Kan man vara 100% säker på något?

Genom logiken i det. Den är uppenbar. Som jag säger, måste du visa på något sätt, att det skulle kunna vara annorlunda för att få mig att tveka. Inta bara att säga att det kanske inte är som jag säger, bara för du hade någon övertygelse tidigare, om att det skulle kunna gå att leva för evigt på det sättet. Vilket det inte går. Din osäkerhet, behöver inte vara min.

Men vad är logiken i det? Hur förklarar du att något som du en gång trodde var riktigt plötsligt inte stämmer längre?

Det du ägnar dig åt är ignoransargument vilket är tankefel. Det faktum att du inte vet hur medvetandet fungerar eller skulle kunna kopieras säger ingenting om huruvida medvetandet kan kopieras eller inte.

Vet du hur fälteffekttransistorer fungerar eller är de också omöjliga bara för att du inte vet hur de fungerar?

Logiken i att det inte går att kopiera ett medvetande och få evigt liv därigenom, har jag väl visat gång på gång. Ingen har sagt emot eller visat att jag har fel där. Argumenten mot är att jag inte kan vara säker på det. Däremot är jag 100% säker på det, om ingen kan visa något annat som rubbar min övertygelse.

Hur jag förklarar att något som jag trodde en gång var riktigt, inte är det längre? Oftast genom att tänka: "Intressant! Se där!" eller liknande och ta till mig det.

Hur förklarar du för dig själv, att man inte kan få evigt liv genom att kopiera ett medvetande till en annan kropp? Förnekelse? Att det helt hypotetiskt, utan argument för hypotesen, kan vara det och fortsätta att tro på det. Gud kan förstås existera också med det tankesättet också. Allt är möjligt, men knappast troligt.

/Du har RÄTT gällande ditt exempel
/men FEL gällande din teori.
T ex är det helt säkert att gud inte finns
och att övervärderade bubblor spricker förr eller senare.

DÄREMOT är det troligt men inte säkert att ekonomiska bubblor kommer att fortsätta bildas eftersom en stor del av investerarna inte begriper och dras med psykologiskt i hypes. MEN det kan ju tänkas att det kommer att byggas SMARTA investeringsverktyg någon gång i framtiden som undviker att agera fel genom att bygga på och begripa FA-analysering, som bygger på RÄTTA värden. De nuvarande investeringsverktygen är KORKADE LÄTTLURADE eftersom de bygger på TA, vilket bara tittar på vad andra betalat, varav många är korkade, vilket t o m kan SKAPA STÖRRE BUBBLOR...

Jag förklarar det ganska enkelt med att du inte kan vara 100% säker på något och att du kan upptäcka något runt hörnet som du inte kände till tidigare.

Du har fortfarande inte förklarat hur din kunskapsfilosofi fungerar.

FET-trissor är jag väl insatt i.

Men ditt argument, är att du menar på att det är fel att vara 100% säker på det. Det blir nästan ett moraliskt argument från dig. Att jag inte får det. Men det handlar förstås om min inre övertygelse. Hur övertygad jag är.

Egentligen, handlar det jag säger om logik. Någon måste förklara hur man skulle kunna leva vidare i en annan kropp genom att bara kopiera medvetandet. Kan ingen det, är jag säker på att det inte går. Det handlar vad kopiering faktiskt handlar om. Man för inte över ett medvetande, när man kopierar det. Originalet är kvar i den gamla kroppen och upphör när den dör utan att kunna uppleva nåt mer, hur än man ser det.

Sen finns det lite filosofiska debatter om det här, som jag debatterat tidigare någonstans här där jag menar att man för lite falska argument inom filosofin. Som att en kopia skulle bli originalet om man förintade originalet. Men originalet är det man gör kopian av, som i sin tur kan ses som ett eget, annat original, om man kopierar det. Men en kopia är alltid en kopia och inte samma sak fysiskt, som det man kopierat av.

Vilket trams. Du säger att jag inte får vara 100% säker. Jag ser inget bakom något annat hörn som skulle förändra det här, vilket jag gör i många andra sammanhang. Det är du som är ignorant och inskränkt och förstår inte att övertygelsen kommer inifrån. Eller varifrån skulle den annars komma? Du för fram en dogm, som du menar man måste anse är sann. Att man får inte vara 100% säker om något, enligt den.

Men kan någon visa något vettigt argument mot det jag säger, kommer jag att ändra mig. Men fram tills dess kommer jag att vara 100% säker.

Jag menade precis vad jag skrev, att du inte kan använda din egen okunskap om hur något skall gå till som argument för att det skall vara omöjligt. För hundra år sedan visste ingen hur man skulle tillverka halvledare så att man får plats med miljarder sådana på en yta stor som en fingernagel och idag vet både du och jag hur det går till. Betyder det att det var omöjligt för hundra år sedan men möjligt idag? Inser du inte att du gör ett tankefel så är det inte moraliskt klandervärt men det försvårar vidare diskussion.

Antag följande tankeexperiment:

Vi väljer ut två försökspersoner A och B och så växlar vi deras minnen genom att konfigurera om deras neuroner så att A minns allt B mindes fram till experimentets början och B minns allt A mindes, men att ingen behåller sina tidigare minnen. Efter utbytet av minnen låter vi personerna träffa varandra och efter en stunds diskuterande kommer båda personerna fram till att de är samma person som innan men att de har bytt kroppar, därför att båda två ser att den andra har fått den kropp de själva minns att de haft i hela sitt tidigare liv.

Sedan släpper vi in dig i rummet och då kommer du att säga emot därför att du är 100% säker på att ingen växlat kropp utan att de bara växlat minnen, därför att du inte vet hur något annat skulle vara möjligt.

Vem skall vi tro på? De två personernas egna utsagor eller din utsaga eftersom du vet bättre än dem?

Att gå till attack på mig för att du inte kan förklara hur din kunskapsfilosofi fungerar förklarar fortfarande inte hur din kunskapsfilosofi fungerar. Det enda du lägger fram är att "jag känner att det är så..."

Jag framför ingen dogm, jag framför en filosofisk mekanism som faktiskt håller vatten och som du inte klarar att argumentera emot på något annat sätt än "jag känner att".

Du har någon sorts vetenskapsfilosofiskt grund, inte någon mänsklig. Om någon var 100% övertygad för hundrafemtio år sedan, att det inte skulle gå att skapa transistorer. Så var han väl det? Eller menar du, att den som var 100% övertygad om det, inte var det? Det är liksom här du går fel. Att någon är 100% övertygad om något betyder inte ens att det är sant. Bara att den personen är 100% övertygad om det. Förstår du det, eller är du dum?

Frågan är, kan man vara 100% övertygad om något. Svaret är ja. Det kan man vara tills någon kan visa något annat som visar att den har fel, eller om man lyckas så någon form av tveksamhet hos honom. Men fram till dess kan man faktiskt vara 100% säker.

Jag är 100% övertygad, för jag ser ingen logisk väg ur det här. Du verkar vara 100% säker på att jag har fel här. Hur kan du vara det, enligt din egen dogm? Varför är du inte ens tveksam?

Ditt exempel handlar om identifikation, inte det jag pratar om, bådas medvetandet kommer att upphöra när de dör om man inte har fört över det till en annan kropp, oavsett deras felaktiga syn på sin egen identitet. Ingen av dem kommer att kunna leva vidare. De har bara felaktiga minnen. Den som man kopierat de felaktiga minnena från, kommer inte att kunna uppleva vad den andre upplever.

Det är samma som om man kopierar ett medvetande till någon annan. Så kommer han att tro att han är den personen och identifiera sig som den. Han kommer att ha ett eget medvetande och kan säkert lura alla. Det är bara det, att originalet kommer aldrig att kunna uppleva det han upplever. Samma som i ditt exempel egentligen.
Lura människor att saker inte är som de är, är inte svårt. Det betyder inte att det är så. Se transdebatten, där många faktiskt tror att man kan byta kön. Helt bissart. Postmodernism.

Men hur kan du vara 100% säker på att din dogm håller vatten. Mer än att du är känslomässigt anser det. Det jag säger, om att kopiera medvetande håller förstås vatten också. Men det får man enligt dig inte vara säker på. Varför?

Du säger emot dig själv. För enligt din egen dogm, kan du inte vara säker på att din filosofiska mekanism håller vatten, då inget kan göra det enligt den. Jag menar nog till och med att den går att ifrågasätta rent argumentationsmässigt. För finns det en människa, t.ex. jag, som faktiskt är 100% säker på det jag säger, faller den förstås.

Är du vänster så du kan hålla två motsägelser i ditt huvud utan att reflektera över dem?