelösa shithole-countries utan struktur, ty de som skulle behövas för att skapa något ur kaoset har ingen talan, eller så existerar de inte, pga inavel som sänker intelligensen.
Det är en paretodistribution. Exempel på pareto som ofta lyfts fram är tex 80/20-regeln. Den kan tolkas som att folk brukar använda 20% av sina kläder 80% tiden, eller att på en typisk arbetsplats så utför 20% av de anställda 80% av arbetet.
En annan observation man kan göra med utgångspunkt av paretofördelningen är att roten ur antalet anställda i en organisation skapar hälften av värdet. I en organisation på 25 personer är det alltså 25^0.5 = 5 personer som skapar hälften av värdet.
I en organisation med 10000 är det alltså 100 st som skapar hälften av världet.
Ju längre åt höger man kommer i paretodistributionen, desto exceptionellare människor träffar vi på. Och av genetiska fortplantningsskäl är nästan alla av dessa män. De som räknas är samhällsbyggarna, de som utför ett arbete, för samhället framåt eller gör en upptäckt som miljontals kan dra nytta av och bygga vidare på. Exempel kan vara Isac Newton, Charles de Gaulle, Aristoteles, Alfred Nobel, Martin Luther King eller Marie Curie... (Ser du, en kvinna på slutet där. Marie Curie var definitivt en 0.1-procentare.)
Den stora massan är dödvikt, eller bär med nöd och näppe sin egen vikt. De som bidrar med mer än vad de konsumerar är kanske 10% av männen och 0.1% av kvinnorna. Det känns rimligt.
Att det (när det gäller att bygga en civilisation) skulle gå 100 högpresterande män på varje högpresterande kvinna känns rimligt. Kvinnor (som grupp) skapar inte så mycket.
Ja enligt din modell är majoriteten människor (män och kvinnor) dödvikt.
), skylla sina egna tillkortakommanden på andra (jodå, feminismen är fortfarande en betydligt större rörelse än incel-rörelsen, så försök inte), förneka verkligheten, döda sina spädbarn, vara sexistiska, vara otrogna, gnälla, gråta, och bete sig som barnungar.