Citat:
Jag vet inte vad som krävs för att få vapenlicens, förutom att du ska ha tagit jägarexamen, vara 18 år och anses av polisen vara lämplig, dvs inte begått brott eller andra olämpliga handlingar.
Måste man t ex vara med i ett jaktlag?
Måste man visa på att man jagar eller har jagat inom en viss tid?
Funderar på om han någonsin har jagat, då med sin familj eller?
Det finns en bild på RA när han är liten, i full jägarmundeing, vilket får mig att tro att familjen jagar.
Kanske har de jagat tillsammans? Kanske har de tyckt att detta var en möjlighet att få ut honom i naturen, vara tillsammans?
Eller var det tvärtom? De visste inget om vapnen? Men varifrån kom vapenskåpet? Kanske var det ändå sant det som stod i annonsen, att han fått det fyra år tidigare av en släkting?
Lätt att vara efterklok, och kanske föräldrarna inte såg detta komma. Han pratade ju nästan inget, svarade knappt på tilltal.
Jag tror att man som förälder lätt kan också förminska eller i varje fall trycka undan farhågor man har. Kanske rädd att förlora den lilla bit av förtroende man har.
Men visst, jag skulle nog oraoa mig för att han skulle ta livet av sig, vilket ju visat sig vara sant. Man vet ju inte, kanske har de faktiskt luftat sin oro, velat att han skulle göra sig av med vapnen? Kanske det var så skåpet en gång kom in i hans lägenhet? Kanske blev han arg och tyckte att dt inte var deras sak. Vi får nog aldrig veta, men detta är något som vi alla behöver tänka på när vi vet att någon anhörig inte "borde" ha vapen.
Föräldrarna har nog det oerhört svårt nu, med skuldkänslor och sorg. Sorg över att sonen är död, sorg och förmodligen ilka över RAs beslut, sorg över allt som hänt alla offer. Det här är något som de måste leva med resten av sitt liv, inklusive syskonen.
Måste man t ex vara med i ett jaktlag?
Måste man visa på att man jagar eller har jagat inom en viss tid?
Funderar på om han någonsin har jagat, då med sin familj eller?
Det finns en bild på RA när han är liten, i full jägarmundeing, vilket får mig att tro att familjen jagar.
Kanske har de jagat tillsammans? Kanske har de tyckt att detta var en möjlighet att få ut honom i naturen, vara tillsammans?
Eller var det tvärtom? De visste inget om vapnen? Men varifrån kom vapenskåpet? Kanske var det ändå sant det som stod i annonsen, att han fått det fyra år tidigare av en släkting?
Lätt att vara efterklok, och kanske föräldrarna inte såg detta komma. Han pratade ju nästan inget, svarade knappt på tilltal.
Jag tror att man som förälder lätt kan också förminska eller i varje fall trycka undan farhågor man har. Kanske rädd att förlora den lilla bit av förtroende man har.
Men visst, jag skulle nog oraoa mig för att han skulle ta livet av sig, vilket ju visat sig vara sant. Man vet ju inte, kanske har de faktiskt luftat sin oro, velat att han skulle göra sig av med vapnen? Kanske det var så skåpet en gång kom in i hans lägenhet? Kanske blev han arg och tyckte att dt inte var deras sak. Vi får nog aldrig veta, men detta är något som vi alla behöver tänka på när vi vet att någon anhörig inte "borde" ha vapen.
Föräldrarna har nog det oerhört svårt nu, med skuldkänslor och sorg. Sorg över att sonen är död, sorg och förmodligen ilka över RAs beslut, sorg över allt som hänt alla offer. Det här är något som de måste leva med resten av sitt liv, inklusive syskonen.
På 80talet krävdes intyg på jaktmarker, och att man hade erfarenhet..
När brorsan skaffade vapen intygade hans svärfar att han hade vana att jaga, och han fick ett arrende på småvilt i present
Sen infördes krav på jägarexamen.
Då räknas jägarexamen som en godkänd anledning till att få tillstånd att inneha vapen med ändamål jakt..
