Citat:
Ursprungligen postat av
Mohave
Varje år läser vi om rekordvinster för ICA-handlarna. Det finns ett uttryck som lyder "Den ICA-handlare som inte blir miljonär är antingen dum eller hederlig." Ägarna av större ICA-butiker brukar redovisa mångmiljoner i årsinkomst. På mindre orter sticker ICA-handlaren ofta ut genom att han bor i det flottaste huset och har den flashigaste bilen.
Men hur funkar det då hos COOP? Där är ägarna = kunderna = medlemmarna. Har något hört talats om en Konsumbutiksföreståndare som blivit rik?
COOP borde rimligtvis kunna hålla 10% lägre priser än ICA.
Att det ändå är ungefär samma priser på ställena skulle kunna förklaras med att ICA-chefer har ett större incitament att arbeta med effektivisering, kostnadskontroll och sådant. Men det skulle COOP lätt kunna justera genom att ge sina chefer resultatbaserad bonus.
Sedan förstår jag förstås att om COOP pressade priserna skulle detta tvinga ICA att följa med. Det vore utmärkt för oss konsumenter.
Inget uttryck jag hört nämnas någon gång.
Däremot har jag hört nämnas att en ICA-handlares svåraste konkurrent är inte en butik från COOP, Willys,CityGross, Lidl osv, utan en annan ICA-handlare.
Det är meritokratisk karriärväg för ICA-handlare. Genom att visa duglighet får dom möjlighet att driva en större ICA-butik som omsätter mer. Och den duglige som kan få ut marginellt bättre marginal gör då större vinst. De som driver ICA-Maxi kan nog approximeras med de dugligaste handlarna i landet. Inget konstigt att dom tjänar bra. De dugligaste handlarna levererar mest kundnöjdhet. Då är det väldigt skäligt att dom gör en bra vinst.
Kommunister och de med hjärtat till vänster har svårt att förstå vilken betydelse ägarens "arbete" har. Dom ser arbete mer som proportionellt mot arbetstid. Och förstår inte betydelse av initiativ och kvalitet i beslut.
I man barndom hade de socialistiska kommungubbarna rivit centrum i städerna i Sverige och låtit KF smälla upp ett stort DOMUS-varuhus i bästa affärsläge. Och då gick de flesta och handlade på DOMUS. Det fanns en massiv indoktrinering i landet om att man hos Konsum och DOMUS kunde handla billigare, och inga pengar till till någon annans vinst.
Jag kommer ihåg vilken chock det var för mina föräldrar en gång, när dom sett att en vara var billigare på Tempo eller EPA som DOMUS konkurrenter hette på den tiden. Kan faktiskt tänka mig att min pappa gick till DOMUS och klagade.
När jag började högskola flyttade jag till en annan stad som också hade ett DOMUS i bästa affärsläge. Men då hade nedgången för KF börjat. Till slut fick man ge upp detta DOMUS och så gjordes en galleria av lokalen. Då började det talas (i media) i termer av att föreståndare av KF's butiker var mer förvaltare. Dvs utan initiativ. Sedan har nedgången bara fortsatt. Uppenbarligen fungerade inte riktigt den massiva indoktrineringen längre. Nedgången för KF började nog i slutet på 70-talet. Möjligen hade KF några skattefördelar som dom tappade.
Under studietiden fanns ett Konsum och ICA vägg i vägg. ICA lokalen var sämre och mindre. Men det var mest kunder i ICA-butiken. Jag brukade handla på Konsum just för att slippa trängas. Men det är klart att med många kunder så blir det mer omsättning per fast kostnad, och med lika priser så får man då ut en vinst. Hur fick då ICA-butiken mycket fler kunder? Jag vet inte, men det var ett HR-område så det var knappast politiskt betingat. Kanske tom var lägre priser där.
Handels gjorde sitt förr med att trakassera privata handlare. När det var strejk så tog man bara ut anställda på ICA. Genuina avskrädesmänniskor det där.