Citat:
Ursprungligen postat av
Mr.RedHat
Offentlighetsprincipen har gällt sedan 1766. Vad gäller insyn i domstolarna infördes detta genom förordningen den 22 april 1881 om offentlighet vid underdomstolarna, och sedermera stärktes i lagändringen i rättegångsbalken 1948.
Rättegångar var öppna redan innan dess. Offentlighetsprincipen kom visserligen redan 1766 men tryckfriheteten och möjligheterna att utnyttja offentlighetsprincipen var starkt inskränkta åtminstone fram till att Gustav IV Adolf tvingades bort i statskupp 1809.
https://www.axess.se/artiklar/en-myc...ensk-historia/
Citat:
Detta med rättsdatabaser är - sett ur ett större perspektiv - en ny företeelse och har inget med "rättssäkerhet" eller "granskning" att göra.
Den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt för fler människor att bättre utnyttja offentlighetsprincipen, något som många nu motverkar. Men det har aldrig som påstås varit tänkt att principen skulle finnas för syns skull, bara för journalister eller något liknade. De inskränkningar av yttrandefrihet och offentlighetsprincipen kommer av att det finns de som ogillar den sortens öppenhet öht. Resten är bara svepskäl för att motivera avskaffandet av insyn och demokrati. Myndigheter och andra vill inte vara inskränka insyn i enskildas domar och denna ovillighet att följa offentlighetsprincipen hör ihop med denna fråga.
Frågan här gäller inte kommersiella rättsdatabaser som sådana utan möjligheten till för medborgaren att systematiskt kunna överskåda information, att kunna leta upp och få ut den och att sprida den till andra
Citat:
Däremot går det att argumentera för att rättssäkerheten sätts ur spel när enskilda individer utsätts för vad som får liknas med en dubbelbestraffning, vilket både jag och andra har varit inne på tidigare.
Det är rappakalja som är påhittat ur tunna luften. Att människor diskuterar de brott du begått är och förblir inget straff öht. Om man argumenterar så visar det att man antingen ljuger eller inte förstår vad straff är öht och inte förstår sig på varken frihet, moral eller accepterar att det du gör och hur du handlar får naturliga konsekvenser i hur dina medmänniskor ser på dig. Vad människor anser och tycker om dig efter hur du behandlar dem är deras ensak och inget du kan kräva av dem och som du automatiskt har avtjänat efter en viss tid.
Resonemanget och argumentet att människors uppfattning om dig är ett straff som du utan vidare har avtjänat och har rätt att ändra på visar bara vilka snedvridna individer utan moral och ansvarstagande som för fram det.