Varför känner man sånt äckel inför utvecklingsstörda?

Jättehemsk tråd, jag vet, men jag känner att det KAN ju inte bara vara jag och några få jag känner som upplever äckelkänslor kring utvecklingsstörda. Inte alla, många av de mera högfungerande syns det inte ens på och då påverkas jag inte, men när det är mera uppenbart t.ex. i form av Downs syndrom så mår jag nästan fysiskt illa av att vara runt dem. Speciellt när det ska göras konstiga ljud och dreglas...

Finns det nån psykologisk förklaring till denna avsmak eller är jag bara en allmänt dålig människa?

Är nog inte särskilt ovanligt. Naturens sätt att förvissa sig om att vi inte fortplantar dessa gener kanske.

Tycker downisar kan vara rätt roliga men när det dreglas och hålls på är det naturligtvis mindre roligt.

Det är helt naturligt.

De väcker äckel på en primal nivå eftersom de triggar igång responser på flockdjurs nivå där utomstående och genetiska defekter är ett hot mot flockens resurser och därmed överlevnad.

Ja vore de djur blev de förkastade redan av mamman och svalt ihjäl. Förr satte väl även människor ut dem i skogen.

Det är normalt att hajja till när något är annorlunda än vad man är van vid.

Däremot skulle jag påstå att du är en riktigt dålig människa men du är inte ensam.

instämmer helt, rätt enkel logik

Därför att du är rädd att känna igen dig själv och din egen sårbarhet.

Om man känner äckel inför människor som på något sätt är annorlunda, oavsett om det är utseendemässigt eller en funktionsnedsättning det handlar om, så har man nog någon form av empatistörning. En vuxen människa med empati inser att personen i fråga inte kan rå för hur deras kropp upplevs eller beter sig, och därför så lägger man ingen vikt vid det. Man har helt enkelt ett annat perspektiv på de som lever med handikapp eller svårigheter, än på de som inte har det.

De psykologiska orsakerna till att du uppmärksammar de som är annorlunda är säkert knutna till djupt liggande instinkter relaterade till överlevnad och behovet av att identifiera anomalier för att bedöma deras hotbild. Men i dagens samhälle bör den civiliserade människan klara av att fungera på en aningen högre nivå, och hantera/bemöta folk med handikapp på ett mer empatiskt sätt.

Om man inte instinktivt känner äckel inför utvecklingsstörda människor så man antagligen något genetiskt fel eller en störning i hjärnan, typ som människor som tänder sexuellt på bajs.


En människa med empati rår inte över sina instinktiva reflexer, exempelvis äckel. Att personen inte kan rå för att hen borde aborterats på fosterstadie har inget med äckelkänslan att göra.


Människor är inte civiliserade, vi är en tunn fernissa av civilisation ifrån att vara en blodtörstig pöbel.

Man kan f ö bemöta defekta människor på ett civiliserat sätt, även om man finner deras existens motbjudande.

Jag känner absolut inte äckel inför dem. Möjligen beror det på att jag hade en kille med Downs i mitt grannskap när jag växte upp.

Min far arbetade också med utvecklingsstörda under den senare delen av sitt arbetsliv och jag besökte honom ofta på hans jobb (han var chef inom kommunen för en verksamhet för personer med begåvningshandikapp.) Jag tyckte om att skämta och slänga käft med klienterna.

Om du känner äckel för dem säger det nog mer om dig än om de drabbade.

Det är nog precis tvärtom. Om man känner äckel har man någon störning.

Nope, det är som sagt helt naturligt och sker rent instinktivt. Det är en extremt grundläggande egenskap hos samtliga flockdjur att kunna identifiera och avvisa defekta exemplar från flocken.

Att inbilla sig att denna reflex upphört för att vi de senaste 40 åren börjat godhetsknarka och lalla med retards för att överyga oss själva om hur civiliserade vi är ändrar inte miljoner års evolution.