Citat:
Ursprungligen postat av
Black.Panther
Dumheter. Ett barn behöver vägledning. Du kan gå vidare med ditt genustrams.
Vet du vad de flesta av världens riktigt stora artister har gemensamt? De hamnade där genom att följa sin passion och i de flesta fall med stort stöd av resursstarka och känslomässigt närvarande föräldrar. (Det där med att konsten föds ur lidande är för övrigt också totalt trams som bara svårmodiga estetungar tror på).
Du kan på sin höjd vägleda i att stötta barnet mot vad hon själv vill, kanske med mest som lite tjat här och var när de vill ge upp för att det är svårt. Du kommer aldrig tvinga ditt barn till att bli en framgångsrik artist för för varje barn som är dittvingat finns minst ett som är där för att den vill vara det. Vem tror du lyckas bäst, en som är där för att få leva ut sin passion för det, eller en som bittert avskyr varje minut men går för att slippa få skit av sina föräldrar? Du kan fråga miljontals asiatiska barn som tvingades spela piano och fiol i timmar varje dag för att sedan aldrig röra ett instrument igen så fort de flyttat hemifrån.
Hur som helst, allt det ovanstående är inte så relevant just nu för att
din dotter är för fan TVÅ ÅR gammal. Du vet inte ett jota om hur hennes utveckling kommer se ut, med så små barn är det total slump bland förmågorna och det är extretm ojämnt hur snabbt de utvecklas. Många småbarnsföräldrar gör det väldigt mänskliga misstaget att tro för mycket om vad de ser, och många hyser en outtalad men nästan desperat förhoppning om att barnet ska vara särskilt begåvat på något sätt. Den stora majoriteten är det INTE. Tidig eller snabb utveckling är lätt att misstolka som att det betyder något på sikt, i de absolut flesta fall gör det inte det. När barnen väl kommit upp i åldrarna 10-15 år brukar det jämna ut sig utvecklingsmässigt och de som tidigare verkade "begåvade" visar sig bara varit "tidiga", vilket absolut inte är samma sak.
Vet inte om du lagt märke till det än men i princip ALLA tvååringar får gott om komplimanger av omgivningen, dels för att så små barn i regel upplevs väldgt söta och dels för att omgivningen vet hur glada föräldrarna blir av att höra det.