Nu har jag lyssnat också. Helt enkelt fascinerande. Inte ett sant ord kommer över hans läppar. Jag tappar hakan hela tiden.
När det blir Runkars tid att förklara så kommer en svada av totala meningslösheter i fem tio minuter. Give them enough rope and they will hang themselves. Jag tror det här är en del av hans sjukdom, mytomani. Det vill säga han har redan intalat sig själv att han är oskyldig och han har gett sig själv en förklarig. En förklaring han kan köpa. Tyvärr för Runkar är han klent begåvad. Han har svårt att länka mer än ett steg i taget. När åklagaren tar ett tredje steg förstår han inte och återgår till steg ett. För det finns inget steg tre i hans värld. Han har inte tänkt tanken fullt ut.
Han ger en ingående förklaring till varför han befinner sig på Mall of Scandinavia i Solna (Ett stort köpcentrum i Solna, för er som inte bor här. Kalls MOS i folkmun.) När åklagaren undrar varför han inte reagerar över varifrån pengarna kommer, skyller han på att han har två små barn som stökar och stojar kring sig och att han var stressad. Sanningen? Han var ensam. Han har inga små barn, de var tonåringar. Men de var inte ens med honom.
I ett tidigare förhör har man kunnat tolka det som att han dessutom hade en kvinna med sig på Pantbanken. Men det ska jag inte ta gift på. Men inga barn.
Åklagaren frågar varför han satte sprätt på pengarna. Runar förklarar att han som småbarnspappa har många omkostnader. Många hål att fylla. Han behövde köpa barnkläder, tanka båten (som han precis sagt att han inte hade...), köpa fotbollsutrustning och betala fotbollsläger. Inget av detta var dock sant. Han köpte ett smycke (en guldlänk), sedan tog han taxi genom hela stan för att köpa exklusiv choklad och vin, tog en taxi till city där han tog in på hotell och gick sedan till en fin restaurang för att äta en trerätters middag med sällskap. Allt står i fuppen. Han brände allt på en helg. Nästan målmedvetet brände han varenda öre.
Han säger i förhöret att han har fått kontrakt som krönikör för en tidning (svenska morgonbladet). Där skulle han få 50.000 kronor i månaden. Det är bra betalt av en tidning som knappt har en enda läsare. Inte ens erfarna journalister tjänar sådana pengar. Än mindre en värdelös skribent som är sinnessjuk. Dessutom har han vid ett tidigare tillfälle sagt (i förhöret kring vårdnadstvisten) att han fick 25.000 kronor i månaden av tidningen. (Mest troligt ett upplägg ihop med arbetsförmedlingen som antagligen stod för merparten.) Dock blev det ingen långvarig anställning och han slutade innan han blev anklagad för detta brott.
Han påstod att han blev av med stora kontrakt som skulle gjort honom till miljonär. Ett Tv-program (Rix) gjorde han flera avsnitt, men de fick inget lyft. Knappast några miljoner heller. Möjligen några tusenlappar. Filmrättigheterna har han redan fått betalat (svart) för. De pengarna satte han sprätt på redan innan han åkte in första gången. Något bokkontrakt har han aldrig haft och kommer aldrig att få, eftersom han är en värdelös författare helt enkelt.
Min favorit är i slutet av programmet. Här får han frågan om vilka tavlor det är han sålt (för 300.000 kronor). Det kan han inte svara på, men säger att det är tavlor mest av svenska och norska konstnärer. För att säkerställa lögnen nämner han även en staty av en amerikansk konstnär. Antagligen den som föreställer en cowboy. En souvenir han köpte många år tidigare och som han försökte bluffa till sin fördel genom att hävda att det var ett original i brons (värt en miljon kanske). Men den staty han hade köpte han på ett museum i souvenirshopen. Värt kanske några hundralappar. Men han har ägt kopian och som han har älskat den. När åklagaren frågar honom om varför han varit tvungen att åka till Australien och Asien för att köpa svensk och norsk konst förstår inte Runkar frågan. Åklagaren får påminna honom om att han i ett tidigare förhör sagt att han köpte sin konst där. Runkar försöker förtvivlat komma på ett trovärdigt svar, men har inget.
Till saken hör att Runkar hävdar att han sålde tavlorna 2019, efter att ha varit med om en uppslitande skilsmässa och behövde pengarna för att köpa ett nytt boende till sig och sina söner. (Och det gjorde han ju inte.) Han glömde visst bort att han då redan varit skild i två år... samt att kronofogden varit där och snott en jukebox och ett gevär. De hade nog tagit tavlorna om de funnits där.
Runkar ändrar sin egen historia så många gånger att det är svårt att hänga med. Men kortfattat så swishar han 20.000 kronor till en tant i Västerås. En riktigt stenhård kärring som ljuger värre än Runkar. Ja, hon har ett så oerhört svårt fall av dåligt minne att en dement skulle bli avundsjuk. Hon har kanske sålt en bil hon inte vet om hon har eller inte. Det får anses som ett öppet mål att hon för 20.000 kronor öppnat upp sitt konto till bedragarna (där Runkar får anses vara en del av gänget). Runkar säger att han blivit uppmanad av en kompis att skicka 20.000 kronor till henne. Alltså till henne han aldrig tidigare hört talas om. Och som han sedan får 70.000 kronor ifrån. I ett tidigare förhör har han sagt att det stod hennes namn på bankomatsaldot. Nu stod plötsligt inget namn, för det gör de inte på bankomater. Men han har som sagt fortfarande inte hört talas om henne.
Nu blir det intressant. Den här kompisen som Runkar är så bundis med att han minns att de åt en bättre lunch i Barkarby med... visar sig känna den här aktiekillen Fredrik (som inte finns). Kompisen (vars namn jag aldrig uppfattade) är en skötsam företagare som är van vid att placera pengar (för det är vad företagare gör, enligt Runkar). Han har i många år sysslat med att sälja begagnade skåpbilar och däck och det vet vi ju alla är en oerhört seriös bransch. Av någon outgrundlig anledning berättar Runkar för en uttråkad publik att han fått låna kompisen Anders bil. Den hade dåliga däck så Runkar ville gärna skryta om vilken fin kompis han är. Han sa att eftersom han fick låna Anders bil skulle han byta däck åt honom, hos den här kompisen i Barkarby. Det var en Volvo v70 fantiserade Runkar ihop. Runkar berättar vidare att det inte var någon större deal för Anders att låna ut denna bil (med usla däck) eftersom han själv har en Porsche. Allt går ut på att Runkar vill påskina vilka förmögna och fina vänner han har. Det han glömmer är ju att han faktiskt inte har tillgång till den där bilen alls under sommaren, utan bara en båt, som han inte har när det passar honom. För att påvisa hur svårt det är att ta sig till City från Ytterskärgården (jag tappade räkningen hur många gånger han använder just ordet Ytterskärgården, liksom för att påskina hur off och hur dålig täckning man kan ha. Men Anders har ingen bil alls visar det sig. Allt är lögn.
Så kommer vi till slutet. Runkar kan inte förklara vart tavlorna han sålt kom ifrån, eller vart pengarna tagit vägen. Åklagaren har för länge sedan bevisat att den här Fredrik inte finns. Men Runkar ska ändå ge det ett försök till. Två gånger har Runkar träffat Fredrik. En gång i Göteborg och en gång i Oslo. Han ska då ha fått sammanlagt 300.000 kronor i kontanter. I en Ica-kasse kanske? Inga kvitton finns. Runkar är nämligen van att göra affärer med de stora killarna och då nöjer man sig med ett handslag, som han säger. Så gör Bert Karlsson säger han (som i sin tur har stämt Runar på 100.000 kronor glömde han att nämna). Och eftersom bilhandlarkompisen tidigare satt Runkar i kontakt med en daytrader i Uppsala så har han mycket goda erfarenheter av det upplägget. Tre gånger nämner Runkar Gunnar Zetterberg i Uppsala. Under 2000-talet ska han ha fått inte mindre än 3 miljoner att förvalta åt Runkar. Inga papper behövdes. Så om bilhandlaren gått i god för denne påhittade Fredrik, ja då litar Runkar på honom. Och nu, tre fyra år senare, utan kontakt i övrigt, har pengarna växt och Fredrik vill betala tillbaka Runkar. Men via bilhandlarkillen som nu är en tant i Västerås han inte känner. Ja, nej. Runkars fantasi har sina begränsningar. Och om jag hade gett 3 millar till den här killen i Uppsala skulle jag inte vilja ha med honom att göra längre. För Gunnar har en egen tråd här på Flashback. Ännu en bedragare från Livets ord i Uppsala.
(FB) 51-årig fd elitidrottare i Uppsala lurade till sig över 50 miljoner
Runkar säger att hans "bevis" är att han polisanmält det hela. Men anmälan ledde inte till åtal, eftersom det saknades stöd för historien. Och för att Fredrik inte finns. Det är möjligt att bilhandlaren finns, men han har ju bara förmedlat kontakten med tanten i Västerås och det Runkar säger stämmer ju helt enkelt inte. Idag skriver han på Instagram att hela rättsväsendet är korrupt och att de vill sätta dit honom för att han är kristen. Jag vill se honom utvisad. Jag hoppas verkligen hans barn läser det här och tar avstånd från dåren innan han förstör dem ännu mer.
