Ursprungligen postat av
Lessler
Hej tråden!
Tack för omnämnandet och frågan enligt ovan. Nu har jag sett Anjos dokumentär om denna stökiga historia. Några juridiska reflektioner med anledning av innehållet följer här.
Förtal?
A:s kompis, R, omnämns vid namn i filmen och han påstås ha begått brott. Även om något är sant, som att en person är dömd för brott, kan det utgöra förtal om det inte är försvarligt att publicera uppgiften om brottet/domen.
Det kräver dock att personen på något sätt är utpekad, det vill säga omnämns vid namn och/eller bild. I dokumentären säger Anna Book att R har bytt namn och kunnat gå vidare. I filmen uppges det tidigare namnet. Frågan är om det då egentligen är ett utpekande - det verkliga namnet är ett annat idag än det som omnämns i filmen.
Å andra sidan är det en sådan tydlig händelse som beskrivs och det är enkelt för praktiskt taget vem som helst att därför snoka upp domen och via den ta reda på vem det idag rör. Namnbyte anges ju exempelvis på Mr.Koll.
Om det är ett utpekande trots namnändringen är frågan om det är försvarligt att rota fram en flera år gammal dom och berätta att någon är dömd för brott. Det är något som typiskt sett anses inte vara försvarligt. Därtill är R ingen offentlig person, makthavare eller dylikt (utgår jag ifrån). Sådana personer får tåla mer av publicitet än en okänd "mannen/kvinnan på gatan" - lättare att då hävda att det är försvarligt att publicera.
Så frågan om dels utpekande har skett, dels om det ändå var försvarligt är sådant som i första hand avgör om det kan utgöra förtal i det här fallet.
A själv är det inga problem med. Han ställer ju upp i filmen och berättar sin version.
Anna Book nämner något om huvudvittnet som kan uppfattas negativt, men inte så att det är förtal.
Målsäganden utpekas inte med namn (om jag har noterat rätt), och klandras väl inte heller direkt, liksom inte heller huvudvittnet, som nämns vid namn, även om det mellan raderna kan uppfattas som att Anjo gör ett rätt stort nummer av huruvida hennes vittnesmål verkligen var att lita på. Så inget förtal där heller.
Kritik av förundersökningen
I filmen får vi veta att polisen var på plats och tog bilder, men de tog bilder på fel plats. Den så kallade slasken undrar någon vad som egentligen står i den och om det hade kunnat få betydelse för en annan utgång i målet. Anjo ifrågasätter förhörsledarens förhörsteknik vid förhöret med målsäganden ("ledande frågor").
Det finns alltid saker att kritisera i en förundersökning, inklusive om tillräckligt har gjorts och om det som har gjorts, har gjorts på rätt sätt (fråga valfri försvarsadvokat!). Men det Anjo lyfter som kritik mot förundersökningen framstår i sammanhanget som detaljer: Bild på fel plats - hade polisen tagit "rätt" bilder, skulle det inte ha påverkat domen ändå, exempelvis.
Ledande frågor under polisförhör med målsäganden är förvisso ingen bra grej. Av vad som redovisas i filmen är det onekligen fråga om ledande frågor, och, som Anjo påpekar, man får intrycket att förhörande polis redan har bestämt sig i skuldfrågan.
Nu spelar detta dock mindre roll i just det här fallet, eftersom målsäganden sade sig inte minnas särskilt mycket av händelsen - vittnesuppgifterna blev istället helt avgörande i målet.
Redogörelse av tingsrättsdomen
A säger att han erkände att han visste att målsäganden var 13 år, vilket var till nackdel för honom. R påstod sig inte veta åldern, men tänkte att hon var över 15.
Anjo gör en affär av detta och även Anna Book uppger att "alla, till och med jag" vet åldern på samtliga. De inblandade sa att R visste att målsäganden var under 15, så varför blev han då inte överbevisad? frågas det i filmen.
Saken är den, att vittnen är bra att ha för att berätta vad någon har gjort, hur någon rent fysiskt har agerat etc. Men en vittnesuppgift om att "han vet det och det" är inte mycket värt mot någons förnekande, eftersom det inte går att hoppa in i någon annans hjärna.
En sådan uppgift från någon om vad en person "egentligen vet" är inte värd mycket. Det krävs att denna person har konkret visat sin kännedom, till exempel att man berättar att man vet åldern eller skriver det eller så. Något sådant konkret om R:s kunskap om åldern framkommer inte i filmen.
Vidare hävdar Anjo att R inte minns exakt vad han gjorde etc., men frias ändå trots vittnesuppgifter, medan A som förnekat att han gjort något alls blir dömd.
Att R frias i tingsrätten från våldtäkt mot barn beror på att han enligt tingsrätten inte hade uppsåt i förhållande till åldern. Men hur kan han då sedan dömas för "enbart" våldtäkt i hovrätten? frågar sig Anjo.
Redogörelse av hovrättsdomen
Anjo trasslar här in sig i ett invecklat resonemang om ålderns, och den åtalades insikt om åldern, betydelse för vilket brott som förövas. Det är under 15 hit och samtycke mellan dem över 15 dit och så vidare.
Anjo konstaterar att i hovrätten blev domen våldtäkt, inte våldtäkt mot barn, för R, vilket Anjo menar är märkligt:
Om han nu inte visste att målsäganden var under 15, så blev det istället "bara" våldtäkt. Men målsäganden sade sig ju vilja vara med R och här kommer alltså samtycke in, ett samtycke som inte har betydelse om målsäganden är under 15, för de under 15 kan rent juridiskt inte samtycka till sex.
Det Anjo missar är en detalj i hovrättsdomen:
I hovrätten "frånfaller" åklagaren åtalet mot R för våldtäkt mot barn och yrkar istället bara ansvar för våldtäkt. Enligt hovrättens domskäl var målsäganden så pass berusad att hon i lagens ögon inte ansågs kunna ge samtycke (oavsett hennes ålder - verkliga, eller av R förmodade, ålder), vilket R måste ha insett.
Därför dömdes han för våldtäkt. Det här betyder, att även om målsäganden hade varit 15 år eller mer, skulle R ha dömts för våldtäkt på grund av den kraftiga berusningen.
Vad gäller A var saken klar även i hovrätten: Han visste att målsäganden var 13.
Vittnena
Ett huvudtema i filmen är vittnesuppgifterna, de är som sagt helt avgörande i målet. Det är diskussion om så kallad hörsägen, det är till viss del motstridiga berättelser och det är en jurist som får demonstrera sina kunskaper i ämnet.
Allt det här är i sig inga konstigheter. Många är de mål, särskilt sexualbrottsmål, där muntlig bevisning kan vara det som gör domen friande eller fällande. Domstolen gör en sammanvägd bedömning av utsagorna som lämnas. I det här fallet är huvudvittnet ändå säker på sin sak - hon var det då och är det nu, vilket framgår av Anjos telefonintervju med henne.
I den intervjun visar Anjo prov på sin egen talang vad gäller att ställa ledande frågor (inte bara polisen ägnar sig tydligen åt sådant): "Kan det vara så att..."; "Men det kan ha varit så att hon inte hade den i munnen?" och liknande.
Summering
Filmen utger sig för att granska rättssystemet med detta mål som exempel. Det är väl en lovvärd ambition i och för sig, för som Anjo säger i slutet är inte rättssystemet perfekt, det har sina fel och brister, vilket vi alla som är i gamet vet om - ingen är ofelbar, även domare och poliser är, tro det eller ej, blott människor och så vidare.
Men som jag ser det missar filmen sin egen poäng: Med det mål som tas upp, lyckas inte Anjo på något som helst övertygande sätt visa ett exempel på strukturella brister i rättssystemet.
