Citat:
Ursprungligen postat av
alfamiso
Platt fall för Jönsson. Han hade kunnat undvika det där fula klippet av Bjerström. Har han dåliga researchers?
Henrik Jönsson har många poänger i sin mediekritik och mycket skicklig på att skapa ett tydligt narrativ men detta var pinsamt. Om man vill kritisera SVT och DN för att de är vinklade så måste man själv föregå med gott exempel och vara journalistiskt hederlig. Att klippa avsiktligt så att det verkar som personen säger motsatsen till det den menar är nästan lika illa som deepfake. Det är så oschysst mot Erika Bjerström och DNs journalist när deras syfte var just att skapa det Jönsson efterlyser; en förståelse för dem som röstar på Trump. Jag kan förstå att det kan vara frestande att klippa citat ur sitt sammanhang men man blottar bara strupen för motståndarna och förlorar sin egna trovärdighet.
Croneman hyllar med rätta Anders Holmbergs skickligt tvärlugna karaktärsmord på Henrik Jönsson.
https://www.dn.se/kultur/johan-croneman-nastan-plagsamt-nar-henrik-jonsson-blev-grillad-och-knaperstekt-i-svt/
Citat:
Anders Holmberg hade två mycket talande exempel ur Henrik Jönssons egen filmrepertoar på Youtube, som han envetet uppehöll sig vid. Hans lugn var beundransvärt. Jag tror att det kan ha varit en av Anders Holmbergs absoluta höjdpunkter i karriären, bättre har i alla fall jag inte sett honom.
Citat:
Det allra bästa med Anders Holmberg var kanske ändå att han inte en enda gång kallade Henrik Jönsson för lögnare (trots att lögnen var uppenbar) – utan bara helt iskallt frågade hur det gick ihop med Jönssons egna anklagelser mot SVT (och alla andra medier). Henrik Jönsson snodde in sig i så många bortförklaringar att det fanns ögonblick när man nästan (men bara nästan) tyckte synd om honom.
Samtidigt är DN och SVT medvetna att deras agendasättande journalistik och räddhågsna självcensur varit kontraproduktiv. Rapporteringen i media har faktiskt blivit mer nyanserad på sista åren när det gäller både om Trump, SD, Mellanöstern och migrationspolitik. Däremot är jag liksom Croneman besviken på den ensidiga statspropagandan som fortfarande råder när det gäller vår utrikes och försvarspolitik. Ingen vågar t.ex. ifrågasätta offentligt om vapenleveranser verkligen är det bästa sättet att stöda Ukraina. Kanske skulle vi stället uppmuntrat och hjälpt Ukraina i ett tidigt skede med medling till en realistisk förhandlingslösning med Ryssland.
Denna konsensuskultur bland politiker, journalister och allmänhet är verkligen mycket oroande. Yttrandefrihet och offentlig debatt där åsikter möts och stöts är ju själva grundbultarna för vår demokrati. En journalists uppgift är att ifrågasätta, söka fakta och spegla alla sidor av ett ämne. Den som bara rapar upp den rådande statsideologin av rädsla för sin karriär bör inte kalla sig journalist utan regimens talesperson. Man om man ska kritisera våra mediers partiskhet bör man naturligtvis välja exempel som visar på detta, inte fulklipp av exempel på motsatsen.