Citat:
Ursprungligen postat av
Regislator
Tror du blandar ihop förtal enligt BrB och TF/YGL. Rekvisiten är förvisso lika, men den sistnämnda ska tolkas utifrån Instruktionen i 1 kap. 15 § yttrandefrihetsgrundlagen. (Jfr a. prop. s. B 144.). Högsta Domstolen hänvisar till instruktionen i tryckfrihetsmål (t ex NJA 2022 s. 1136), men inte i förtalsmål enligt BrB (t ex NJA 2014 s. 808). Vidare är det tydligt av prop 1962:10 B144 att nyhetsförmedlingen måste få vara fullständig och vederhäftig varmed underförstås att man i nyhetsmedia tillåter mer ingående granskning än i förtalsmål enligt BrB.
Jag vill också påminna om att HD i NJA 2022 s. 1136 hänvisar till Axberger s 238. På exakt denna sida i Axbergers bok finns en passage som kan appliceras på Dumpens fall. Vi har uppenbarligen ett samhällsproblem som kan kvantifieras i ett antal domar, forskarbedömda mörkertal och gäddor och därmed ett berättigat intresse att lyfta problemet (vari ingår just gäddornas alldaglighet). Det kan förmodligen också rent kvantitativt bevisas att just Dumpen som enda media verkligen lyckats få fram detta på någorlunda bred front till allmänheten.
"Det torde nämligen stundom kunna hävdas att ett visst missförhållande
inte lämpligen kan påtalas annat än genom att presenteras för en större allmänhet.
Det kan bero på att andra vägar saknas eller att de som finns prövats utan
resultat. För en enskild människa som råkat illa ut i ett eller annat avseende kan
det vara ett alternativ att skriva om saken eller eljest meddela sig med pressen.
TF syftar uppenbarligen till att skydda medborgarens möjligheter härvidlag och
i massmedia drivs ofta ärenden där man med publiciteten som vapen tillvaratar
o enskildas berättigade intressen. En förutsättning är givetvis just det sistnämnda,
dvs att ett berättigat intresse kan anföras."
Axberger skriver på samma sida också om när förtalsuppgiften kommer från den kärande.
"Härigenom kan man säga att det är vederbörande själv som förfogar över vad som får omtalas;
bjuder man ut sig själv, sitt privatliv osv finns det inte så mycket kvar som är fredat."
Hur ska detta tolkas när man på ett internetforum skickar kukbilder till okända mottagare? Som jag hela tiden hävdat inträder ett egenansvar i denna situation och Axberger kan tolkas som att han ansluter till detta synsätt.
Jag blandar inte ihop förtal enligt BrB och TF/YGL, vilket bland annat torde framgå av mitt inlägg jag länkade i förra posten till dig: Det står klart att grundlagsskyddad nyhetsförmedling anses vara särskilt skyddsvärd - ribban ligger typiskt sett högre än vid BrB-förtal, vilket instruktionen i YGL 1:15 är ett uttryck för.
Emellertid är instruktionen just en tolkningsregel (som du nämner, "ska tolkas"), ingen ansvarsfrihetsregel. Det betyder att det principiellt sett föreligger en yttersta gräns även för nyhetsmedier som verkar med stöd av YGL. Förtal är trots allt ett yttrandefrihetsbrott enligt YGL.
Jag menar alltså, och det var vad jag tidigare försökte få fram, att också med beaktande av instruktionen och vikten av en allsidig nyhetsförmedling, kan verkligen sättas i fråga om inte Dumpen har överträtt nämnda yttersta gräns. Min hänvisning till BrB-förtal vid nakenbildspridning och hämndporr ska ses i det ljuset:
Även i en nyhetsmedial och grundlagsskyddad kontext kan det definitivt diskuteras huruvida det kan anses vara försvarligt av Dumpen att publicera just snoppbilder och runkvideor. Denna del av publiceringen är så pass väsensskild från, och främmande för, svensk publicistisk tradition och mediekultur att det låter sig påstås, att Dumpen här ställer sig bortom grundlagsskyddet, det vill säga förtal förövas.
Angående det första Axbergercitatet är frågan vidare om inte det samhällsproblem Dumpen avser att skildra kan belysas även utan att föremålet för publiceringen - oftast en okänd Svensson - utpekas. Att det är det enda sättet att medelst utpekande få tillräcklig uppmärksamhet kring detta problem, är på sin höjd ett antagande.
Det faktum att till exempel andra medier som har försökt sig på detta i mindre skala och med avidentifiering, såsom Trolljägarna, och att det därefter inte har uppmärksammats i tillfredsställande mån, är ett bräckligt argument för rätten att systematiskt peka ut icke-offentliga personer på ett synnerligen integritetskränkande manér.
Rörande det andra Axbergercitatet tror jag att du överskattar formuleringen. Det är välkänt att den som bjuder ut sig själv etc. får tåla att uppgiften sprids vidare. Detta gäller dock vid uttalande i en offentlig kanal tillgänglig för alla och envar. Så är inte fallet med en sluten chatt på ett internetforum, låt vara att snoppbilden etc. frivilligt skickas till en främling; det är det privata sammanhanget som bör lägga sig i vägen för rätten till publik spridning.
Jag delar följaktligen inte din syn på egenansvaret här och den är knappast förenlig med gällande rätt: Ärekränkningsläran gör generellt åtskillnad på det offentliga och det privata. Såväl IRL som digitalt kan det utgöra förtal att sprida vidare uppgifter om någon som självmant har bjudit ut sig enbart i ett enskilt, slutet, intimare rum.