Citat:
Ursprungligen postat av
Florman
Känns ändå som någon störning om man blir så bitter (depression?) Kan inte vara vanligt att man låter oförrätter lagras och växa i dag efter dag, år ut och år in? Särskilt inte hos en så ung person med livet framför sig...?
Han kan ha varit deprimerad i 20 år, jag har själv levt med depression och hög stress i 20 år, är i övrigt fri från diagnoser. Depression gör saker med hjärnan... Det är inte bara att vara nedstämd.
Jag har själv problem med bitterhet och hat... Jag kan fastna i ältande och ibland blir det övermäktigt.. Det dyker upp onda tankar, jobbiga tankar då. Det kanske låter hemskt, men jag förstår GM... Och då har jag ändå inte samma skitliv som han verkat ha.
Jag har min spärr kvar, och det är tur för just nu är det så mycket som händer så frustrationen och bitterheten är jäkligt intensiv. Om jag hade varit isolerad och inte fått någon break i tankarna då och då så hade jag nog fallit ned i ett djupare hål av hat och förakt.
Jag tror att det var det som hände GM... ensam med bitterhet o hat, då kan den växa sig hur stark som helst. Tänk på en Tjur vid tjurfäktning, rep runt kulorna som orsakar smärta... Tjuren ser människor och associerar dem med smärtan, i tjurens värld är det människan framför honom som orsakar hans lidande.
Jag är absolut inte någon psykolog, men det är min känsla om vad som ligger bakom hans handlingar.