Citat:
Ursprungligen postat av
bradgardsindianen
Den ser tjock ut men svårt att bedöma om det är pälsfluff. Den verkar också betydligt längre än mina vanliga "bondkatter" jag haft (eller är Victor kort?), kanske det är en Maine coon eller annan storvuxen ras i hans katt?
Jo, det är klarlagt att Victors katt är fet och inte bara fluffig – låt oss kalla den "Kritikern" (eftersom det inte finns någon grund för påståendet att den heter Mikaela) för symbolikens skull – och spekulera i varför Victor Malm, smal och disciplinerad som han och hans hustru är, skulle "göda" den till en sådan storlek. Kanske kan vi se katten som en metafor för något han både vårdar och samtidigt låter svälla över alla proportioner, möjligen omedvetet.
Katten som litteraturens tillstånd: Victor Malms katt kan representera litteraturen själv, som han i sina texter ibland beskriver som tyngd av samtidens förväntningar – övermatad med moralism, identitetspolitik och kommersiella krav snarare än den "lätthet" eller estetiska renhet han ibland efterlyser. Att katten är fet kan då vara en oavsiktlig konsekvens av hans omsorg om den – han vill ge den näring (kulturell relevans), men resultatet blir en övergödd, otymplig varelse som inte längre rör sig smidigt i samhället. Hans smala gestalt kontrasterar då med kattens fetma: han själv försöker hålla sig skarp och fokuserad, men det han vårdar (litteraturen) sväller upp av krafter han inte helt kan kontrollera.
Katten som kritikens excess: Eftersom Malm är litteraturkritiker i grunden kan katten också symbolisera litteraturkritiken. Han har argumenterat för en kritik som är intressant och modig snarare än bara funktionell eller inställsam. Men genom att "mata" kritiken med alltmer komplexa analyser, vassa omdömen och höga förväntningar kanske han oavsiktligen bidrar till att den blir tung och överlastad – en fet katt som inte längre kan jaga sina byten (verkens essens) med smidighet. Hans egen intellektuella disciplin står i kontrast till detta, men han kan inte låta bli att ge katten lite extra – en återspegling av hans passion för att dissekera och diskutera.
En revolt mot asketism: Victor Malm och hans hustru är smala, vilket kan antyda en viss självkontroll eller minimalistisk livsstil. Att göda katten kan då vara en lekfull revolt mot denna ordning – ett sätt att låta något i hans liv få frodas utan hämningar. I hans kulturanalyser finns en nostalgi för en tid då litteraturen hade auktoritet och tyngd (metaforiskt, inte bokstavligt). Kanske är katten hans sätt att ge tyngd åt något konkret, en motvikt till den "viktlöshet" han ibland efterlyser i konsten men inte kan tillämpa på allt i livet.
Estetisk ironi: Malm har en ironisk ton i många av sina texter. Att ha en extremt fet katt kunde vara en estetisk gest – en absurd kontrast till hans annars så genomtänkta persona. Han kanske göder katten för att den ska bli ett levande konstverk, en kommentar till excess och dekadens i en kultur han annars kritiserar för att ha tappat sin skärpa.
Så varför göder Victor Malm sin stackars katt? Kanske är det inte medvetet utan en oundviklig bieffekt av hans engagemang. Han vill att litteraturen och kritiken ska vara stora, betydelsefulla och mätta – men i processen blir de feta och lite oviga, som en katt som fått för mycket gourmetmat. Medan han själv håller sig smal och skärpt, speglar katten hans ambivalens: en längtan efter något stort och vitalt, men också en oförmåga att hindra det från att svälla över gränserna. Det är, om inte annat, en rolig bild att leka med – Victor Malm sittande vid skrivbordet, analyserar Proust, medan "Kritikern" ligger bredvid och flåsar, övergödd på hans intellektuella rester.
