Citat:
Är inte förvånad över att mobbing förekom. Han är ett lätt offer med sina psykiska problem och kontaktsvårigheter.
Min känsla är att det började redan i mellanstadiet/högstadiet. Något ganska allvarligt hände där när han helt enkelt slutade att gå till skolan och bara "försvann".
Troligen mer eller mindre allvarlig mobbning sedan därefter, speciellt den som folk kanske inte är medvetna om genom att han alltid var utanför och ensam.
Det är inte helt självvalt att undvika kontakt med andra människor. Min gissning är att mobbningen förvärrade hans beteende betydligt.
Allt det här är ingen ursäkt för vad som hände, mer att man försöker förstå mekanismerna som ledde till det tragiska beslutet att begå utökat självmord och ta med sig så många människor som möjligt i döden.
Jag tror att skola, socialförvaltning, försäkringskassa, psykologer och många andra som möter människor med liknande problem kan lära sig mycket av det här. Speciellt skolan verkar ha misslyckats med att erbjuda en trygg miljö för sina elever och det är kanske inte en slump att det även blev skolan som blev utsatt för hans våldsamma och sista gärning i livet.
Jag tror att vi måste inse att när skola, socialtjänst, försäkringskassa, sjukvård, polis och alla andra som ska erbjuda service och trygghet till landets medborgare inte har tid, utan är hopplöst överbelastade med allt möjligt skit, då kommer helt enkelt väldigt många i kläm.
Således, kan Sverige undvika att det här händer igen? Jag tror inte det. Det är ett problem man har kämpat med i många år redan och det blir bara värre. Jag tror att tyvärr så kommer vi få fler skolmassakrar eller liknande i shoppingcentra etc.
Det är för många människor som inte ser någon framtid i Sverige.
Min känsla är att det började redan i mellanstadiet/högstadiet. Något ganska allvarligt hände där när han helt enkelt slutade att gå till skolan och bara "försvann".
Troligen mer eller mindre allvarlig mobbning sedan därefter, speciellt den som folk kanske inte är medvetna om genom att han alltid var utanför och ensam.
Det är inte helt självvalt att undvika kontakt med andra människor. Min gissning är att mobbningen förvärrade hans beteende betydligt.
Allt det här är ingen ursäkt för vad som hände, mer att man försöker förstå mekanismerna som ledde till det tragiska beslutet att begå utökat självmord och ta med sig så många människor som möjligt i döden.
Jag tror att skola, socialförvaltning, försäkringskassa, psykologer och många andra som möter människor med liknande problem kan lära sig mycket av det här. Speciellt skolan verkar ha misslyckats med att erbjuda en trygg miljö för sina elever och det är kanske inte en slump att det även blev skolan som blev utsatt för hans våldsamma och sista gärning i livet.
Jag tror att vi måste inse att när skola, socialtjänst, försäkringskassa, sjukvård, polis och alla andra som ska erbjuda service och trygghet till landets medborgare inte har tid, utan är hopplöst överbelastade med allt möjligt skit, då kommer helt enkelt väldigt många i kläm.
Således, kan Sverige undvika att det här händer igen? Jag tror inte det. Det är ett problem man har kämpat med i många år redan och det blir bara värre. Jag tror att tyvärr så kommer vi få fler skolmassakrar eller liknande i shoppingcentra etc.
Det är för många människor som inte ser någon framtid i Sverige.
Angående högstadiet så tror jag snarare att ingenting hände, och att det var just det som var problemet. Vi har väl inga uppgifter på hur länge mobbningen pågått? Men en autistisk person har generellt ett väldigt långt tålamod så jag skulle kunna tänka mig att det började redan i mellanstadiet om inte så tidigt som lågstadiet. I mitten av 8an verkar han ha fått nog, han orkade inte längre vara mobbad och drog sig undan.
Skolan är helt talanglösa när det gäller att bryta mobbning. De daltar lågaffektivt, saft & bulle och meningslösa möten som ser bra ut i protokollet. Den enda kraftfulla åtgärd de har är att flytta den som blir mobbad. Vilket för någon med autism är ytterligare ett trauma då förändring och nya rutiner rubbar hela deras värld och trygghet.
Hade skolan agerat kraftfullt mot mobbningen redan runt årskurs 7 så hade Rickard kunnat gå in i gymnasiet och vuxenlivet med helt andra förutsättningar. Han kanske hade kommit in på programmet han sökte och inte behövt gå IV för autistiska, nåt som kunde ha boostat hans självkänsla och självförtroende som senare gett honom större chanser att lyckas i livet. Allt hänger ihop.
Tidningarna har gottat sig i rubriker som "Rickard misslyckades i skolan", men av det jag har läst så tycker jag att han har lyckats ganska bra - när han varit närvarande. I mina ögon är det skolan som har misslyckats med att ge honom en trygg arbetsmiljö, och så tror jag även att Rickard kände. Jag hittar inte någon olåst artikel med mer detaljer, men på en bild kan man se: Datorkunskap G, Engelska A G, Engelska B G, Estetisk Verksamhet VG, Historia A VG. Även om dessa betyg bara är en del av sanningen så tycker jag att de är starka bevis på att han inte misslyckats i skolan för att han är lågbegåvad. Tvärtom skulle jag säga att det är väldigt höga betyg med tanke på att han verkar ha missat halva högstadiet.
Betygen: https://gfx.omni.se/images/623bd12a-f2c8-4826-8e58-58b80bf27547?h=708&tight=false&w=1372
Min egna skolgång påminner väldigt mycket om Rickards, så jag tror mig kunna sätta mig in i hur han kände. Att gå ut 9an med ofullständiga betyg och veta att man kommer behöva gå IV för att läsa upp dessa är en skam, ett misslyckande som sätter sig på självkänsla och självförtroende. Jag själv såg det så mörkt att jag övervägde att avsluta mitt liv pga det misslyckandet - bara så att ni ska förstå vidden av hur djupa spår det sätter. Att sedan veta att misslyckandet inte beror på sin egen inkompetens (begåvning) utan på skolans inkompetens att få stopp på mobbningen skapar en enorm frustration och ilska. Det är fruktansvärt orättvist att lämna grundskolan och gå in i vuxenlivet med värdelösa förutsättningar av orsaker man själv inte kunnat påverka.
Jag tror att det är grunden till hatet han kände för samhället, att skolan svek honom till den grad att han inte längre kunde gå dit - vilket senare kom att bli förödande för hela hans framtid.
Vi vet nästan ingenting om vad som hände efter året på IV, gick han någon gymnasielinje? Har han jobbat, när, vart? Har han haft kontakt med vården?
Det är för många obesvarade frågor för att kunna förstå vad som gick fel efter IV, men utifrån egen erfarenhet kan jag säga att hela samhället är fruktansvärt inkompetenta när det gäller autism (ja, jag vet att vi inte har några bevis för diagnosen, men allt talar ju för det). Än idag möter man människor som jobbar inom psykiatrin (de vars jobb är att kunna diagnosen!) som har samma förutfattade meningar om autism som vi har sett i tråden, tex att autistiska inte kan känna empati. Det är också vanligt att de inom psykiatrin tror att autism måste synas på utsidan. Psykiatriker har inte heller någon som helst koll på samsjuklighet (tex selektiv mutism), sensorisk över/underkänslighet, meltdowns, shutdowns, stimming och andra vanligt förekommande symtom.
Poängen är att om psykiatrin inte har koll, VEM ska lära övriga samhället som Socialtjänsten, Försäkringskassan, Polisen osv hur man bemöter de med diagnosen?
Man pratar om pengar och budgetar, men det som saknas är kompetens och kunskap. Man kanske måste börja dela upp psykiatrin så som man delar upp somatiska vården? Inom psykiatrin (åtminstone där jag bor) så är det samma läkare som behandlar alla patienter. Oavsett om du är autistisk med självmordstankar eller schizofren med psykos så får du träffa samma människa.
Det skulle kunna jämföras med att man går till allmänläkaren på vårdcentralen för att göra en hjärtoperation, är det konstigt att psykiatrin inte fungerar felfritt om man ser det så?
Nu har det inte framgått att Rickard haft kontakt med psykiatrin, men eftersom Kristersson går ut och säger att han vill se en översyn av psykiatrin efter dådet så kan man väl anta att så har varit fallet.
https://www.svtplay.se/klipp/jMyVqBX/kristersson-vill-se-oversyn-av-psykiatrin
Om någon har hela uttalandet från Kristersson så får ni gärna länka.
Givetvis kommer man aldrig kunna 100% garantera att det här aldrig händer igen, men det finns enormt mycket man kan göra för att förebygga och minska riskerna. Det är på tiden att samhällets baksida lyfts fram i ljuset för allas beskådan.
