Hur mådde ni som nyseparerad, varannan vecka och nytt boende?

Hur mådde ni som nyseparerad, varannan vecka och nytt boende?

Jag är i stadiet precis. Jag har fixat allt men jag tänker att jag vill vara ensam helt i 1-3 månader i det nya boende för att känna av vilka känslor jag får. Jag minns när jag bott själv tidigare där jag besökte mina föräldrarna ofta. För att äta, hänga och prata vilket till slut gick så långt att jag tröttnade och man lärde sig som sagt inte läxan att bo själv. Det kanske berodde på att jag bodde i en skolåda och att det inte var den allra bästa känslan just där och nu gör jag allt jag inte kunnat och känner glädje i vardagsbestyen.

Nu har åren också gått och jag har skägg som tomten.

Hur gjorde ni? Hur mådde ni? Vad hände de där första 12 månaderna i livet som antingen fri, bedrövligt ensam eller något annat?

Skönt slippa ångesten från alla bråk. Men också ångest för att räcka till som förälder. Kontaktade alla gamla vänner, deras stöd, sympati och närvaro gav mig allt stöd jag behövde för att inse att det skulle gå bra. Att gå ut på stan, se på folk och festa lite lagom gav också ny glädje.

Det är skönt att vara själv ibland, men samtidigt ensamt..

Det är nog viktigt att man har någon slags umgänge iaf. En del kan få tillräckligt på jobbet. Om du inte har det så försök umgås med kompisar/familj. Om det inte funkar är det en god idé att ansluta till någon slags förening eller fördjupa sig i ett intresse som även ger social kontakt.

Var beredd på att det kommer krävas mycket av dig då du har barn/barnen samt att du eventuellt behöver någon dags återhämtning veckan då inte är ensam med barn. Försök förbereda inför barnveckan innan genom att handla/tvätta osv. innan de kommer för att avlasta för dig själv.

Mådde risigt länge, tyvärr.

De där 12 första månaderna satte jag igång kukkarusellen för att det är roligt att rida på den.

Som kille är det såklart lite svårare. Spela SuperMario?

Fattar inte riktigt sammanhanget. Har du barn, men tänker att du inte ska träffa dem första månaderna? Eller menar du vara ensam de veckor barnen inte är hos dig?

Jag tyckte det var skönt att allt var "färdigt". På barnveckorna blev det intensivt med all logistik och omvårdnad och man fick självklart anstränga sig mycket, medan på de barnfria veckorna var jag ute och träffade många tjejer och "tog igen" det tråkiga sexliv jag haft de sista åren.

Ja, slippa bråk blir riktigt bra. Jag ska nå ut till några i familjen som har barn så att mina och deras kan lära känna varandra. Träffa kompis över ett glas och en annan med barn för att från lite videosamtal sedan dra ditt över dagen och hälsa på.

Ja, det kommer att fungera galant. Tack för tipsen. Någon förening som hjälper folk i samtal kanske eller extra jobb 1 dag i veckan är det jag funderar på.

Tråkigt. Jag hoppas det är bättre med dig. Jag klarar mig på den fronten.

Just att ta det lugnt är det lite detta jag menar att inte kötta så att säga. Inget fel med det.

Ja och ja och nej och nej. Ja, jag menar att lugna sig med att nå ut eller starta nya relationer innan jag själv landat lite. Sedan om barnen är hos mig den veckan eller inte påverkar ju inte det.

Jag tror det blir riktigt bra. Det kommer bli svårt att säga så mycket nej, tror jag. Jag ska vara mig själv så jag får hoppas att jag inte är oemotståndlig.

Nej jag skojar. Men njut av lugnet bara. Jag har varit själv i många år. I början fick jag för mig att jag kanske kunde träffa någon senare (barnet var litet). Men det dröjde inte länge innan jag insåg att det bara är en norm man verkligen inte behöver leva upp till för andras skull.

Det sägs att det tar minst 8 månader att komma över ett förhållande. Så vänta minst ett år innan du börjar inleda ett sådant framtida förhållande. Detta inte minst för att den tilltänkta ska kunna veta var den har dig så att du inte velar tillbaka till din fd igen.

Personligen skulle jag inte se efter en ny kvinna ifall/när vi separerar.
Slippa dramat i vardagen och vara världens bästa pappa varannan vecka.
Win/win skulle jag säga.

Skulle helt klart rekommendera att vara ensam ett tag. Minst 6 månader men kanske hellre upp mot 12-18. Det krävs tid att hitta sig själv efter en relation, särskilt om den har varit lång. Det är tufft för en del att vara ensamma men jag anser att "alla" behöver tid för att rekalibrera om sig själv så man kan gå in i en ny relation utan att ha för mycket av den gamla kvar samt veta mer om sig själv, vad som är viktigt och vad man vill. Vem man är idag jämfört med den man var när man gick in i sin senaste relation. Sedan även reflektera över sin gamla relation, vad var bra, vad var dåligt. Vad ska jag ändra på i min nya? Hur betedde jag mig? Vad gjorde jag fel etc.

// CC