Citat:
Ursprungligen postat av
Septemberflicka
Givetvis. Först utförs en kostsam förhandsbedömning för skattemedel, och därefter beslut om eventuell kostsam utredning för skattemedel och därefter fattas i regel beslut om att lägga utan insats. Dvs tusentals kronor och dyra arbetstimmar helt i onödan pga en hämnddriven olämplig förälder som hellre jävlas med handläggare och myndigheter istället för att inse och arbeta med sina brister.
Det är helt otroligt hur du resonerar. Du verkar inte förstå att även socialsekreterare, precis som alla andra, kan ha problem med sina egna barn. Vad skulle göra dem undantagna från det? Och varför skulle orosanmälningar mot socialsekreterare enbart komma från missnöjda klienter? Det är snarare troligt att vissa socialsekreterare själva bär på egna trauman, med tanke på hur de ibland beter sig, och att de kan ha problem de själva behöver bearbeta.
Det här resonemanget är svårt att ta på allvar och väcker många frågor. Att avfärda orosanmälningar mot socialsekreterare som "hämnddrivna" antyder att dessa aldrig skulle kunna vara legitima, vilket är en farlig hållning. Alla individer, oavsett yrkesroll, kan ha problem som påverkar deras förmåga att agera professionellt. Att förutsätta att en orosanmälan mot en socialsekreterare är ett uttryck för personlig vendetta visar på en bristande förståelse för rättssäkerhet och transparens i myndighetsutövning.
Det är dessutom märkligt att avfärda de resurser som används för att granska dessa ärenden som slöseri med skattemedel. Om vi ska ha ett rättvist och trovärdigt system måste samma regler och processer gälla för alla, oavsett om det handlar om en privatperson eller en tjänsteman inom socialtjänsten. Att på förhand avvisa anmälningar mot socialsekreterare som obefogade underminerar förtroendet för hela systemet och skickar en farlig signal om att vissa yrkesgrupper står över granskning.
Uttalandet tyder också på en förminskande syn på de som gör orosanmälningar. Att kalla föräldrar "hämnddrivna" och "olämpliga" utan att ta hänsyn till om det finns substans i deras oro är både arrogant och respektlöst. Det går inte att komma ifrån att socialtjänsten har makt över människors liv, och den makten måste utövas med hög grad av professionalism och ödmjukhet.
Dessutom är det ironiskt att man här lyfter fram kostnaderna för att utreda socialsekreterare som ett problem, samtidigt som man bortser från de enorma ekonomiska och mänskliga kostnaderna för felaktiga LVU-placeringar. Om en socialsekreterare får en orosanmälan riktad mot sig borde det ses som en möjlighet att visa att rättssäkerheten fungerar och att inga grupper står över kritisk granskning.
Om vi börjar ignorera anmälningar mot myndighetspersoner med hänvisning till att de är "onödiga" eller "hämnddrivna", sätter vi hela systemets trovärdighet på spel. Det är inte bara en fråga om pengar, det är en fråga om att visa att rättvisa gäller för alla.