Sjuåring pekades falskeligen ut som sexförbrytare - tvångsvårdades i flera år.

Herregud vilka idioter det finns i den här tråden! Varför ska socialtjänstemännen och terapeuten hängas ut - de har gjort sitt jobb! Att prata med barn om såna här saker är ju jättesvårt och vi har ju inte fått se något annat än det som "granskningen" har valt att lyfta fram.
Vi behöver se alla samtal och dokumentationer för att kunna ta ställning - men i den här tråden tar man ställning omedelbart enbart utifrån pappans version - och SAMTIDIGT kritiserar man socialförvaltningen för att ha tagit ställning för mammans sida!

Barns egna åsikter får inte avgöra vårdnad/umgänge eftersom de inte anses kunna veta sitt eget bästa och eftersom kan påverkas av vuxna - DÄRFÖR har man dolt vissa av Adams egna ord, för att de inte ska vägas in i ett domstolsbeslut.
Tittarna får heller ingen mer info än att man täckt över ett "nej" från Adam vid frågan om han varit med om sexuella övergrepp - det kan fortfarande ha förekommit saker som kanske Adam inte skulle beskriva som sexuella övergrepp eftersom han är ett barn.

Att mammans ord ligger till grund för misstanken om övergrepp är ju också naturligt eftersom det är hon som stått närmast barnen och varit i hemmet där övergreppen skett.
Socialen säger även att Adam själv har sagt saker som tyder på att han varit med om sexuella övergrepp - ska man chansa på att det inte är så då? Ska man riskera att skicka hem en pojke till sin förövare? Ska man chansa på att pojken själv inte lever ut sina egna övergrepp på andra barn - på ditt eget barn kanske? Nej, man tar anklagelserna på allvar och försöker skydda alla barn!

"Granskningen" som presenteras är ju helt och hållet vinklad utifrån idén att både pappan och sonen är helt oskyldiga till allt, men tänk om det inte är så då? Det är mest av allt pappans ord och känslor som lyfts fram, varför skulle de väga tyngre än mammans ord och känslor?
Telefonsamtalet mellan pappan - som lät extremt tillgjort superpeppig och glad för att påverka sonen att också låta glad - och sonen kändes inte naturligt alls!
Sonen svarar ju knappt på det pappan säger och lägger inte till något eget förutom när de pratar om cykeln.

Och man har frågat lillebrodern - som måste varit 3-4 år när Adam var 7 - och han förnekar "att Adam stoppat in något i hans rumpa"! Det är inte samma sak som att säga att Adam inte gjort något annat, och hur ska dessutom en så liten pojke kunna minnas eller beskriva något alls?

Det kan vara så att inga sexuella övergrepp förekommit, men det kan även vara så att det faktiskt har förekommit - då måste socialförvaltningen ta det säkra före det osäkra för de kan inte skicka hem ett barn till sin förövare! De kan inte låta en pojke som ger sig på andra barn få fortsätta göra det.
Och som chefen som blev intervjuad sa så tar man ju beslut utifrån de uppgifter man har, sedan kan man få andra uppgifter och då kan beslutet ändras.

Du verkar totalt ha missat att alla instanser i rättssystemet friade pappan från alla anklagelser då inget talade för några som helst övergrepp, varken av pappan eller av pojken.
Du missade också att mamman blev av med vårdnaden pga hur hon var?
Detta har pågått i över 6 år och det har gjorts otaliga utredningar i ärendet.
Det socialtjänsten först censurerade kom upp till ytan och friade pappan ytterligare.
Se om avsnitten är du snäll, för du verkar inte förstå vad som skett mer än anklagelserna.

Den påstådda terapeuten förnekar inblandning i en kommentar på LinkedIn efter att någon skickat ett ALL-CAPS-mess till henne och mer eller mindre önskat livet ur henne. Det kan så klart vara ett sätt att försöka dölja sitt förflutna, men det kan ju faktiskt vara fel person.......

Jag vet inte vem som letade fram namnet, men den personen måste ha JÄVLIGT VATTENTÄTA BEVIS på att det är rätt person, annars är man ju precis lika rutten och lider av samma konfirmeringsbias som handläggarna på soc i Helsingborg. Just sayin.

Nä, så behöver det inte vara, filosoferar.... Misstron mot män som jobbar med barn är standard i alla läger.

Men jag tror att det tar hårdare för en maskulin normal man att hamna i fjollpeddofacket hos sina likar. Vad kvinnorna tycker är inte lika noga. Eller?

Men tror du inte som jag att fler män i branschen behövs? Socionomerna brukar söka sig till att hjälpa missbrukare och kriminella, inte Barn och familj.

Att pojken hölls borta från bland annat skolan kan ha varit en medveten strategi för att pojken inte skulle kunna få kontakt med normala människor i skolpersonalen och att de även skulle kunna fattat misstankar om pojken aldrig skulle visa upp ett avvikande beteende.

Herregud vilka idioter det finns i den här tråden! Varför ska socialtjänstemännen och terapeuten hängas ut - de har gjort sitt jobb! Att prata med barn om såna här saker är ju jättesvårt och vi har ju inte fått se något annat än det som "granskningen" har valt att lyfta fram.
Vi behöver se alla samtal och dokumentationer för att kunna ta ställning - men i den här tråden tar man ställning omedelbart enbart utifrån pappans version - och SAMTIDIGT kritiserar man socialförvaltningen för att ha tagit ställning för mammans sida!

Barns egna åsikter får inte avgöra vårdnad/umgänge eftersom de inte anses kunna veta sitt eget bästa och eftersom kan påverkas av vuxna - DÄRFÖR har man dolt vissa av Adams egna ord, för att de inte ska vägas in i ett domstolsbeslut.
Tittarna får heller ingen mer info än att man täckt över ett "nej" från Adam vid frågan om han varit med om sexuella övergrepp - det kan fortfarande ha förekommit saker som kanske Adam inte skulle beskriva som sexuella övergrepp eftersom han är ett barn.

Att mammans ord ligger till grund för misstanken om övergrepp är ju också naturligt eftersom det är hon som stått närmast barnen och varit i hemmet där övergreppen skett.
Socialen säger även att Adam själv har sagt saker som tyder på att han varit med om sexuella övergrepp - ska man chansa på att det inte är så då? Ska man riskera att skicka hem en pojke till sin förövare? Ska man chansa på att pojken själv inte lever ut sina egna övergrepp på andra barn - på ditt eget barn kanske? Nej, man tar anklagelserna på allvar och försöker skydda alla barn!

"Granskningen" som presenteras är ju helt och hållet vinklad utifrån idén att både pappan och sonen är helt oskyldiga till allt, men tänk om det inte är så då? Det är mest av allt pappans ord och känslor som lyfts fram, varför skulle de väga tyngre än mammans ord och känslor?
Telefonsamtalet mellan pappan - som lät extremt tillgjort superpeppig och glad för att påverka sonen att också låta glad - och sonen kändes inte naturligt alls!
Sonen svarar ju knappt på det pappan säger och lägger inte till något eget förutom när de pratar om cykeln.

Och man har frågat lillebrodern - som måste varit 3-4 år när Adam var 7 - och han förnekar "att Adam stoppat in något i hans rumpa"! Det är inte samma sak som att säga att Adam inte gjort något annat, och hur ska dessutom en så liten pojke kunna minnas eller beskriva något alls?

Det kan vara så att inga sexuella övergrepp förekommit, men det kan även vara så att det faktiskt har förekommit - då måste socialförvaltningen ta det säkra före det osäkra för de kan inte skicka hem ett barn till sin förövare! De kan inte låta en pojke som ger sig på andra barn få fortsätta göra det.
Och som chefen som blev intervjuad sa så tar man ju beslut utifrån de uppgifter man har, sedan kan man få andra uppgifter och då kan beslutet ändras.

Nej, jag har inte missat nåt! Om det inte finns kroppsliga bevis för övergrepp är det svårt att fälla någon, det betyder inte att övergreppen aldrig har skett. Jag tycker att socialen har gjort vad de ska göra - de har skyddat alla barn som är inblandade och de har utrett saken! Vad skulle de annars ha gjort - bara köpt pappans nekande och riskerat att övergrepp fortsatte ske?
Det framgick inte varför mamman blev av med vårdnaden. Och det framgår inte vad socialen har maskat förutom det som "granskningen" väljer att lyfta fram.

Jag hoppas verkligen att Humanas agerande i detta ärende får konsekvenser. Så extremt obehagligt att de så cyniskt sett till att mjölka så mycket pengar som möjligt ur en 7 årings lidande.

Du verkar ha missförstått en del. Det är mammans ”känslor och ord” som legat till grund för sonens tvångsomhändertagande och åratal av processer. Det finns ingenting som styrker det hon har påstått. Du kanske ska se om UGs granskning.