Citat:
Ursprungligen postat av
Bjurra
Jag undrar hur det gick till när tingsrätten kom fram till sitt beslut. Domaren och en nämndeman ville frikänna, resten ville fälla. Satt man och diskuterade länge innan man lade sin röst? Är det som i 12 fördömda män? Försökte domaren tala lite förstånd med gaggiga nämndehen?
För en utomstående verkar det helt absurt att man med rådande bevisning tyckte att de åtalade var skyldiga bortom rimligt tvivel. Jag undrar hur det kändes för domaren att sitta och formulera en dom som man själv tror är del...
Några uttalanden av nämndemännen efter första rättegången 1987.
”Visst är det klart att de utförde styckningen, den var inte normalt utförd.”
”De är perversa.”
”... tog det här beslutet för att få en psykundersökning på dem.”
rättens ordförande närvarade inte vid rättens sista överläggning
Känns som de köpte vad 1,5 åringen ansågs ha varit med om.
"ny rättegång i Stockholms tingsrätt 1988, ovanlig bland annat eftersom de åtalade inte var häktade, vilket annars är obligatoriskt vid mord.
rätten ogillade samtliga åtal mot de bägge männen (som även var åtalade för grov otukt med barn respektive misshandel)."
Senare ska JK ha sagt att det skälen för att ogiltigförklara första rättegången inte var tillräckliga.
Hade nog varit bäst för de åtalade om de kunnat överklaga till HD.