Har jag rätt att slå någon som vägrar lämna min lägenhet?

Man har rätt till nödvärn.
Det blir en bedömning av om det är "uppenbarligen oförsvarligt våld" eller inte.
Känner inte till någon praxis från HD så utfallet kan bli både friande och fällande, rimligtvis är ju knuffande/dragande mer lämpligt då ett slag inte har den effekten att det får någon att lämna platsen av sig självt.


Det blir en bedömning av mängden våld och det blir alltid en bedömningsfråga då, dels ser man på totala omständigheterna och dels kan det variera beroende på vilken domare/nämndeman man har, vissa har mindre tolerans för våld än andra.
Så det tråkiga svaret blir som nästan alltid inom juridiken att "det beror på"

Joooo. Bara för att du blivit inbjuden till någons bostad innebär det inte att du fått chart blanche och bete dig hur du vill. Gör du det är risken stor att inbjudan blir återkallad och du blir visad på dörren. Om den som inte längre är önskad kvarstannar, trots uppmaning att lämna, kan bosättaren använda våld som inte är uppenbart oförsvarligt för att få ut kräket.

Vi kör även en källa från riksdagen. Ja jag vet de brukar oftast vara lite aviga men de får ändå anses som en trovärdig källa va?

Motionen

I motion 1985/86: Ju620 av Bengt Harding Olson (fp) hemställs att riksdagen
beslutar om sådan ändring i brottsbalken som i motionen anförts om
förtydligande av nödvärnsrätten.

Motionären åberopar i sammanfattning följande skäl.

Brottsligheten mot enskilda människor ökar. Särskilt oroande är utvecklingen
av våldsbrotten. Reglerna om nödvärn ger den enskilde rätt att
försvara sig vid angrepp och varje medborgare rätt att komma medmänniskor
till hjälp. Nödvärnsrätten är dock förknippad med två allvarliga
problem. Först och främst har allmänheten en bristfällig kunskap om
nödvärn och dess omfattning. Dessutom är domstolspraxis i fråga om
nödvärnsfall otillfredsställande och i vissa fall upprörande. Förbättringar är
därför angelägna, främst genom förtydligande av lagtexten. En sådan åtgärd
skulle rikta behövlig uppmärksamhet mot nödvärnsrätten och sprida kunskap
till allmänheten. Detta skulle i sin tur få en förebyggande effekt på
presumtiva våldsverkare.

Bakgrund
Gällande regler

Bestämmelser om nödvärn finns i 24 kap. 1 och 5 §§ brottsbalken (BrB). Av
24 kap. 1 § framgår att en gärning som i och för sig är ett brott inte skall
medföra straffansvar, om den begås i nödvärn. I paragrafen anges i vilka
situationer nödvärn föreligger. 124 kap. 5 § regleras bl. a. det fall att någon i
en nödvärnssituation gjort större våld eller svårare skada än som är tillåtet
(s. k. nödvärnsexcess).

Nödvärn föreligger i fyra situationer. Den första är att försöka avvärja ett
påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom. 1

1 Riksdagen 1986187.7sami. Nr 5

Den andra beskrivs som försök att ”betvinga den som med våld eller hot om
våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning”. Den
tredje är att försöka hindra någon att olovligen tränga in i rum, hus, gård eller
fartyg. Som en fjärde situation anges försök att avlägsna den som redan har
trängt in olovligen i någon av de uppräknade lokalerna eller som vägrar att på
tillsägelse lämna en bostad.

För att en nödvärnshandling skall medföra ansvarsfrihet krävs att handlingen
med hänsyn till angreppets beskaffenhet och det angripnas betydelse
inte är uppenbart oförsvarlig. I uttrycket uppenbart oförsvarlig ligger enligt
straffrättskommittén (SOU 1953:14 s. 377) att man bör räkna med en relativt
bred marginal till förmån för den angripne vid bedömande av om han hållit
sig inom gränserna för nöd värnsrätten. Nödvärnsrätten är alltså inte absolut
utan beroende av en avvägning mellan motstående intressen.

Uppräkningen i 24 kap. 1 § BrB av de situationer då nödvärn föreligger är
uttömmande. Nödvärnsrätt föreligger alltså inte mot varje beteende som kan
betecknas som brottsligt. Det är inte en förutsättning att det är den angripne
som utövar nödvärn. Men en nödvärnshandling måste vidtas mot angriparen
själv eller mot något som är hans intresse. Nödvärnshandlingen har i
lagtexten inte beskrivits närmare än genom uttrycken att söka avvärja,
betvinga, hindra eller avlägsna. Handlingen kan alltså bestå i våld eller hot.

Även den som har handlat uppenbart oförsvarligt kan gå fri från ansvar,
nämligen enligt bestämmelserna om nödvärnsexcess i 24 kap. 5 § BrB. Om
den handlande visserligen har gjort större våld eller svårare skada än som är
tillåtet men omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna
sig, skall han likväl inte dömas till ansvar. Paragrafen innehåller vidare en
regel om strafflindring för det fall svårigheten att besinna sig inte har varit så
betydande att straffrihet bör följa.

Reglerna om nödvärnsrätt fick sin nuvarande utformning när BrB tillkom
år 1965. Bestämmelserna överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande
reglering i strafflagen när det gäller själva nödvärnssituationerna och
beträffande nödvärnsexcess.

Rättspraxis

Källa: https://data.riksdagen.se/dokument/GA01JuU5

Ni lade märke till svårligen besinna sig igen som jag tjatat om ett par gånger nu va?

Jag är ingen juridisk expert,
men skulle gissa att du efter tydlig uppmaning har rätt att gripa tag i inkräktaren och fösa ut honom. Om han då gör våldsamt motstånd och blir fysiskt aggressiv, då kan du utdela en rak höger i självförsvar.

Men ring polisen först, om de inte kommer inom rimlig tid, se ovan.

Gick han efter slaget då eller blev det ambulans om han bröt käken? Var det en tjej förresten eftersom du skriver personen?

Hur vet du att det var en han?

Bättre du läser domen.

Din dom har väl inte kommit än?

Den jag lade upp i tråden.

Jag frågade vad som hände efter att DU slagit personen. Eller har det inte hänt?

Nödvärnsrätten gäller om du försöker avvärja ett pågående brott. Problemet är att nödvärn måste vara proportionerligt, vilket innebär att det måste stå i rimlig proportion till det brott eller hot du försöker avvärja. Att slå någon i ansiktet är knappast en proportionerlig åtgärd för att någon vägrar lämna en fest.

En laglig åtgärd hade varit att ringa polisen och be dem avlägsna personen. Om personen blev hotfull eller våldsam hade nödvärn kunnat rättfärdiga våld, men inte vid enbart vägran att gå.

Även om en domstol skulle acceptera att det var ett nödvärn (vilket är tveksamt), kan de ändå anse att våldet var oproportionerligt och därmed inte försvarligt.

Troligtvis dömd. Rätten skulle troligen bedöma detta som misshandel, eftersom slaget inte var en nödvändig eller proportionerlig försvarsåtgärd. Eventuellt kan det räknas som ringa misshandel om skadan hade varit lindrig, men med en fraktur och operation är det osannolikt.

Han skrek "Vad fan håller du på med" och gick.