Vem var massmördaren Rickard Andersson?

Läkarna borde ju reagerat.

Han hade vid nåt tillfälle haft stor inkomst av kapital. Då hande han lätt kunnat betala för dessa vapen

Hur då? De har knappast övernaturliga förmågor som gör att de utan att träffa någon kan ställa diagnos.

Jo men han har ju haft kontakt med vården tidigare.

I så fall har läkaren gjort bedömningen att han inte var olämplig som vapenägare.

Rickard var ensam, men han var också stolt. Han kunde inte acceptera att han var en förlorare, så istället började han se sig själv som en missförstådd outsider – en person som var "för bra" för det här skitsamhället. Han vände sitt självhat utåt. Han satt förmodligen i sitt rum, dag ut och dag in, bläddrade igenom internet, såg andra människor lyckas medan han själv satt fast i samma jävla loop av apati och bitterhet. Han levde på bidrag, gick inte ut, hade ingen att prata med. Vem fan skulle ens bry sig om honom?

Men han hade en sak kvar: vapen.

Ett vapen är makt. Ett vapen jämnar ut oddsen. Plötsligt spelar det ingen roll att du är en värdelös nobody, för med en pistol i handen kan du få en VD att krypa på knä framför dig. Du kan tysta de där jävla gymnasieungarna som skrattar. Du kan påtvinga världen din existens.

Någon gång under de senaste åren måste tanken ha slagit honom: "Jag kommer aldrig få det jag vill ha, men jag kan åtminstone ta det ifrån andra."

För massmördare som honom är det aldrig en spontan impuls. Det är en idé som långsamt växer och mognar. Han testade det i huvudet. Föreställde sig hur det skulle kännas. Han gick runt i sina tankar och sköt folk om och om igen innan han gjorde det på riktigt. Han planerade det noggrant. Han visste exakt vad han ville göra: kliva in i ett rum fullt av människor som aldrig skulle ha sett honom två gånger och tvinga dem att känna rädsla. Han ville se skräcken i deras ögon. Han ville att de skulle fatta att han fanns.

Den sista dagen var han redan död inombords. En man som Rickard Andersson vaknar inte upp och känner ånger – han känner lättnad. Han vet att hans liv ändå är över, så varför inte ta några med sig?

Han tog sitt vapen, gick ut och gjorde exakt det han hade planerat i sitt huvud i månader. Han sköt dem kallt, metodiskt. Kanske kände han för första gången i sitt liv en känsla av kontroll. Men det räckte inte. Han visste att det skulle ta slut. Han visste att han aldrig skulle få leva för att se sitt namn i tidningarna. Vad gjorde han när allt var över? Stod han kvar och tog konsekvenserna? Lät han världen döma honom? Lät han sig själv möta de levande och se vad han gjort?

Nej. Han riktade vapnet mot sig själv och avslutade sitt eget patetiska liv.

Den slutliga gesten av feghet.

Han var en man som aldrig fick respekt och istället för att förtjäna den genom prestation, genom att bli någon, valde han att tvinga sig på världen genom våld. Hans tankegång var simpel: "Om ingen ser mig som betydelsefull, ska jag skrika mitt namn med blod."

Rickard Andersson hatade sig själv. Han kunde inte leva med det han såg i spegeln, så han projicerade sitt självhat på andra. Han ville att hela världen skulle känna den smärta han kände. Men det var aldrig världen som sårade honom. Det var han själv.

Han kunde ha lyft sig själv ur sin egen skit. Han kunde ha tagit ansvar. Han kunde ha sökt hjälp, tvingat sig själv att gå ut, träna, plugga, ta ett jobb – vad fan som helst för att göra livet lite mer behagligt. Men nej. Det var för jobbigt. Det var enklare att sjunka djupare i självömkan och hat, att fantisera om hämnd istället för att göra något verkligt med sitt liv.

Han var för svag för att leva, för feg för att stå för sina handlingar, för patetisk för att ens bli ett riktigt monster. Han var bara en spillra av en man som aldrig vågade förändra sitt liv, så han valde att släcka andras istället.

Jo ett år. Tiden får utvisa. Vi kommer nog exakt få veta om detta. Eller kanske inte om soc betalade vapnen för honom... Då kommer de nog försöka göra allt för att dölja detta.

Men jag gissar på ärvda vapen. Sedan sa han inget om dessa till soc.

Svenskens första fråga är inte:

Hur kunde han utföra ett så hemskt dåd?

Utan:

Hur fan kunde han ha råd att åka på semester??

Skämt åsido. Snubben kunde väl ha jobbat svart? Eller är det helt jäkla omöjligt att lura både soc och flygbyråerna genom kontanter?

Har han? Stått nada om det. Liksom svårt för en läkare att göra något om de aldrig träffat patienten.

Sedan ja samhället borde kanske gjort något. Men svårt där med. Ska vi ha hembesök till folk som nolltaxat och lever under radarn? Men frågor som hur mår du egentligen? Är det något vi kan hjälpa tii med? Kanske 6 månder i behandlingshem. Fastän du inte har ett missbruk

Ligger nog ganska nära sanningen!

Tråden heter "vem var massmördare Rickard Anderssons". Så hur är det inte relevant att dela med sig av saker som rör ämnet?

Herregud. Snöflingan.

Att inneha vapenlicens borde innebär regelbunden kontakt med läkare, kan man tycka.