Överdos dureferon

Toxicitet: Oorganiska ferrosalter är mest toxiska. Järnsalter är farligast för små barn. Toxiska doser: <30 mg Fe2+/kg ger ingen-lindrig förgiftning, 30-60 mg Fe2+ /kg måttlig och
>60 mg Fe2+/kg allvarlig förgiftning. Bestämning av initiala serumjärnet har ett prognostiskt värde, men det föreligger senare i förloppet inte alltid korrelation mellan förgiftningens svårighetsgrad och serumjärnnivå.

Symtom: Buksmärtor, kräkningar, diarré eventuellt med blodtillblandning, dehydrering, metabolisk acidos, somnolens och chock. I allvarliga fall kan efter ett relativt symptomfritt intervall på 6-24 timmar symptom åter inträda med koagulopati, kardiovaskulär kollaps (hjärtsvikt pga myokardskada), hypoglykemi, leverpåverkan, njursvikt, kramper, koma. I allvarliga fall även risk för tarmperforation samt levercirrhos och pylorusstenos i efterförloppet. Septikemi av Yersinia enterocolitika.

Behandling: Om befogat ventrikeltömning. I vissa fall tarmsköljning. Tag järnserum. Rehydrering, acidos- och elektrolytkorrigering påbörjas snarast. Vid anamnes på stort intag (>60 mg Fe2+/kg kroppsvikt) eller om patienten redan har kliniska symptom eller metabolisk acidos ges deferoxamin parenteralt parallellt med ventrikeltömning och symptomatisk behandling. I övriga fall kan S-Fe-svaret inväntas och deferoxamin ges med ledning av svaret. Dosering av deferoxamin: 15 mg/kg/tim i intravenös infusion tills patienten är symptomfri, ej har metabolisk acidos och S-Fe sjunkit till <60 mikromol/l. I svåra fall kan högre doser behövas. Metabolisk acidos kan indikera kvarstående toxisk påverkan. Patient i prechock eller chock behandlas intensivt med elektrolytlösningar, plasma, eventuellt blodtransfusion, optimal syresättning. Vid behov av vasopressorer föreslås dopamin. Lever- och njurfunktion följes. Dialys eller hemoperfusion vid njursvikt. Övrig symptomatisk terapi.