Skvaller om United Family Fia (Sofia Palm)

Ibland hör man SP säga något i stil med: -"ni vet inte allt jag gör, jag berättar inte allt för er"

nu läser an detta:

INRIKES
Allt fler falska anmälningar mot socialsekreterares barn
Av Linnea Järkstig
Publicerad 16 december, 06:35

Det blir allt vanligare att socialsekreterare får falska orosanmälningar riktade mot sina barn, rapporterar Ekot. Socialsekreteraren ”Sofia”, som egentligen heter något annat, drabbades och fick under en semester samtal om att hennes barn blivit orosanmälda.
– De här föräldrarna vars barn vi omhändertar blir arga, de hatar oss, och det här är det optimala sättet att hämnas på, säger hon till Ekot.
Åsa Furén-Thulin, sektionschef för socialtjänst på Sveriges kommuner och landsting (SKR), är väl medveten om problemet. Hon menar att det är både olustigt för den som drabbas och att det tar tid och resurser från andra barn som hade behövt tiden.

Är ju på landsbygden de stora husen finns där vanliga familjer med vanliga jobb bor där de har möjlighet att ha ett placerat barn eftersom de har utrymme , det krävs ju att det placerade barnet får eget rum , undantag från det ges möjligtvis i fall ett barn placeras inom släkten och då kan dela rum med sin jämnåriga kusin den är nära vän med

Finns ju tom de som blivit anmälda till soc gällande barn trots att de inte ens har några barn för att de har uttalat sig gällande barn och lvu ..

Det är väl inte så konstigt så illa som socialsekreterare beter sig mot biologiska föräldrar och hittar på i sina utredningar? Ingen rök utan eld.

Vad händer om socialsekreterare får problem med sina barn förresten? Är det samma behandling då tro?

De tar in barn för att finansiera sin livsstil med lantligt liv och hästar mm. Det kostar mycket pengar och tar mycket tid i anspråk en sådan livsstil. Barnen blir isolerade som följd och får svårt att nätverka och knyta kontakter med andra barn.

Placerade barn borde bara få bo i vanliga familjer med egna biologiska barn och kontrollen behöver bli betydligt bättre, då kvaliteten på familjehem är en fullständig katastrof.

Klart det är samma behandling , finns ju soc sekreterare som har fått sina barn placerade precis som det finns läkare , advokater osv som också har barn i familjehem .

Det tror jag knappast med tanke på hur korrupt socialtjänsten är. Hur behandlingen blir hänger sannolikt på vilka kontakter man har inom kommunen.

Med falska orosanmälningar kanske socialsekreterarna lär sig själva hur det känns för andra föräldrar som drabbats av falska orosanmälningar och blivit falskt anklagade för bristande föräldraskap.

Helt sjukt att orosanmälningar kan användas som vapen och "bevis" av socialtjänsten, när det rent av kan vara helt påhittad information.

Det är ju i vanliga familjer barn blir placerade , att det ofta blir på mindre orter är ju för att det där bor vanliga familjer med vanliga jobb som har tid och plats för extra barn i hushållet . Kostnaden för stort hus i ett litet samhälle ligger på nivå med liten lägenhet i storstäder .
Att familjer som lever på existensminimum eller nära nog inte tycker att en det är en vanlig familj om de har råd med en stor bostad i ett villaområde i ett vanligt samhälle där båda har vanliga medeljobb kan det väl inte tas hänsyn till .
Lvu - föräldrar tycker ju att en vanlig livsstil med senesterresor, relativt ny bil och pool är lyxliv när det är så vanlig medelklass lever utan att ha några placerade barn

Gud vilken bitter och arg kvinna.. sinnessjukt vilket humör hon är på jämnt och ständigt.

Det är en farlig och förenklad generalisering att anta att en "vanlig familj" är synonymt med en familj som lever på en viss ekonomisk nivå eller i ett specifikt bostadsområde. Föräldrar som lever nära existensminimum eller har begränsade resurser kämpar ofta under extrema förhållanden som inte återspeglar någon form av "lyxliv", även om deras livsstil kan uppfattas som "normal" ur ett materialistiskt perspektiv.

Att kritisera föräldrar baserat på deras bostadsstandard utan att förstå de underliggande omständigheterna, såsom psykisk ohälsa, missbruk eller sjukdom, riskerar att förlora fokus på barnens bästa. Socialtjänstens ansvar bör vara att förstå de komplexa dynamikerna i varje familj, snarare än att jämföra dem med en orealistisk standard av "vanlig" medelklass.

Det är föräldrar till omhändertagna barn som tror att ett vanligt stabilt svensson- liv med en viss standard är ett lyxliv och tror att familj där deras barn är placerade kan leva detta liv för att de tar emot ett barn som är familjehemsplacerat .
Är ju knappast så att var och varannan familj i ett vanligt villa- område med två bilar som åker på utlandssemester har barn placerade hos sig , det är en standardfamilj med två vuxna som arbetar , på mindre orter finns det få hyresrätter och finns de så är det ofta i form av radhus eller i form av villor med 2-4 lägenheter

Att kritisera föräldrar till omhändertagna barn för att de anser att ett stabilt och välmående familjeliv är en förutsättning för att barn ska kunna växa upp i en trygg miljö är att missa poängen. Problemen med familjehem på landsbygden är långt mer komplexa än att bara döma ut levnadsstandard. Familjehem är ofta föremål för minimal tillsyn, och det är alltför vanligt att barn som placeras där inte får den uppföljning och stöd de behöver. När barn placeras långt från sina nätverk, vänner och skolor, riskerar de att bli isolerade, vilket gör det svårare att skapa nya relationer och känna sig integrerade i samhället.

I dessa miljöer är risken stor att barnen inte får den stimulans och trygghet som behövs för att utvecklas socialt och emotionellt. Dessutom leder den bristande kontrollen ofta till att barn utsätts för osunda miljöer där deras välmående sätts på spel. Det handlar inte om att döma ett familjeliv baserat på ytliga normer, utan om att sätta barnens bästa och långsiktiga välmående i första rummet, något som kan vara svårt att uppnå i isolerade, underresursade familjehem utan rätt stöd och uppföljning.