Citat:
Ursprungligen postat av
Divination
Givetvis har Carl Schmitt och hans idéer haft stort inflytande på NS-Tyskland. Särskilt hans vän-fiende distinktion kan sägas utgöra en hörnsten i Hitlers resa mot makten. Du lider bara av beröringsskräck och vill försöka distansera Carl Schmitt från gamle farbror adde.
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10010233/
Det är uppenbart för alla som inte lider av tvångsmässig förnekelse att Schmitts idéer influerat Trumps agerande. Möjligen bara indirekt via rådgivare till Trump men det kvittar. Vad USA är i övrigt har egentligen ingen större betydelse men Trump kan mycket väl innebära slutet för det globala monster USA blivit under senare decennier. Det är bra för Europa och övriga världen. Jag bor förövrigt inte i Sverige sen många år tillbaka tack och lov.
Schmitts teorier hade noll inflytande över Hitlers tänkande, i synnerhet under hans väg till makten. Att jag skriver det har inget med beröringsskräck att göra. Folk som försöker att tabubelägga Schmitt genom att nassestämpla honom påstår inte heller det.
NS-regimens ideologiska innehåll var en röra av saker som var på modet på den tiden, och Schmitt var bara på modet inom en snäv krets av specialintresserade. Han försökte att använda NS-Tyskland för att förändra det, och göra sig själv mer inflytelserik, men lyckades inte med det.
Artikeln du länkade till påstår att Steve Bannon troligen har hört talas om Schmitt, men kan inte peka på något faktiskt inflytande mellan dem, och påstår felaktigt att Bannon är eller har varit Trumps rådgivare. Om man ser till vad Bannon har gjort så har han ingripit emot populister och försökt att vrida dem i en mer liberal och sionistisk riktning, dock utan att ens få någon relevans som avradikaliserare. Han försökte att knyta sig till Trump, men det skar sig mellan dem redan under valrörelsen 2016, och han lyckades bara bli ett spöke i media. Han försökte sedan att knyta sig till europeiska populister men åstadkom ingenting där heller. Jag ser inte hur det går att få in Schmitt här, och det är inte heller något artikeln egentligen försöker med; vad den försöker göra är att skapa intresse hos potentiella läsare genom att tidigt nämna några namn som väcker känslor.
Det intresse för Schmitt som faktiskt har uppstått har varit utan koppling till NS-Tyskland, genom att mer eller mindre smala tänkare till höger och vänster har läst honom och brottats med hans teorier. Till vänster har han använts av några tänkare för att ge legitimitet åt populism som strategi, men bara på ett rent teoretiskt plan, inte i den populistiska praktiken (vilket skulle vara omöjligt i och med Schmitts elitistiska syn på politik, som bara intensifierades efter kriget). Till höger har han främst åberopats av personer som har dömt ut misslyckade försök till högerpopulism, när t.ex. såna partier som Steve Bannon gillar har visat sig bristfälliga i sin förståelse av vän och fiende.
Schmitt är användbar för att analysera t.ex. Trump som sionistisk aktör, givet att man identifierar de judiska vän-fiendedistinktioner han agerar utifrån. Det Schmitt erbjuder är redskap för att förstå vad det är man ser på håll i det politiska livet.
Det närmaste Schmitt kom att skriva något som kan användas som handlingsplan är de sena verken Theorie des Partisanen och Die Tyrannei der Werte. Båda är djupt opopulistiska. Det första handlar om att slå ur underläge utan tillgång till några folkmassor. Det andra är Schmitts enda direkt aktivistiska verk, där han agerade i stället för att bara beskriva utifrån, och det gjorde han genom att åkalla de liberala politiska friheter han inte egentligen trodde på och kräva att de måste skydda honom oaktat vad folkmassorna tycker om det.