Skjutningen på Risbergska komvux i Örebro (2025-02-04), politisk diskussion

Ansvaret ligger i slutändan hos alla enskilda människor som legitimerar samhällsutvecklingen. Konsekvensen blir att hjälpsökande människor som RA stöts ut av samhället, på ett sätt som dessutom bryter mot lagen.

Om inte det här ändras kommer vi med säkerhet att drabbas av fler vansinnesdåd där människor skadas och dödas. Det här är därför en oerhört viktig politisk fråga som berör alla människor.

Det har som sagt förvånat, att du så villigt faller in i det politiskt korrekta (vänster)ledet (jag hade väntat mig bättre från dig).

Som du och invandringansvariga partier ser det, så är det enskilda människor/gemene man (!) som ska lastas för massinvandringen och samhällsutvecklingen - inte invandringansvariga partier och/eller deras invandringspropagandistiska megagon, journalistkåren. Det är en märklig vänsteranalys, att i Sverige är det befolkningen/enskilda människor, som anses vara politiskt ansvariga - inte regeringen, riksdagen eller de invandringsansvariga partierna.

Hur som, den övergrigande diskussionen är knappast inom topic i den här tråden.

Nej, du gör halmgubbar och som du skriver är det inte inom topic.

Det jag adresserar, med utförliga motiveringar, är det som TS frågar efter: ”Hur kunde detta ske och vad behöver göras? Vad säger politikerna? Vems politik har krattat manegen?”

Mitt svar är att det skedde eftersom socialtjänsten bröt mot lagen och försatte RA i en för denne omöjlig situation. Av allt att döma var det RA:s vanmakt som framkallade dådet. (Detta ska inte på något sätt tolkas som ett försvar av det avskyvärda dådet.)

Det kunde ske eftersom det har utvecklats en lagtrotsig förvaltningskultur där enskilda tjänstemän godtyckligt kan trotsa lagen. Det är ett arbetsrättsligt problem som måste lösas.

Ingen politik har krattat manegen för detta eftersom befintlig lagstiftning är avsedd att förhindra det som skett. Problemet är att lagarna inte efterlevs.

Du bevsarar frågan - ”Hur kunde detta ske och vad behöver göras? Vad säger politikerna? Vems politik har krattat manegen?” - med att ingen politiker kan klandras. Du skriver: "Ingen politik har krattat manegen för detta".

I stället är det enl. dig enskilda tjänstemän (och inte politiker) som ska klandras, då enskilda tjänstemän enl. dig bryter mot lagen.

Du *avfärdar* luftigt, att när tjänstemannaansvaret avskaffades 1976 så föll straffansvaret för tjänstefel i det närmaste helt. Du kallar det för "juridiska hårklyverier" (!).

Likaså avfärdar du, att juristen Thomas Bull, ledamot av Högsta förvaltningsdomstolen framförde 2019:

"Den straffrättsliga regleringen har visat sig väldigt svag, säger han. Om man ska vara lite rättshaveristisk ligger det något i föreställningen att felaktigt agerande aldrig straffas"

https://www.publikt.se/fordjupning/pa-djupet/det-omtvistade-tjansteansvaret-21455

Ty som du ser det, så övertrumfas (!) juristen Thomas Bulls m.fl bedömningar av rättsläget av din egen, lekmannamässiga tolkning av lagtexten.

Förutom socialtjänsten vet vi att åklagarväsendet, polisen, försäkringskassan, allmännyttan, vården, omsorgen med flera helt ställer sig bakom att sänke kvalitén och inte följa regelverken. Enskilda tjänstemän som protesterar fasas ut. Tillsynsmyndigheterna som exempelvis skolinspektionen och IVO eller de fackliga organisationerna blundar för utvecklingen.

Fast problemen försvinner ju inte. Konsekvenserna av tjänstefel får någon annan instans ta hand om. Om personer som har liknande problematik som Rickard får nej till sjukersättning så hamnar de hos socialtjänsten med ekonomisk bistånd, det erbjuds dyra jobbinsatser, skola, de belastar psykvården långt mer etc. I förlängningen kommer det att kosta skattebetalarna mycket mer.

Så kostnadsmässigt blir de här trångsynta och kortsiktiga direktiven från kommuner och myndigheter på tjänstemännen dyrare samtidigt som vi får onödigt mänskligt lidande. Det tycker man skulle intressera politiker. Men nej, istället uppmuntras de verksamheter med tjänstemän som lyckas fjärma sig ännu mer från sina kärnuppdrag.

Nej, det är du som missförstår sakfrågan som gäller för tråden och vad både Thomas Bull och jag uttrycker.

Oavsett beslutet 1976 så finns brottet tjänstefel kvar vid myndighetsutövning och det är vad som är tillämpligt i RA:s fall som tråden handlar om. Att polis, åklagare och domstolar har svårt att hantera tjänstefel är ett problem som är högst relevant för tråden: Politiken måste säkerställa att rättssystemet kan hantera tjänstefel på ett rättssäkert sätt.

Jag ber dig sluta komma med halmgubbar och grundlösa påståenden om mig som inte stämmer.

Men ingen ger formella direktiv om att lagen ska trotsas. Tvärtom finns det oräkneliga styrdokument som beskriver hur allt ska gå till. Lagtrotset sker i en dysfunktionell subkultur som döljs bakom en fasad av lögner. Anser du att de personer som skapar, bevarar och skyddar en sådan dysfunktionell subkultur agerar på ett normalt sätt?

Det är tyvärr inte ngt grundlöst påstående att du återkommande hävdar, att när det gäller tjänstefel så övertrumfar din egen, lekmannamässiga tolkning av lagtexten juristers och andras bedömningar, att när tjänstemannaansvaret avskaffades 1976 så föll straffansvaret för tjänstefel i det närmaste helt.

Hur som. Du har besvarat frågan i trådstarten - ”Hur kunde detta ske och vad behöver göras? Vad säger politikerna? Vems politik har krattat manegen?” - med att ingen politiker kan klandras. Du skriver: "Ingen politik har krattat manegen för detta".

I stället är det enl. dig enskilda tjänstemän (och inte politiker) som ska klandras, då enskilda tjänstemän enl. dig bryter mot lagen.

Kan du inte starta en tråd i juridikforumet för att där närmare diskutera de enl. dig solklara lagbrott, som har begåtts av de kommunala tjänstemän, som har handlagt Rickard Andersson? Det är ett helt seriöst förslag.

Om man räknar bakåt 30 år, så blir det 1994/1995. När Rune Berggren (generaldirektör för Riksrevisionsverket 1974–1986) kommenterade Ebbe Carlsson-affären 1988, så svarade han på frågan:

"Tror du att socialdemokraterna har någon långsiktig strategi för att politisera myndigheterna och på så vis cementera sitt maktinnehav oavsett färg på regeringen?

RB: Jag är ganska säker på att målsättningen har funnits, men sådant tar tid. Det har varit en klar tendens under 1980-talet när det gällt viktigare myndigheter att vid första möjliga tillfälle byta ut mot "eget" folk. Jag tror det har varit en uttalad strategi inom regeringen."

Ca ett decennium senare sa Rune Berggren i en intervju, att han hade blivit förvånad över hur blixtsnabbt politiseringen av myndigheterna hade genomförts under 90-talet. Så Rune Berggren ansåg också, att den beklagliga utvecklingen (på allvar) startade ungefär för 30 år sedan.

Förmodligen hade det som skedde på Komvux aldrig skett om kommunen tagit hand om GM.
Varför vägrade kommunen att ta hand om honom?

Direktiven ges ges inte i skriftliga dokument. Det handlar om att en ny typ av ledarskap ges rollen att rensa ut och forma om verksamheternas inriktning och arbetsmetoder. Detta gäller hela offentliga sektorn. Ser vi till Rickards fall så vet vi att han gick en gymnasieklass för dem med autism. Även där vet vi att i sådana klasser så ges lärarna idag nya uppdrag från rektorn att inte längre se till helheten för eleverna. Efter studenten finns det inte längre någon uppföljning som tar vid. Dessa elever lämnas åt sitt öde. Föräldrarna lyckas då ordna aktivitetsersättning, för en tid. Men hur ska föräldrarna ha vetskap om hur man övertygar läkarna om nya intyg? Regionerna ger vårdcentralen frihet att inte prioritera dessa personer och helst slussa dem vidare till psykiatrin. Och där får man tid vart annat år och läkaren där kan inget om hur diagnosen sätter hinder att arbeta, bara vad som påverkar måendet. Det var därför Rickard blev av med aktivitetsersättningen. Då hamnar Rickard i socialtjänsten och de har inga egentliga underlag att gå efter. Bara ett avslag på aktivitetsersättning som handläggaren, som anställts för att blunda för en helhet - därmed tvingar på Rickard ett motkrav.

Som du ser så beror tjänstemannafelet mycket på nya kravbilder som lett till att de som kunnat har anpassat sig till verksamheternas nya mål och inriktning. Det ska inte finnas en kommunikation mellan instanserna och de uppmanas att inte ha det. Vidare ska inte heller lagkraven efterlevas på samma sätt. Något som är genomgående i hela kedjan. Då hela sektorn av det vi talar om har förändrats radikalt utan nedkodade lagar eller direktiv gör att det inte går att ställa enskilda tjänstemän till svars.

Jag vill gå till botten med detta eftersom det är fundamentalt för FÖRSTÅELSEN av den problematik som drabbat RA och hur den kan angripas politiskt.

Jag har INTE gjort någon ”egen lekmannamässig tolkning av lagtexten”. Jag har överhuvudtaget INTE gjort någon egen tolkning utan hänvisat till lagtexten i brottsbalken och relevanta juridiska källor.

Det är helt sant ”att när tjänstemannaansvaret avskaffades 1976 så föll straffansvaret för tjänstefel i det närmaste helt”. (Du borde dessutom veta att detta är ett problem som jag ofta har tagit upp i andra trådar.) Tjänstefel vid myndighetsutövning har dock funnits kvar hela tiden.

Du verkar inte förstå att tjänstefel vid oriktig myndighetsutövning faktiskt är ett brott som är straffbart enligt 20 kap. brottsbalken:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/brottsbalk-1962700_sfs-1962-700/#K20

Innan du har förstått det är en meningsfull diskussion omöjlig. Istället leder din bristande förståelse till en mängd inlägg som fokuserar på sådant som inte är topic för tråden.

Lagstiftarens avsikt framgår av förarbetet i prop. 1975:78 s. 109:

De nuvarande straffbestämmelserna i 20 kap. BrB föreslås bli ersatta av tre nya ansvarsregler som var för sig gäller oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Straffansvar för vanliga tjänstefel bortfaller alltså.

Den föreslagna straffbestämmelsen om oriktig myndighetsutövning, som närmast motsvarar nu gällande regler om tjänstemissbruk (20 kap. 1 § BrB), avser dels ett uppsåtligt brott, benämnt missbruk av myndighet, dels ett oaktsamhetsbrott, kallat vårdslöshet i myndighetsutövning. Den som i utövning av offentlig myndighet åsidosätter vad som till följd av lag eller annan författning eller eljest gäller för myndighetsutövning skall sålunda, om gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som inte är ringa, dömas för missbruk av myndighet till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst sex år. Om gärningen begås av grov oaktsamhet, skall dömas för vårdslöshet i myndighetsutövning till böter eller fängelse i högst ett år. Straffbestämmelsen är inte avsedd all tillämpas om gärningen annars är belagd med straff.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/proposition/regeringens-proposition-om-lagstiftning-angaende_FY0378/html/

Som sagt, i RA:s fall (och i MÅNGA andra fall) handlar det om myndighetsutövning.