Veterinärer vägrar avliva friska djur när tex semesterresa är anledningen.

Helt rätt! Ska fan inte avlivas! Ska dom göra samma med barnen som inte vill följa med på semestern? Jävla *s!

Det där om att folk skulle utsätta sina husdjur för tortyr för att få avliva dem tror jag är en obetydlig skara white trash pundare, som inte skulle haft djur från första början.

Jag tror liksom inte att Anders Svensson, tvåbarnspappa med en fru som älskar honom, tar fram sågen och börjar doktorera på sin femåriga golden retriever. Det är ju bara absurt.

Jag har endast köpt en hund för att jag ville ha en hund och det efter att ha tagit hand o, en gatuhund med alltför klent psyke för att passa med mig bär jag på den tiden mådde extremt dåligt. Hunden var trygg med mig men jag kunde inte ge den rätt träning kände jag. Några år efter det insjuknade den i svår och spridd cancer så det kan ha varit fysiska problem och inte att jag inte klarade av att träna bort dess tomtar på loftet.

Min hund köpte jag av mer oseriös avel men den var utmärkt i om kontroll av mig och superglad i människor och barn. Jag tränade dagligen mot dess "problem" såpass att inga problem visade sig. Det var en utmärkt hund. Mitt beslut om avlivning kom flera år efter att jag tänkt omplacera och skälet att jag istället behöll den längre berodde på att jag gick med i omplaceringsgrupper varpå de spred djurporr och virus och människor svarade väldigt skevt och angripande mot mig när jag blev fly förbannad av sitt se vidrigheterna i mitt flöde.

Hundar som våldtogs och sannolikt mycket utsatta kvinnor som gjorde saker eller blev utsatta av sitt göra saker under hot (jag kan fan inte föreställa mig att folk gör vad som, helst frivilligt) ansågs mer normalt än att jag ifrågasate var fan skiten kom ifrån och varför det spreds så det lades upp i grupperna. Människor hoppade på mig med att jag för all framtid borde logga ut från internet om jag var så känslig.

Sådana avarter skulle aldrig i helvetet få ta över ett djur från mig. Förstår man inte att friska människor inte vill se de absolut sjukaste och vidrigaste övergreppsituationer (alla sexuella handlingar som inkluderar barn eller djur är övergrepp och våldtäkt) då är det något allvarligt fel och tydligen är det något allvarligt fel på väldigt många "djurvänner".

Flera år senare avlivade jag min hund. I 5 1/2 år hade jag slitit med en väldigt svår hund som var en utomordentligt snäll och glad en. Men jag var psykiskt slut. Av många olika skäl och jag orkade inte. Om jag iallafall haft bil och körkort så jag regelbundet kunde kört ut honom i skogen att springa lös (han hade en extrem lydnad så var enkel att ha lös men i stadsmiljö kan man inte ha skarpa hundar med hög kamlust lösa eller ens någon hund om man är ansvarsfull). Djup depression 1 år efteråt, lindrig depression i ytterligare 1 år. Men det var värt det framför att han skulle misshandlas, våldtas eller vandra runt mellan oseriösa ägare. Min hund led inte av att somna in, jag led av att han gjorde det.

Alla andra djur har varit oplanerade omplaceringar. (Förutom när jag fått katter som barn). Två sprang bort och avlivning hade varit bättre för dem än att försöka överleva själva ute. Den ena var en katt som var utkastad o i dåligt skick, dräktig när jag tog henne från den som bara matade henne. Hon blev förvirrad utomhus men blev normal hos mig efter ett liv mycket skygg. Jag blev dock svårt psykiskt sjuk och i samband med det så öppnade killen jag träffade fönstret varpå hon stack. Inget ovanligt då hon fick lämna ibland och kunde försvinna några veckor. Men jag hamnade under LPT och bodde första tiden efter det inte hemma. Efter det kom katten titt som tätt och höll koll på mig men alltid på avstånd så jag fick inte in henne igen. Jag flyttade för att överleva och bli frisk igen då min stad var en jag måste bort från. Flera år senare såg jag efterlysningar på en katt som såg ut som henne som strök runt och sedan har jag sett att det verkar blivit en massa sköldpaddsfärgade kattungar i min stad. Det kan vara från min katt för att hon inte litade på någon annan än mig och inte klarade av separationen. Jag tog in henne när jag levde mycket fattig. Mat och p-piller fick hon men jag hade bara råd att kastrera en av ungarna jag behöll och avlivade den som inte fick ett hem hos veterinären.

Den andra katten försvann på landet i en flytt. När jag avmaskade den som kattunge så sket den stora mängder av bara döda maskar. Kaske var 3 månader då. En svårt inavlad stallkatt som levde bland 70 talet katter då familjen inte skötte djuren men inte fick djurförbud. Förstår du vilka skador ett djur kan få av så mycket mask? Jag har aldrig ens sett döda maskar vid avmaskning och hennes avföring var högar av död mask. Enormt lidande och sannolikt kunna döda kattungar till slut.

Någon katt som dumpats i ett dike har jag också haft. Min favoritkatt som är på semester nu för att det inte ska bli obalans tog jag över då en släkting fick allergi så den har inte farit illa utan är en tuff och glad krabat. Den andra tog jag efter ett självmord.

Min hund sta k jag och hämtade då en släkt som vanvårdade djur och som antingen slog ihjäl en av hundarna eller lät den självdö, ville ha den här hunden och uttryckte intresse. Jag är inte en perfekt människa men mina djur mår bra hos mig, och om de inte gör det behöver de inte ligga och dö härhemma utan får träffa en veterinär.

Jag tog honom som jour men jag har aldrig någonsin sett En hund må så extremt dåligt som den här gjorde och då har jag genom livet haft en del hundar i mitt hem. Så jag köpte honom för att lidandet tar slut här.

I andra länder åker de inte till veterinären när de tröttnar, de kör ut dem på landsbygden, ut i skogen eller släpper dem på gatan. Givetvis förstår jag att tjejen som hittade den här inte varit sanningsenlig i sin iver att få hunden till ett hem. Hon har matat i flera år men han kan absolut aldrig ha kommit överens med människor eller vara van vid barn osv. Det här är en hund som inte är socialiserad med människor och som aldrig upplevt särskilt mycket alls (inte konstigt när den bott ute på landsbygden såklart) och vad ön den upplevt för fruktansvärda saker så innebär det att den alltid måste ha gömt sig och flytt från alla förutom den som matat honom.

Jag anser att man inte ska ta reda på gatudjur utan avliva dem systematiskt istället för att leta hem som kanske aldrig kommer. Givetvis ska avlivning ske humant och utan stress. Men är det verkligen ett liv för så här rädda hundar som min att folk kanske bara tröttnar och inte tycker det är kul när de inte kan vinna tillit och mötas av glädje? För människor är så, de tröttnar när de inte får en positiv känsla av att vara duktiga och djur med metall problem tar tid. Vissa är för all framtid annorlunda. Att jag är säker på min hund och att han kommer bli bättre är för att jag har ett helt liv med olika knepiga djur som varit välfungerande i mitt hem. Sedan så finns inte en droppe av något elakt i den här hunden. Att bara se ett djur må dåligt väcker en stark känsla av empati. Att se den som han bar från början, paralyserad av skräck eller ett darrande asplöv, väcker också känslor.

Det lidandet är också på riktigt. Vad utsätts djur för för att känna en sådan förlamande skräck och fasa av människor som närmar sig dem? Som sträcker ut händerna mot dem?

Veterinärerna är fullständigt egoistiska precis som andra "djurvänner ". Ett djur kan inte lösa sina problem. De kan inte fixa en utväg om de lider. Om de saknar ägare som vill ha dem eller klarar av dem eller vad som helst, är det minsta att de ska få somna in. Lugnt och fridfullt. Och ja, det är jobbigt att avliva sina djur. Jag gråter som ett barn. När jag tog bort den ena kattungen som inte fick ett hem var veterinären tvungen att vänta i 20 minuter eftersom jag bölade så hårt att det inte gick att kommunicera med mig. När jag kom hem och hittade en annan katt döende oförklarligt så fick jag avdrag på avlivningen på djursjukhuset jour eftersom jag grät så mycket. (För att jag inte hade pengar till undersökningar och hade på den tiden hade kronofogdsskulder så jag inte kunde ta saker på faktura). Veterinären drog bort några tusen.

Återigen, det är värre för ett djur som lider av olika skäl, även av dåliga ägare, än vad det är för mig att grina sönder mig, bli deprimerad efteråt eller för vad veterinären känner. Hade du sett min hund jag har nu ligga helt apatisk och stirra i luften utan att reagera på att bli tilltalad. Ramla ihop vid kontaktförsök, skaka av ren skräck bara av att bli tittade åt, då hade du gärna fått förklara för mig hur en stamtavla skyddar hundar från vad än för fasor han associerar människor till.

Om veterinärerna slutar avliva kommer dåliga människor att skada dem och även dumpa dem utomhus, oftare. Vill vi ha t.ex gathundar i Sverige?


Goda människor avlivar djur istället för att tro att de mår bra av att skyfflas runt och överges.

Det är ett enormt klassförakt att påstå att arbetarklass skulle vara sämre ön kärnfamiljen i villaområdet. Givetvis utsätter alla slags samhällsklasser djur då det inte har med klasstillhörighet att göra utan något i huvudet på människor. Jag har mött bra många missbrukare och psykiskt dåliga människor som aldrig skulle behandla djur så illa som t.ex Försvarsmaktens hundenhet gör för att få fram "lydnad".

Förövrigt intressant att du tror att det är samhällets lägre skikt som avlivar djur på impuls för att de ska på semester. Vilka tror du det är som reser bort utomlands några veckor här och där, främst? Människor utan status och pengar?

Nu handlar inte detta om uppfostran, utan om att fysiskt ge sig på djuret så pass att det ska kunna avlivas. Man skulle visserligen bara kunna mata med choklad så är saken löst ganska fort.

Har aldrig heller hört om människor som avlivar ett djur pga semester! Det låter helt bisarrt och de borde beläggas med djurförbud om de ens försökte.

Den gruppen av människor som du tänker på är enormt liten och de lägger inte pengar på veterinär. Än mindre på resor. De köper knappt mat till sina djur. Andra människor lägst ner kan istället lägga allt de äger på djuren på så vis att deras barn istället vanvårdade för att ekonomin egentligen inte räcker till för husdjur och veterinärbesök.

Det finns många barn i misär för att föräldrarna prioriterar husdjur de inte har råd med.

Nej, det är bara riktigt störda människor som skulle göra djuren sjuka och de inom alla klasser. Normala människor ger inte djur sådant de kommer få svårare problem av. Att inte orka när man tagit sig an för mycket innebär inte att man inte får panik när valpen slagit ner en betongprydnad över sig, ätit lampor från adventsljusstaken osv. Kallar du Försvarsmakten och polis för white trash? Jag fick som repressalier en massa skäll för att jag vägrade blind lydnad och gett en valp lugnade för hund och trotsat att jag inte under några omständigheter fick undersöka munnen när den hade trasiga tänder då får skitmyndighet, vägrar att tillåta veterinärbesök för hundvalpar som inte är dömdes. Ordagrant var det endast om valparna blev döende de fick tas till veterinären och enbart efter godkännande från Försvarsmaktens subbor.

Jag tror deras klasstillhörighet annars är medelklass.

Finns en speciell plats i helvetet för de som skaffar djur och dödar dom trots att de är friska. Om anledningen är att du vill på semester hoppas jag planet kraschar.

Fy fan.

Tycker veterinärerna borde sagt nej sedan långt tillbaka och man borde kunna polisanmäla dessa ägare.

Djurskyddslagar var en hjärtefråga för Hitler. Var är alla som brukar skrika "Facebook är privat de får sälja min data till vem de vill för det är en frii marknad!" Samma resonemang borde väl gälla veterinärer. Avliva dina egna djur om du inte har en vettig anledning.

Var det någon som tvingade dem att skaffa djur? Djuren har ju inte valt det själva och som djurägare har man ju faktiskt skyldigheter gentemot djuren.
Ville de inte ta hand om djuret skulle de inte skaffat något.

Ja det händer väl främst när det kostar för mycket att avliva. Samma idioter med samma egoistiska tänk är det dock i slutändan.

Husdjur har verkligen blivit en slit- och slängvara i dag och som jag inte tror var fallet tidigare när folk överlag var mer ansvarsfulla.
Jag vet fler än en veterinär som sagt att det jobbigaste med yrket är att avliva fullt friska djur. En veterinär orkade till slut inte längre avliva alls efter att ha jobbat inom yrket ett helt liv. Det var en manlig veterinär och han lät helt förstörd när han sa det:-(
Jag förstår dessa fullt ut, men vad ska hända med alla oönskade djur om ingen vill avliva dem på ett humant sätt?

Usch för mänskligheten:-(