Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Men det spelar ju ingen roll om barnets morfar eller någon annan hört barnet nämna något som har med styckning eller CdC att göra. Sådana uppgifter var sannolikt planterade av mamman. Hon som om och om igen försökte få barnet att berätta.

Vi VET idag att barnet inte kunde minnas en observation av något som hände vid 1,5 års ålder.
Det är en omöjlighet. Precis lika omöjligt som att minnas hur det såg ut inne i livmodern när man var foster eller vid förlossningen.

Vad lilla Karin än kan ha jollrat eller sagt i 2-3 års åldern - så var det inget som kom från något som hon mindes från upplevelser när hon var 17 månader. Eller från fosterlivet eller sin förlossning.

Problemet med dig och de där "experterna" är att ni sätter inte in barnets berättelse in i det lite större sammanhanget, dvs indiciekedjan,.

För om tre vittnen ( du vet vilka) pratar om ett litet barn i olika sammanhang så borde väl "barnets berättelse" öka i trovärdighet utifrån den samlade bilden?


Man kan nästan börja misstänka att de där "experterna" har låst sig vid den vinklade bild som "dokumentärserien" visade upp? Man måste se till helheten Justice, helheten.

Du är ju bara ute efter att misstänkliggöra allt och alla som inte hyser de rätta åsikterna.

hur mycket skit skall den där idioten behöva posta innan människor kopplar att det inte på något vis är en seriös användare? oavsett om personen trollar eller om hjärnskadan är verklig så är det på intet vis en människa som någonsin kommer föra en diskussion framåt på något område mer avancerat än på sin höjd vilket är ditt favoritpålägg på smörgåsen.


vem som helst med en IQ över 30 förstår att vansinnet med barnets berättelse är just det, VANSINNE.

Du tror alltså att de uppgifter barnets morfar lämnade i förhör hade blivit inplanterade av mamman? Kan inte du berätta hur det ska ha gått till och varför "morfar" lät sig duperas?


Du menar alltså att om barnet exempelvis såg hunddamen på Karolinska institutet i närheten av anatomen under Pingsthelgen så var detta möte inget barnet kunde komma ihåg ett år senare?

Som tur är var ju hunddamen betydligt äldre och hade inga som helst problem att komma ihåg detta märkliga möte med två män med ett barn i en barnvagn. Hunddamen kom ju tom ihåg att det var soligt den dag när observationen gjordes.


Är det ställt bortom allt rimligt tvivel?

Kan du citera det morfadern påstod sig ha hört? Hörde han ordet "bibba" och utgick från att det betydde knulla eftersom mamman sagt att det betydde det månne?
Eller hörde han en massa svammel om en person vid namn Tomt?

Ja, såvitt jag kan se så var det inget nytt som kom fram i Lindebergs skrivelse. Det är i huvudsak de saker som du räknar upp i din sista mening. Här är texten i skrivelsen, jag tog mig friheten att maskera en del av personuppgifterna:

"2008-10-21

Angående Olausson, K*** V**** R****** pnr 401029-****

Se uppgifter i da Costaakten, spaningsuppslag i grövre brottmål G 99-1-B, daterat 1984-09-14 respektive C 266, daterat 1984-10-23

VO fanns i Catrine da Costas telefonbok med förnamn (”Vilnoff”) och telefonnummer (felskrivet ”16” i st f ”60”)

Det var Lars Jonsson, då krinsp, som hade hand om utredningen beträffande Olausson. Denne bodde i en barack på Eugeniavägen 25 och jobbade på Billiga Andersson & Ekman AB, en flyttfirma, enligt uppgift som trafikledare.

VO var tidigare känd hos polisen för bl.a. bedrägeribrott och olaga hot. Det fanns uppgifter om att han skulle ha använt narkotika, ha misshandlat prostituerade och betett sig underligt. Enligt egen uppgift skulle han ha tagit studenten och sedan läst juridik, varit säljchef på Skandia, restaurangchef på Alexandra och servitör på Strand och Operakällaren.

I oktober 1984 hördes prostituerade Marie-Louise Berg (uppslag E 236), som berättade att hon haft sex med VO i flyttfirmans lokaler troligen året innan.
VO logerade alltså helt nära den plats där två av säckarna med Catrine da Costas kvarlevor påträffades i början av augusti 1984. En åkare anmälde i december 1984 till polisen att en av hans bilar under sommaren hämtat en container på en p-plats vid Eugeniavägen med ett innehåll som luktade mycket illa, trots att det enligt körordern skulle ha varit trädgårdsavfall. Containern tömdes på Ullnatippen. Innehållet kontrollerades aldrig.

Den handduk som kunnat knytas till säckarna på den första fyndplatsen innehöll hårstrån från minst fem personer. Den bör ha kommit från en lokal, där tvättutrymmet användes av flera personer.

Trots upprepade försök från Lars Jonssons sida att få kontakt med VO, lyckades detta först ett halvår efter säckfynden. VO meddelade under hösten 1984 att han var svårt sjuk, inte befann sig i Stockholm och därför inte kunde komma till förhör. Enligt uppgift från en prostituerad skulle VO dock ha varit synlig på gatan i Stockholm under oktober 1984.

Först den 6 februari 1985 höll Lars Jonsson ett förhör med VO (C 266-1) på kriminalavdelningens våldsrotel. VO förklarade att han och Catrine da Costa aldrig haft sex, utan bara varit bekanta. Han visste ingenting om vad som kunde ha hänt med henne.
Någon ytterligare uppföljning av Vinof Olausson och hans uppgifter gjordes aldrig. Han avled 2005-05-20."

Teet antar att detta skrevs för hjälpa och motivera chefsåklagaren.

Naturligtvis påverkar det ett barn i 2-3-års ålden att höra sin mor prata om saker som ”bibba” och ”Tomt” eller ”Tantens huvud”. Det betyder dock inte att barnet sätter det samman med någon verklig händelse.
Som alla barn upprepar barnet ord och ljud det hört. Det räcker att mamman nämner sådana ord, det behöver inte vara ett aktivt ”inplatat” av orden från mamman.

Nej ett barn på 17 månader har inte en så utvecklad hjärna att det kan bilda ett intellektuellt minne av en händelse. Hjärnan fungerar ännu inte på det sättet.
Det gäller även för små bebisar som naturligtvis inte minns fosterlivet eller förlossningen.

Så nej, ett 17 månaders barn sittande i sin vagn minns naturligtvis inte ett möte med en dam med hund ett år senare. Det är helt uppenbart för alla som haft småbarn.

Minnesfunktionen, precis som många andra funktioner, börjar utvecklas först i 3-4 års åldern. Känslomässig ansiktsigenkänning kommer tidigare, men har inget med intellektuellt aktivt sparad minnesfunktion att göra.

Det vi idag vet, med tillgång till oerhört mycket mer kunskap och avancerade mätinstrument än på 80-talet, är att detta är gängse vedertagna fakta vad gäller utveckling av hjärnan och minnesfunktionen hos små barn.

Som vi har sett, var situationen runt Olausson ännu mer intressant än vad Lindeberg trodde. Och de synpunkter han hade, var ju intressanta i sig.

Olaussons granne vittnade om ständiga besök av prostituerade på Eugeniavägen 25, flera missbrukare i tjugoårsåldern arbetade på adressen, och en av dessa missbrukare var psykiskt sjuk.

Den psykiska sjukdomen bör ha varit fullt utblommad på sjuttiotalet, och oavsett vilken sort det var (psykos affektiv sjukdom eller en härlig mix), var sjukdomen katastrofal i kombination med alkohol och narkotika.

Och Robert behöver inte analyseras mer...
Vi vet allt vi behöver veta om honom. Samma sak med Vinof.

Jag tänker inte hjälpa dig, det där förhöret får du leta upp själv din latmask.

Om du inbillar dig att vuxna människor hör och ser fel hela tiden så ligger nog problemet istället hos dig.

Men varför utgår du hela tiden ifrån att måste ha varit mamman som sa dessa ord?

Barnet kom väl i kontakt med andra personer som inte var stumma?

Du pratar dessutom ofta om "bibba", är det ett ord som du själv nyligen har lärt dig?

Tycker du barnets påstådda berättelse är trovärdig?

Du kanske är ny i tråden och inte känner till att det är meningslöst att fråga vederbörande om någonting. Svar lämnas aldrig utan istället får du ett antal motfrågor, som du kanske försöker besvara, vilket leder till nya motfrågor o.s.v. Det är fråga om en slags härskarteknik och den bemöts bäst med att inte citera. Och det gäller även vana användare som t.ex. Justiceforthe96 och coli.

Mordet på da Costa är ett av Sveriges mest uppmärksammade rättsfall någonsin och vi bör inte låta troll och svamlare skada tråden mer än nödvändigt.

Och när det gäller "Barnets berättelse" så kan de som ännu idag tror på den antagligen räknas på en hand.