Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Fast Borgnäs har väl inte "hållit på" i 40 år?

Det går inte att se att han var "engagerad" i fallet 1985.

Din tidslinje haltar betänkligt.

Skall väl vara SVD? Inte för att det spelar någon roll, då SVD och DN är två lika vrickade tidningar. För övrigt var det väldigt lite som den store psykologen fick sagt i sin artikel. Tydligen är förre s-ministern Morgan Johansson dum för att han vill ge läkarna upprättelse. För det vill inte Frank Lindblad eftersom han byggt upp sin karriär och sitt varumärke på att han varit med och "löst" ds Costa fallet.

Någon frågade tidigare i tråden om den ökända "terapeuten" Margit Norell varit involverad i da Costa fallet, och det vi vet var att hon var "mycket intresserad" av fallet. Vilket antyder att hon via sitt nätverk lämnat input till olika kända personer involverade i fallet och därmed orsakat förvirring och skada.

Han har ifrågasatts i sina slutsatser, då det är givet han måste få svara på kritiken. Det är dessutom intressant att ta del av vad han anser idag. Uppenbarligen backar han inte alls.

Att han sedan är en skurk och charlatan och understryker det med sin nya artikel är en annan sak.

Margit Norell var i vilket fall involverad på så sätt att hon stod nära Hanna Olsson och drev på henne att vara aktiv i debatten. Det kan möjligtvis förklara den märkliga ambivalens som Olsson uttryckte inför fallet, där hon uttalade sig om att hon kände en motvilja att engagera sig. Likaså skulle det kunna vara en delförklaring till varför Olsson så till synes snabbt och obehindrat släppte fallet runt millennieskiftet, trots att det blev hennes stora genombrott.

Huruvida Norell hade kontakt med även andra, t ex Lindblad, är för mig oklart, men vore inte förvånande.

Frank Lindblad har i detta uttalande totalt fel.

Forskningen har mycket riktigt kommit betydligt längre, men visat motsatsen.
Ett så litet barn kan inte ta in och minnas en händelse när det är bara 17 månader gammalt.
Det går inte. Än mindre återberätta den.

Finns ju ingen som idag tror att ett 17 månaders barn kan förstå, minnas och 1,5 år senare återberätta en händelse barnet varit med om. Eller att det skulle anses kunna vara ett gångbart vittnesmål i en polisutredning.
Idag skulle ju definitivt ingen människa ens våga föreslå ett sådant ” barnvittnesmål” vid en domstolsförhandling. Det är helt enkelt för dumt och orealistiskt relaterat till vad vi idag vet om hjärnans utveckling.

Som någon så målande beskrev det - vid 17 månader har man ingen hårddisk som sådana minnen kan fastna i.

Men snälla - Frank Lindblad behöver inte misstänkliggöras. Lindblad gjorde fel. Det är ingen misstanke - det är fakta.

Det går till och med att begripa varför Lindblad gjorde fel, även om det idag inte ser så vackert ut.
Det går också att begripa varför han idag inte vill backa och därmed dra undan en del av grunden som hans karriär är uppbyggd på. Då skulle kanske hela karriärkorthuset få betänklig slagsida.

Frank Lindblad var en tämligen nykläckt specialistläkare i barnpsykiatri när han under ett långt möte instruerades av biträdande överläkaren i rättsmedicin Jovan Rais om vad som behövde göras för att rätt sorts intyg skulle bli till.
Rais uttryckliga mål var att få sin doktorand och läkarkollegan Allgen dömda.

Lindblad var en lättmanipulerad ung läkare som ville hjälpa sin egen karriär på traven.
Lindblad var sannolikt utvald just för att han gick att styra.
Annars hade man naturligtvis valt någon av de äldre, mer erfarna och mer kompetenta barnspsykiatrikerna som tjänstgjorde vid den tidpunkten och i flera fall var Lindblads överordnade.

Varför Rais överhuvudtaget fick delta vid detta instruerande, aldrig med innehåll diarieförda möte, är fullkomligt obegripligt. Men Lindblad och psykologkollegan Erixsson förstod vad som förväntades av dem och gjorde precis som de hade instruerats att göra.

De skrev ett utlåtande att barnets ”berättelse” och beteende visade att barnet kunde varit ögonvittne till en styckning av en människa. Ett utlåtande som fick mycket stor betydelse i Tingsrätten och naturligtvis även indirekt under övriga rättegångar.

De skrev denna slutsats i utlåtandet trots att de själva inte kunde referera till att de hört barnet yttra något sådant, aldrig sett någon reaktion hos barnet som kunde bevisa något sådant och aldrig lyssnat igenom de 8 timmarna med bandinspelningar från barnets ”samtal” med mamman.
Inspelningar som inte innehåller något annat än allmänt joller och mammans insinuanta truganden, men det hörs inget från barnet som talar för att barnet skulle sett en styckning.

Inte heller visade barnet något obehag eller igenkännande minnen vid ”vallning” på Rättmedicin i Solna eller utanför Härms bostad i Täby, något som Lindblad också själv deltog i.

Det finns helt enkelt inga fakta som ligger till grund för den slutsats som Lindblad och Erixsson skrev i sitt utlåtande.

De hade lyssnat på mamman, men trots sin barnpsykiatriska specialistinriktning, hade de inte lyssnat på barnet. Därför att utlåtandet sannolikt var ett beställningsjobb.
Vad slutsatsen i utlåtandet skulle bli var redan från början fastlagd och instruerad. Då behövde de inte lyssna på barnet.

Precis! Detta är ju inte hetsjakt på en politiker eller en kändis utan två specifika medborgare som tydligen ska jagas in i döden. För mig är det obegripligt hur Borgnäs, Lindblad och Olsson (hon var f.ö mycket aktiv i PK-klubbens debatt -99) samt Per Svensson saknar förmågan att medge att de hade fel.

De kan skylla ifrån sig och pudla. Det hsde kanske fått individer som ”Kakan” och ”Ekis” att inte föra vidare hetsen till sina följare.

Men vart går gränsen för att ett barn ska kunna minnas och återge/berätta om en händelse?

Du nämner gång på gång och att ingen "tror" idag att ett barn på 17 månader kan ta in och minnas en händelse och återberätta den 1,5 år senare.

Vilken forskning har bevisat exakt vad? Har du någon länk till de senaste rönen inom denna så intressanta forskning?

Citat "Att en läkare som både köpt sexuella övergrepp och, enligt domskälen, styckat en kvinnas kropp – till och med skurit av hennes könsorgan – skulle fortsätta att möta och vårda kvinnliga patienter var och är förstås helt otänkbart för Roks som feministisk organisation, och det var därför en namninsamling upprättades. "


.. är det inte märkligt hur de här människorna ofta hoppar över Allgén i resonemangen?

Jag antar att en och annan karl-slok är värd att offras som collateral damage på könskampens altare?

Det är rätt uppenbart att den största underliggande orsaken bakom aversionen mot läkarna och åsikten om skuld är att TH köpt sex av prostituerade. Det i sig väcker ett närmast primalt hat.

Sen ska man komma ihåg att ROKS idag är betydligt mindre än tidigare, då större delen av svenska kvinnojourer numer brutit sig loss och bildat Unizon. ROKS är en extrem organisation som drivs av en separatistisk och manshatande extrem-feminisn som numera är allt ovanligare.
Man borde inte ens bry sig om vad de kläcker ur sig.

Angående psykologers insatser vid mordfall - Fallet Peggy Hettrick i USA och Caterine da Costa i Sverige

Slog på tvn häromdagen och hamnade i en dokumentär om ett kvinnomord i USA 1987, alltså i samma tidsålder som da Costa mordet. Och fallet påminner till vissa delar om da Costa utredningen, Båda offren var unga kvinnor som mördats under oklara omständigheter och i båda fallen låste polisen in sig på gärningsmän för att de var "skumma" I da Costa fallet den originelle Teet Härm och i Peggy fallet den udda mannen Tim masters. En ung man som gillade skräckhistorier och gillade att rita våldsamma teckningar. Han var även en knivsamlare och hade allt från Rambo-knivar till fickknivar hemma.

Psykologen som vittnade i rättegången mot denne Masters visade upp dennes teckningar i rätten och förklarade att mannen var skyldig vilket rätten accepterade som ett "expertutlåtande", och han dömdes till livstids fängelse mot sitt nekande. Tack och lov satt han "bara" i tio år tills DNA visade att han var oskyldig.

Teet Härm fick en liknande behandling där åklagaren visade italienska skräckfilmer i rätten vilket skulle visa vilket bov han var. Och förstås var psykologerna med och gav myndiga utlåtanden som visade att "Barnets berättelse" var korrekt. Frank Lindblad och hans vapendragare Margareta Erixon var de som gav åklagarens knasiga gärningsbeskrivning en vetenskaplig touch, och därmed cementerade Läkarna som likstyckande galningar för åtminstone tio år framåt.

Självklart finns det ingen seriös forskare som i dag stödjer "Barnets berättelse". Detta vet Lindblad givetvis om, och man kan notera hans, förmodligen avsiktligt, vaga uttalande. Han säger egentligen inte att den vetenskapliga utvecklingen har stärkt trovärdigheten i deras slutsatser, utan enbart att den "givit ytterligare stöd för den typ av analys som vi genomfört."

Det är ytterst diffust vad Lindblad menar att det är för "typ av analys" som han utfört och om han blev pressad på källor hade han kunnat hänvisa till att det råder konsensus gällande att bilda sig en helhetsbild eller något annat lika okontroversiellt. Den här sortens till intet förpliktande blaj är klassiskt för någon som saknar belägg.

Så Lawnmoverman (som ånyo eftersöker källor till att infantil amnesi existerar, vilket jag har länkat till för flera månader sedan) kan nu lugnas med att det helt saknas vetenskaplig grund för "Barnets berättelse" och att inte ens Lindblad kan påvisa något annat.

Var såg du den dokumentären?