Citat:
Ursprungligen postat av
Tandan
Det finns såklart massa andra vägar att välja, Nietzsches svar är ju ett exempelvis eller Camus eller Sartres. Eller så kan man fortsätta att sysselsätta sig med sagor och fantasier utan bevis som dom troende gör. Det finns dock bara en väg som är verkligt anpassad efter hur verkligheten ter sig av allt att döma, och det är att du inte kommer veta att du ens levt efter att ha genomgått en massa fysiskt och psykiskt lidande. Alla livsbejakande ateistiska vägar blir i ljuset av detta faktum rätt löjliga.
Min poäng är just det att det finns många olika vägar att välja, precis som dina exempel visar några exempel på.
Visst är vi dödsdömda och med största sannolikhet finns inget efter detta.
Poängen är att det finns många sätt att finna mening i livet trots dess flyktighet.
Eller kanske just för att det inte går att ta för givet?
Saker som är unika och svårfångade tenderar ju att ha ett högre värde än det som finns i överflöd.
Varför skulle detta inte gälla i livet?
Värdesätter vi inte tiden högre om vi verkligen inser att den är utmätt jämfört om vi haft oändligt av den?
Eller för att anknyta till stoicismen
”Du har makt över ditt sinne – inte yttre händelser. Förstå detta, och du kommer att finna styrka.” – Marcus Aurelius
Varför lägga så mycket energi på döden som vi ändå inte kan undvika?
Dessutom finns det inte något djupt narcissistiskt i att kräva ett högre syfte i livet just för dig?