Citat:
Ursprungligen postat av
LonoMono
Ja, det är ju en klok insikt.
Man måste ju väga sannolikheter. Ingen kan ju i dag veta hur det var. Men eftersom extjejen tydligen - och inte bara enligt Per Lindeberg - såg ut som en prostituerad samt att de bodde vid just den tunnelbanestationen, så är ju det en mycket mer trolig förklaring till observationen. Som alltså återberättades av poliskvinnan först flera år efter händelsen.
Nej, hon lever och var med i dokumentären dessutom.
Jag tror också att man inte kan veta exakt vad de olika vittnena, experterna hade för eventuella motiv, det är här det spårar lite. Man kan såklart spekulera om mytomani, karriärism, uppmärksamhetskåta typer, visst, speciellt om man då vill mosa några särskilt dumma individer som borde skämmas. Ändamålen helgar medlen, om det absolut viktigaste i den här härvan är att ge två personer upprättelse och sympati hos allmänheten (julkort, pepp) måste man på andra sidan ha skurkar och mytomaner som kan väcka lika stor avsky som de andra får kärlek. OK, lär man sig jättemycket av det?
Till exempel: får inte intrycket att fotohandlarparet ljög. När jag går till dokumenten alltså. Andra kan få ett annat intryck. Men Kammarrätten tog deras uppgift på allvar.
Det borde de inte ha gjort - det höll inte som bevis av en massa skäl (kom flera år efteråt, inga kopior av bilderna kunde presenteras, ingen stödbevisning i form av andra som mindes bilderna osv).
Om man rotar i
varför det blev fel (för det menar väl nästan alla i dag), vill man skruva upp volymen:typ både polis och åklagare och Kammarrätt insåg att fotohandlarparet var mytomaner men bestämde sig för att fästa stor vikt vid vittnesmålen just för att de ville sätta dit läkare och obducenten. Det passar bra med en bild av en konspiration av en sekt av manipulativa individer. Och spindeln i nätet en manipulativ mamma som allt står och faller med. Allt annat är bisaker.
T.ex mytomaner som ville bli kändisar. Feminister som demonstrerade och krävde av de blev av med läkarlegitimationerna, en karriäristisk åklagare, å så lite karaktärsmord på Jovan Rajs, en barnpsykiater och mamman. Det galna 80-talet. En helt annan tid.
Ska ändå bli lite intressant att se hur feministerna hanterar det här. Nina Björk verkar ha varit övertygad om männens skuld ända tills hon såg den nya dokumentären och det väcker frågor om TV-mediets övertygande kraft till skillnad från en massa snåriga juridiska dokument och sega långa böcker av Per Lindeberg och andra.
Hade inte Catrine da Costa en slaktare i bekantskapskretsen som redan dömts för styckmord?
Hur gick det med det DNA-testet?