Tre syskon boende i familjehem tvingas flytta mot sin vilja

Nej alla verkar ju vara överens om att familjen inte haft pengar till mat och el. Socialtjänsten kan ha vägrat ekonomiskt bistånd men haft svårare att säga nej om mamman påstått att det funnits våld i hemmet. Varför skulle mamman ha fortsatt tät kontakt med pappan om han utsatt familjen för terror och de fått skydd genom soc?

Jag tycker att FR går för långt som totalt avfärdar mammans förklaring.

Du är inte så insatt i våld i nära relation märker jag. Varför går misshandlade kvinnor tillbaka till sina förövare? Detta händer dagligen.

Det är väl inte tal om flytt från fosterfamilj och hem utan från en fosterfamilj till en annan varför är det så stort fokus på föräldrarna i diskussionerna?

Flytten grundar sig på att umgängen ska förenklas och att barnen ska få tillgång till sin kultur. Det är bara det att föräldrarnas rätt till umgängen borde begränsas med hänvisning till bakgrunden i ärendet. Alltså finns ingen anledning för soc att flytta barnen bara för att de vill vara föräldrarna till lags och/eller spara pengar.

Det nya familjehemmet verkar vara kommunens egna och är därför billigare. Det är en ensamstående kvinna med tre barn varav det yngsta är under ett år. Lämpligheten i att flytta barnen dit bör skarpt ifrågasättas enbart på den grunden, oaktat det faktum att det aldrig kan vara barnens bästa att tvingas att flytta från sin trygga anknytning.

Det finns praxis från HFD i ett mål gällande omplacering under LVU att barn ska bo kvar i det familjehem där de har sin trygga anknytning.

För att svara på din egentliga fråga så finns det all anledning att befara att kommunen har som slutligt mål att återförena barnen med deras förövare. Därför fokus på de biologiska föräldrarna.

Om inte åklagaren kan åtala med barnens trovärdighet som grund så är ju barnen inte trovärdiga vittnen.

Ojsan, då får du kontakta förvaltningsrätten i Falun och kammarrätten i Sundsvall och berätta för dem att de hade fel i sin bedömning gällande barnens trovärdighet.

Varför åklagaren har lagt ned förundersökningar kan jag inte svara på eftersom jag inte har tillgång till åklagarens beslut. Det jag har tillgång till är att en svensk överrätt har slagit fast att barnens berättelser är trovärdiga.

Varför tror du att kammarrätten specifikt nämnde att detta att åklagaren lagt ner ärenden mot pappan inte inverkar på barnens trovärdighet?

Ja, för Sverige är ju verkligen bra på att bestämma vad som är "barnets bästa", eller hur?
Att dö i ett fosterhem, eller på en institution har alltid varit "barnets bästa". Det var enligt "barnets bästa" som mödrar övertalades att ge bort sina barn till medicinska experiment på Eriksro och Vipeholm.

Nu är det ju så här: En svensk överrätt i en specialdomstol har bevisvärderat barns utsagor utifrån en BBIC-utrednings beskrivning av utsagan. Inget barn har blivit hört som vittnen i en förhandling.

Åklagarmyndigheten har däremot bildat sig en egen uppfattning om att barnets trovärdighet inte är så hög att en tingsrätt skulle bedöma dem trovärdiga. Åklagarmyndigheten lutar sig mot primärkällan, dvs förhöret.

Vi har sett detta fenomen förr; Självaste HD har underkänt en dom och frikänt den ankalgade på basis av att barnens utsagor inte var trovärdiga. Däremot har Förvaltningsrätten och Kammarrätten ansett att barnens beskrivningar var trovärdiga (som socialsekreteraren hade kryddat). HD gick så långt i fallet att de beordrade kommunen att återförena barnen med sina föräldrar, då inget brott hade begåtts.

Sverige har fri bevisvärdering och då värderas varje enskild bevisning för sig i varje förhandling. Det betyder att tre olika instanser kan värdera samma bevisning helt annorlunda.

Är inte ett barns utsaga trovärdigt nog att åklagare anser sig förpliktat att väcka åtal, ja då har inget brott begåtts. Då föreligger heller ingen grund för LVU §2 i det läget. Sedan kan socialhandläggarna hitta på andra skäl till varför en LVU §6 skall införas. Då har åklagarna inte något att säga till om.

Barnets bästa är att alltid återförenas med sin biologiska familj eller släkt tills det är bevisat att familjen är olämplig.
Barnets bästa är just det bästa för barnet, dvs det som barnet mår bra av. Det är inget som socialtjänsten bestämmer om. Det ska mycket till innan det bästa för barnet är adoption hos en fosterfamilj som knappt kan barnets namn.

Den HD-domen vill jag gärna läsa, kanske är OT att lägga ut här men skicka gärna NJA på PM.

Du menar alltså att kammarrätten i Sundsvall var ute och cyklade? Även om förvaltningsdomstolarna kanske inte lockar de allra skarpaste knivarna (notariepoängen är alltid lägre där) så bör domarna i målet ändå vara väl medvetna om det du anför här. Ville de bara ge åklagaren en känga?

Vad hade du och politikerna i Kammarrätten tänkt er att mamman skulle göra? Är det kanske, enligt er, "barnets bästa" att bli bältad och sedan få tandborsten intryckt i munnen?

Ingen vettig vuxen person skyller ifrån sig på ett barn.

Pappan anför att familjens problem beror på samma dotter. Han visar ingen självinsikt.

En vettig förälder ser till att barnet får den hjälp och vård som barnet behöver, vad det än är. Det är man skyldig till enligt lag.

Dessa föräldrar har misslyckats med det, och skyller dessutom ifrån sig på sitt eget barn.

Såvitt jag vet så borstar dottern tänderna frivilligt i sitt familjehem. Det gick alltså att lösa. Märkligt va?

Lite grundläggande processrätt i LVU-förhandlingar...

1. Vi socionomer gör en grundläggande BBIC-utredning.
2. Kommunernas jurister går med denna utredning likt en bibel till FR.
3. FR läser ENBART utredningen och har inte kompetensen att bedöma det sakliga i utredningen.
4. Kammarrätten läser ENBART utredningen och domskälet från FR. De har heller inte någon kompetens i socialrättsfrågor.

Så, nu är ett LVU fastställt så länge som rätt lagrum och förhållanden finns i utredningen. Vad barnet tycket, vad som är barnets bästa osv. skiter rätten fullständigt i. De har ingen kompetens att bedöma det sakliga i utredningen.

Kammarrätten försökte framhäva utredningen då föräldrarnas ombud just påpekade att pappan var frikänd. De litade på att socialsekreterarens beskrivning av barnens utsaga var korrekt. De hade inte sett barnens polisförhör, som åklagaren har gjort.