Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Det är viktigt att förstå att en nätverksplacering inte är en lösning som fungerar för alla och kan medföra betydande komplikationer, både för barnet och för familjen. Det är sant att nätverksplaceringar kan skapa svårigheter när det gäller att upprätthålla relationer mellan föräldrar och andra familjemedlemmar, särskilt om umgänget är begränsat av socialtjänsten för att skydda barnet. Men att påstå att alla nätverksplaceringar automatiskt leder till att föräldern förlorar kontakten med sina egna föräldrar eller att relationer mellan familjemedlemmar blir ohanterliga är en överdrift.
I många fall handlar det om att hitta en balans mellan barnets behov av trygghet och stabilitet och förälderns rätt att vara en aktiv del av sitt barns liv. Regler och restriktioner kring umgänge syftar till att skydda barnet och skapa en miljö där barnet kan få den vård och det stöd det behöver. Föräldrar som inte har möjlighet att ta hand om sitt barn på egen hand kan behöva tid för att utveckla de färdigheter och den stabilitet som krävs för att återuppta en mer aktiv föräldraroll.
Många föräldrar har svårt att förstå att en nätverksplacering inte innebär att föräldrar och barn får umgås på samma sätt som tidigare, bara för att släktingarna agerar familjehem. Det är ett missförstånd som kan bero på att föräldrar ser släktingarna som en naturlig förlängning av sin egen föräldraroll. Men i praktiken innebär en nätverksplacering att släktingarna, som blivit familjehem, får ett ansvar som gör att umgänget behöver regleras för att säkerställa att barnet får den trygghet och omsorg det behöver.
Det är också viktigt att ifrågasätta varför det är så svårt att förstå att det kan vara skadligt för barnet om umgänget mellan föräldern och barnet inte regleras i syfte att skydda barnets välmående. Föräldrar som inte kan erbjuda det stöd och den stabilitet som barnet behöver kan fortfarande vara en viktig del av barnets liv, men om kontakten inte gynnar barnet eller leder till stress och förvirring kan det vara bättre att begränsa den tills föräldern kan erbjuda en bättre miljö för sitt barn.
Så länge som barnets bästa är i fokus, bör vi vara medvetna om att nätverksplaceringar, som alla andra vårdformer, kräver en noggrann bedömning och att det finns en rad faktorer som måste beaktas. Det handlar inte om att separera familjemedlemmar eller att skapa onödig konflikt, utan om att säkerställa att barnet får den trygghet och omsorg det behöver för att växa och utvecklas på bästa sätt.
Jag övervägde att ta hand om min brors barn när dom placerades. Jag/ vi ville det men det fanns hinder, t.ex. att min bror skulle kritisera oss för hur vi tog hand om barnen och att vår redan trasiga relation skulle bli en katastrof.
Vi plus soc visste att det skulle bli så så enligt ö.k med dem avstod vi och barnen kom till en underbar familj som gav dom allt dom behövde och lite till. Min familj plus min bror och deras mamma var välkomna att besöka dem några gånger per år. Även mina föräldrar fick hälsa på när vi gjorde det.
Såklart var det en katastrof att min bror och barnens mamma inte kunde ta hand om barnen men faktum är att barnen har utvecklats väl och idag har de egna familjer och funkar hur bra som helst. På alla plan.
Hade de inte placerats hade de inte fixat sina liv, det är jag säker på. Föräldrar med lindriga förståndshandikapp mixat med alkohol och dåligt omdöme har så svårt att klara upp sina och barnens liv.
Fosterfamiljen arbetade hårt med vanliga jobb och djupt engagemang och gav barnen trygghet och stabilitet. Än idag har jag kontakt med dem. Vår familj har mycket att tacka dom för.