Ja att den görs skyddsvisitationer av dom som är omhändertagna exempelvis Lobad, är okontroversiellt!
Allting nedanför visar vad som gäller;
Övrig polispersonal
DD har uppgivit i huvudsak följande. Han genomförde intransporten av BB tillsammans med kollegan EE. Han kan inte minnas vem som gjorde skyddsvisitationen av BB innan hon blev insatt i bilen. BB var kraftigt berusad, luktade alkohol och var labil i sitt humör. Han föredrog ärendet för FF som beslutade att omhändertagandet skulle bestå. EE genomförde en första visitation av BB:s smycken, skor och andra tillhörigheter bakom en skiljevägg utan insyn från honom eller de andra som fanns i inskrivnings rummet.
Dokumentation
Den som ska tas in i en förvaringslokal ska senast vid ankomsten kroppsvisiteras för att söka efter otillåtna föremål, om det inte är uppenbart obehövligt ( 4 kap. 2 § häkteslagen).
https://lagen.nu/avg/jo/4945-2016
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Visst bortfall i statistiken sidan 185
En anledning till det är att Polisen inte alltid rapporterar oidentifierade personer till Transportstyrelsen. Det beror på att
Polisen har begränsade möjlighet och skyldigheter att vidta åtgärder för att fastställa identiteten på en omhändertagen person som inte vill identifiera sig. En anmälan till Transportstyrelsen förutsätter att identiteten är fastställd (7 kap. 9 § körkortsförordningen (1998:980) och 6 kap. 2 § RPSFS 2000:57 FAP 023-1). Polisen rapporterar i varierande utsträckning oidentifierade
personer till Transportstyrelsen, visar våra intervjuer.
https://www.vardanalys.se/wp-content/uploads/2018/03/Rapport-2018-1-En-lob-i-m%C3%A5l.pdf
Justitieombudsmannen sidan 4;
Rättsliga utgångspunkter
Det finns inte någon uttrycklig föreskrift som ger polisen en generell befogenhet att fråga en person om hans eller hennes identitet. Om det är nödvändigt för att fullgöra en tjänsteuppgift anses dock en polis få fråga en person om hans eller hennes namn eller hemvist. En skyldighet för en enskild att besvara en sådan fråga och rätt för polisen att använda tvångsmedel för att fastställa någons
identitet finns endast i de fall som anges i lag. Bestämmelser om identitetskontroll finns bl.a. i 14 § polislagen och i utlänningslagen.
https://www.jo.se/app/uploads/resolve_pdfs/914310_4222-2016.pdf
LOB
2 § Vid omhändertagande skall tillses att åtgärden ej orsakar den omhändertagne större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till åtgärdens syfte eller väcker onödig uppmärksamhet.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1976511-om-omhandertagande-av-berusade_sfs-1976-511/
ID-handling är inget otillåtligt föremål, även om Pl19 första stycket 2 medger visitation efter id-kort, så avstyrker PL8§ första stycket sådan visitation då den inte är nödvändig som ifall där den brottsmisstänkte vägrar att identifiera sig för att undkomma lagföring. Se PL8§;
Allmänna principer för polisingripanden
8 § En polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift skall under iakttagande av vad som föreskrivs i lag eller annan författning ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Måste tvång tillgripas, skall detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås.
Ett ingripande som begränsar någon av de grundläggande fri- och rättigheter som avses i 2 kap. regeringsformen får ej grundas enbart på bestämmelserna i första stycket.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/polislag-1984387_sfs-1984-387/