Citat:
Ursprungligen postat av
skalman1973
Det är inte beslutsrätten jag ifrågasätter . Jag ifrågasätter varför ingen hjälpt honom med ansökan om sjukersättning samt bostadstillägg . Han skulle inte haft socialbidrag öht ( bortsett som ett kortfristigt stöd/lån tills sjukersättningen börjat fungera )
Här någonstans föll han mellan stolarna ? Vilket är väldigt konstigt då jag vet att socionomer borde ha den här grundkunskapen ( En människa som har en funktionsvariation är beroende av kontinuitet och tydlig kommunikation)
Hur vet du att ingen har försökt få honom att ansöka och även varit beredda att hjälpa honom med detta?
Det kräver ju ändå att han var villig att träffa en läkare och ha en viss kontakt med sjukvården - troligtvis psykiatrin.
Att tvinga honom till detta om han inte själv ville finns det ingen lagrum för. Ja,bortsett från LPT (lag om psykiatrisk tvångsvård) då, men av vad som hittills framkommit har det knappast funnits så allvarliga indikationer innan dödsskjutningen.
Det här är ju en svår fråga och fin balansgång där vårdbehov ställs mot integritet. Och sällan uppmärksammad, men inte ovanlig.
Man får vara ”kuf’, ”egen”, ”annorlunda” i det här landet utan att bli tvingad till psyk om man inte vill. Staten (symboliskt uttryckt, jag vet så klart att det är regionerna/sjukvården) ska inte få kränka dig på det sättet.
För att fullfölja ditt resonemanget blir ju alternativet (OM scenario som ovan) att man ska kunna få sjukersättning för att någon annan tycker att man ska ha det.
Frågan är då vem som ska besluta detta och på vilket underlag? Blir det bra om någon plötsligt har rätten att bestämma att en person inte är arbetsför utan att ens ha träffat personen?
Jag påstår inte att det var som ovan. Kanske har samhället ”fallerat” som du vill ha det till. Men vi vet inte i nuläget.