Citat:
Ursprungligen postat av
TroPelleDet
Såg inga problem med SVT-klippet han skulle ha refererat till. Grejen med public service är ju att de måste säga:
”Många menar att… Trump är rasistisk”.
De måste säga första orden ”många menar att” och sedan framför de sina åsikter, de anses då inte bryta mot objektiviteten eftersom de hänvisar ju till någon annan.
Klart inte public service tar ÖPPEN strid mot Trump eller andra politiker men när de intervjuar ”mannen på gatan” är det ofta en vänsterperson har det visat sig för att få rätta narrativet. Samt Asp (2011) som visade på journalisters partisympatier där 50% av public service medarbetare röstade på MP.
Varför tog Henrik inte upp det och pressade tillbaka? Hur kunde Henrik inte ha koll på deras modus operandi? Haha
Tack, precis vad jag ville skriva.
En välkänd retorisk teknik där någon presenterar sina egna åsikter eller överdrifter som om de vore allmän konsensus eller fakta. Detta kan användas för att manipulera publikens perception och styra debatten.
- Många människor tenderar att lita på vad de uppfattar som "majoritetens uppfattning."
- Att använda uttryck som "den allmänna bilden" kan aktivera den sociala pressen att hålla med.
- Retoriken kan användas för att sprida lögner eller överdrifter. Om tittare inte är kritiska eller informerade, kan de acceptera dessa "sanningar" utan att undersöka dem närmare.
Vidare används nyckelord såsom "rasist", "sexist", "kärnvapenkrig" vilka är laddade med starka känslor och historiska associationer. De används ofta för att väcka rädsla, ilska eller avsky hos publiken. Skapa ett "vi-mot-dem"-tänkande genom att dela in människor i moraliskt tydliga läger.
Dessa ord repeteras än idag; en form av hjärntvättning. Psykologiskt sett börjar människor acceptera ett budskap som "sanning" om de exponeras för det tillräckligt många gånger.
Bara kolla här i Sverige vilka ord används i samband med SD: "högerextrema", "rasistiska" eller "främlingsfientliga". Detta har bidragit till att skapa en specifik bild av partiet, och frågan är inte om kritiken mot SD är berättigad i vissa fall, utan om det är journalistiskt rimligt att använda denna typ av språkbruk konsekvent, utan att ge lika stort utrymme för partiets egen röst.
SVT, och många andra medier, använder dessa äckliga retoriska tekniker när de istället bör vara, eller är särskilt skyldiga att hålla sig till en högre standard av neutralitet och akademisk stringens.