Citat:
Ursprungligen postat av
Thenewsecond
Jag har även egna barn med autism och har brottats med ett antal låsningar, utbrott och fixeringar. Jobbar även dagligen i verksamhet med npf.
Och självklart är det helt individuellt hur det ter sig i de olika diagnoserna.
Men jag grundar inte min åsikt på bara några rader.
Familjehemmet talade ju om att han slutade med napp när han kom dit, att mamman inte dök upp på tillställningar, att mamman sa att hon skulle komma och titta på det han ville visa eller ge honom tid vid besök men att det inte gjordes. Bl.a...
Om du nu jobbar med dessa barn så antar jag att du även ser effekten av frånvaro av den som ska vara barnets trygga vuxna och även effekten av ambivalenta relationer.
Han var nog definitivt ett svårt barn, och effekten av att skjuta bort honom gjorde det säkert ännu svårare.
Barn kan placeras och relationsbyggandet blir starkare, men då krävs det engagemang även från förälder/föräldrarna. Han var ett barn där båda föräldrarna var frånvarande på olika sätt.
Och mamman verkar ju dessutom inte ha varit helt ärlig med pappans frånvaro och sen fått Jocke att tro att han hade en dålig tid på familjehemmet.
Det är inte svårt att sätta falska minnen hos ett barn, barn är lojala och suger i sig de dom ser upp till säger.
Man får ju inte heller glömma att mycket av det som framkommit i dessa dokument är sånt som han inte haft ett minne av, för hans minne har varit det han hört eller bara en känsla av att ha varit bortvald. Inte helt ovanligt med minnesproblematik hos barn med en dysfunktionell uppväxt, eller ibland räcker t.om en ambivalent relation till en av de som ska vara s.k trygg vuxen.
Han har mycket att bearbeta, och tyvärr säkert ett tyngre lass att ta sig igenom det pga diagnoser och känslor som har rotat sig.
Ja, då borde du veta hur påfrestande det kan vara med dessa barn och att alla faktiskt inte klarar av det.
På vilket sätt tror du att det hade blivit bättre om han bodde kvar hemma? Jag har aldrig påstått att att hon var en bra mamma. Jag påstår att en del av det hon säger styrks av det lilla man ser i dokumentären. Mamman har ju trots allt sökt hjälp, Joakim var aggressiv till den grad att familjehemmet inte kunde ha han kvar.
Det är faktiskt ganska sjukt hur folk kan bilda sig en uppfattning om mamman och hennes föräldraskap utan att veta allt.
Och att hon inte dykt upp kanske har sina förklaringar, det kan ju faktiskt inte vi veta? Hennes mående är förmodligen inte det bästa heller.
Att han slutade med napp kan vara att familjehemmet helt enkelt tog nappen. Dom hade nog varken verktyg eller kunskap om problematiken han hade.
Minnesförlust från sin barndom är otroligt vanligt för folk med exempelvis adhd. Många vuxna med adhd kommer inte ihåg sin barndom men kan få tillbaka minnen av att se bilder eller filmer. Dessa personer kan ha haft en fullt normal och fin uppväxt. Personer med adhd har avvikelser i tex prefrontalkortex (sortering, uppmärksamhet impuls , lite lätt förklarat)och hippocampus(där minnen lagras i hjärnan). Hade inte Joakim adhd också? Även autism hjärnan har avvikelser på dessa delar. Att vinkla allt som det gör här är farligt och detta är ett genomgående inslag i den här härvan.
Jag har skrivit det förr - hjärnan fungerar på det sättet att om vi tror på något så kommer vi hitta bevis som styrker vår tes i allt som framkommer även om det inte alls gör det.
Exempelvis att du menar att minnesförlust är ett bevis på en traumatisk barndom. Men i själva verket finns det flera förklaringar till minnesförlust. Och rent krasst kan Joakim också ljuga. Har man de glasögonen på sig när man tittar blir bilden mer klar och man vet faktiskt inte mer än man visste innan.